Frankrike – korthus eller segermaskin?
Två raka käftsmällar, sedan 21 matcher utan förlust. Och så har ett av kvalets mest försvarsstarka lag helt plötsligt blivit framtungt. Var står Frankrike inför EM-premiären?
- Jag vill skapa ett lag som tvingas försvara så lite som möjligt, ett lag som håller i bollen, är dominanta i sitt sätt att spela – ett lag som siktar offensivt.
Orden är Laurent Blancs och kom när han tog över ett fullständigt pulveriserat franskt landslag i augusti 2010. Bussen i Knysna, Sydafrika, fanns kvar på allas näthinnor. Inte ens grunden stod kvar.Han visade sig vara en duktig psykolog. Innan det hela blivit officiellt hade han redan ringt till spelare som Domenech petat. Benzema har för So Foot berättat hur han fick ett telefonsamtal med ett kort meddelande: ”Jag tar över. Snör på dig skorna. Vi behöver dig.” Andra har liknande historier.
Det började ändå katastrofalt illa. Förlust i en träningsmatch mot Norge – samma sak i första hemmamatchen mot Vitryssland i EM-kvalet.
*****
Sen hände något. Bortasegern (2-0) mot Bosnien är det bästa Les Bleus presterat i en tävlingsmatch sedan ”Le Président” tog över förbundskaptensrollen. Allt han hade sagt i sin programförklaring förverkligades, i 90 minuter. Inte mer. Nästan två år senare är det fortfarande den insats som alla övriga vägs emot.
Resten av kvalet blev en tid där Blanc fick omvärdera allt, där han förstod hur djupa såren efter VM var. Det blev också en period där han tvingades avstå från den nu nästan bortglömde Abou Diaby – bäst på planen mot Bosnien och exakt den spelartyp han vill ha på mitten.
När röken lagt sig efter kvalet hade Frankrike vunnit sin grupp och släppt in näst minst mål av alla länder. Defensiven satt i högsätet och backlinjen var lagets starkaste del. Back to basic när anfallsstjärnorna inte levererade som i klubblagen. Blanc sade sig sakna kreativa ledare på och utanför planen. Platini gick som vanligt längre och tyckte att spelarna tillhörde en ”medioker generation”.
******
Så snurrade allt 180 grader. Det senaste halvåret har en prövad förbundskapten fått göra om allt – igen. Diaby är i och för sig fortfarande borta. Lika försvunnen är den stabila backlinjen. Två av fyra komponenter (Sagna och Abidal) återhämtar sig efter skada och operation. Mexès har inte spelat många minuter under våren. Han ankom också till landslagssamlingen med några kilon för mycket runt midjan. Tvärtom för en sliten Rami, som är en av de som har mest speltid bakom sig i fotbollseuropa.
Men 2012 vaknar Frankrike till – ordentligt. Först med en meriterande bortaseger mot Tyskland (2-1). Sedan genom att ösa in mål i EM-uppladdningen. Ribéry (mållös i drygt tre år med Les Bleus) ser ut som i Bayern – och lite till. Förståelsen mellan honom och Benzema gör att fransmännen, som hittills trott på ännu ett fiasko, anar att något är på gång. Debuchy är ny, Cabaye tar för sig och på topp finns helt plötsligt ett alternativ/komplement till Benzema: Giroud.
21 raka matcher utan förlust betyder något. Det balanseras nu mot vad vi ser på planen.
*****
Inför EM-premiären mot England ekar inte Laurent Blancs inledande ord lika tomt. Samtidigt är det fullständigt omöjligt att bli klok på var laget står. Trots att jag sett alla landskamper, utom den inledande Norge-matchen, under eran Laurent Blanc. Anfallsspelet ser ut som en dröm – försvarsagerandet är magsårsframkallande. Nyligen var det tvärtom. Om ett korthus kan var dominant så är det rätt metafor att använda.
Hade sedan någon för två månader sagt att jag skulle känna mig lugn med tremannamittfältet Cabaye-Diarra-Malouda, då skulle jag ha skrattat. Länge. Men så är det. Det känns rätt. I alla fall till öppningsmatchen. Sen hoppas vi på mer kvalitet i form av Yann M’Vila. Och inhopp från Martin, Valbuena och Giroud – det redan i första matchen.
Himmel eller pannkaka? Jag kan inte se något land i turneringen med en sådan spännvidd mellan högsta- och lägstanivå. Ett snabbt mål i baken mot England och EM kan bli ett kort äventyr för ett lag utan riktiga ledare och som inte vunnit en mästerskapsmatch sedan semifinalen i VM 2006.
En liten inledande vindpust i seglen för fantastiskt formstarka, men framgångsberoende, fransmän och det kan bära precis hur långt som helst. Precis hur långt som helst.
Allez!
John Cederblad2012-06-07 20:00:00
