Halvtid i Saint-Etienne:
”En ovanligt lång formtopp”
Halva ligan är spelad och Franska Fans känner av stämningen inför mercaton och vårsäsongen. Nu har det blivit dags att syna Saint-Etienne. Laget spelar som ett kollektiv och levererar på bortaplan. Hur långt räcker det?
Saint-Etienne har under hösten sett vassare ut än på länge, i alla fall när jag tittar. Hur långt kan det räcka? Europaspel känns som en rimlig målsättning, eller?
Visst har det sett bra ut under hösten för les Verts. Men det gjorde det även i fjol, man har en poäng mer i motsvarande läge jämfört med förra året. Sedan gjorde man en lite svagare vårsäsong, ojämnheten sitter i väggarna hos ASSE. Det kommer att komma en svacka, vilket inte är unikt bara för Sainté men dalarna brukar vara djupare hos de gröna känns det som. Men det positiva är att ASSE har haft en ovanligt lång formtopp och haft marginalerna med sig för en gångs skull.
Det är svårt att säga var det leder. Men en placering 6-8 känns rimlig. ASSE satsar på cupen, ska man ut i Europa så är det den vägen i första hand, det är en uttalad målsättning. Vilket känns vågat, ASSE har de senaste 20 åren varit usla i cupen. I ligan är det en match i taget som gäller, sen får man se hur långt det bär.
Vad beror stabiliteten på? Utifrån sett verkar det mindre stökigt bakom kulisserna än tidigare. ASSE ser även ut att ha en fin blandning av talanger, smarta värvningar och ett par rutinerade rävar. Hur stor del har tränare Galtier i det hela?
Laget är mer homogent än förut. Man har som du nämnde en bra mix av spelare men det har man även haft under andra årgångar med. Men laget känns mer sammansvetsat ut än tidigare. Stämningen i laget är bra, vilket har gett en positiv effekt på spelet. Det är det kollektiva som gäller, individualismen är mycket mer nedtonad nu. Sedan levererar man på bortaplan med. Det är man inte bortskämd med.
Man har haft en del trassel genom åren, men det dubbla presidentskapet är borta och nu är det enbart Roland Romeyer som håller i tyglarna med ASSE-ikonen Dominique Rocheteau i en roll som sportchef. Det finns en tydligare linje nu i klubben.
Christophe Galtier är en oerhört viktig komponent. Han är en omtyckt tränare och en stämningshöjare som gillar att ha en öppen och ärlig dialog med sina spelare. Men samtidigt, för balansens skull, har han även hårda nypor. Han har en bestämd uppfattning hur saker och ting ska skötas. Galtier har under åren gått i klinsch med spelare som han ansett inte passat in i gruppen eller i spelsystemet. Till exempel med den oönskade trion Monsoreau, Sanogo och Bayal som finns kvar i klubben idag. Alla tre sitter dessutom på feta löner som sattes innan klubben bestämde ett lönetak. Man jobbar hårt för att sälja dem i vinter. Monsoreau är på gång till Nancy och Bayal till Doncaster. Sanogo verkar ingen vilja ha, dessvärre.
Vad förväntar du dig av mercaton i januari? Ser ni ut att tappa någon nyckelspelare? Behöver ni förstärka på någon speciell position?
Det kommer att behövas ett par tillskott. Både Aubameyang och Gradel försvinner till de afrikanska mästerskapen, vilket är två kännbara avbräck. Som jag ser det behövs det en renodlad anfallare och mitt tycke även en offensiv playmaker på mittfältet som man kan placera centralt.
Det behövs även en renodlad vänsterback och där kommer troligtvis ännu en rumän att värvas till klubben. Iasmin Latovlevici från Steua Bukarest är på ingång. Landsmannen Banel Nicolita har rekommenderat honom.
*****
Ligue 1:s positiva överraskning så här långt?
Montpellier. De har gjort flest mål och enligt mig spelat den mest sevärda och effektiva fotbollen. Giroud är landslagsmässig, Bedimo plockade man från Lens där han inte övertygade nämnvärt. Idag har man förädlat honom till en av ligans bästa vänsterbackar. Sedan är jag svag för Belhanda, han är en playmaker av högsta klass.
Det negativa:
Man skulle kunna säga OM men de har rest sig på slutet. Fjolårsfemman Sochaux däremot ligger näst sist. Man har i stort sett samma lag som då men har underpresterat kraftigt. Tränaren Gillot betydde nog en del för dem. Han har det i sin tur också tufft med sin nya klubb, Bordeaux.
Titeln går till:
PSG. En blixtrande offensiv och ett tajt försvar låter som en vinnande kombo i mina öron. Dessa komponenter har huvudstadslaget. Dessutom har man en fantastisk målvakt i Sirigu, det är världsklass på den keepern. Sedan kan man flexa musklerna med högklassiga inköp om det skulle behövas. Man har och man kan utöka bredden.
Dessa tre åker ur:
Ajaccio håller inte måttet.
Dijon kommer att dippa och åker efter en svag vår.
Nancy faller på målsnöret. De är alldeles för ojämna.
Tack till Sonnie Lindahl på Saint-Etienne-redaktionen!