Inför Champions League: – Ett Lyon som agerar istället för reagerar
Lyon har bytt tränare och andas morgonluft. Klubben satsar ungt inför sitt tolfte raka Champions League-slutspel. OL-redaktionens Andreas Westman ger oss förutsättningarna.
Det är över tre säsonger sedan Lyon slutade att prenumerera på ligatiteln, och det var stökigt kring klubben i våras när ifrågasatte tränaren Claude Puel till slut fick gå. Samtidigt är det faktiskt bara ett drygt år sedan klubben spelade semifinal i Champions League. Efter att ha slagit ut Rubin Kazan i kvalet är det nu dags för Olympique Lyonnais tolfte raka CL-slutspel.
Mercaton i Frankrike var, om man bortser från PSG, ganska lugn. Hur ser du/ni på Lyons transferfönster?
Andreas Westman: Man kan väl säga att Lyons mercato blev vad den var tvungen att bli. Vi visste redan på förhand att det skulle bli en annorlunda sommar, att de ekonomiska problemen skulle tvinga Aulas prioritera försäljning av spelare. Så blev det också. Det är förstås aldrig roligt att säga adieu till klasspelare som Toulalan och Pjanic men det var ett nödvändigt ont.
In har Bakary Koné, Dabo och Fofana kommit, det vill säga två försvarare och en defensiv mittfältare, Aulas har adresserat de hål i truppen egna ungdomsspelare inte kan fylla och gjort det med unga, billiga och franskorienterade spelare. Det är ett fint tänk och det känns som att det är tre bra värvningar. Koné har redan visat sig värd kosingen när han nickade oss till CL, men mest spännande att följa blir Fofana, lagkapten i franska U20-landslaget och en av landets mest intressanta talanger.
På det stora hela, med förutsättningarna i åtanke, känns det ändå som att Lyon gjort ett bra transferfönster.
Är ni bättre än förra säsongen?
A.W: Kikar vi rätt och slätt på truppen så är vi inte det. Klasspelare har försvunnit och i stor mån ersatts med yngre, oetablerade förmågor. Det är definitivt en risktagning, men det finns chans till stor avkastning. När det kommer till den här typen av frågeställning tror jag att lagets välbefinnande är en viktig faktor – ett välmående fotbollslag är också oftast ett starkt fotbollslag. Därför tror jag inte att vi kan underskatta den återfunna harmonin och glädjen i truppen som Gardes intåg inneburit. Så, även om vi truppmässigt är ett par decimaler svagare idag tror jag att det kompenseras med råge av den positiva atmosfären i klubben. Kort och gott, ja, jag tror vi är bättre i år.
Lyon har börjat säsongen bra, utan att man har känslan av att de har växlat upp på riktigt. Det som slår en mest jämfört med förra säsongen är att spelglädjen verkar vara tillbaka.
Hur stor del har nye tränaren Rémi Garde i förvandlingen efter Claude Puels mycket infekterade avsked?
A.W: Det är svårt att säga hur mycket det har med Garde att göra och hur mycket det bara har att göra med att Puel är borta. Min känsla är dock att Garde har en mycket stor del i förvandlingen. Än så länge gör han alla de rätta grejerna och flera av spelarna har i intervjuer pratat om hur motiverade de blev av de första personliga samtalen med Garde. Bastos med flera har berättat att det är en mer öppen dialog mellan tränarna och spelarna idag, och att Garde och kompani lyssnar på spelarnas åsikter och tankar på ett annat sätt. I ett lag som Lyon, med starka individer som Cris (som hade en ganska stor beef med Puel) exempelvis, känns just detta viktigt.
Det faktum att Lyon idag har en tränare som supportrarna, ledningen och spelarna uppskattar skapar ett annat lugn. Man har en tränare som känner sig hemma i Lyon, i klubben och det känns som att det avspeglas i spelarna och stämningen sinsemellan.
Remi Garde (mitten) har fått mungiporna att peka uppåt i Lyon.
Hur skiljer sig Gardes fotbollsfilosofi från Puels?
A.W: Mitt största problem med Puel var att han tycktes sakna någon form av fotbollsfilosofi helt och hållet. Han är ju känd som en lagbyggare som sätter en stabil defensiv först på listan, men trots det var det ”gevärskott-i-hönsgården”-scener gång efter annan. Det var spretigt, inkonsekvent och Lyon saknade en röd linje. Offensivt framstod spelarna som främlingar för varandra och man fick aldrig intrycket av samspelhet.
Garde å sin sida har en mer offensiv framtoning. Han har sagt att han vill se ett mer anfallsinriktat Lyon, ett mer kontrollerande Lyon. Ett Lyon som agerar istället för reagerar. Jag tycker redan det finns tydligare linjer i det anfallsspel Lyon visat upp, även om det varit långt ifrån fläckfritt. En av de viktigaste delarna i Gardes filosofi är att den involverar klubbens talanger. Han vill och vågar satsa ungt. Det kryllar av intressanta talanger i Lyon som inte haft en suck av en chans under Puels era och som nu kommer se massor med dörrar att öppnas.
Kortfattat är dock den största skillnaden mellan Garde och Puel att den förstnämnda faktiskt verkar ha en fotbollsfilosofi
Lyon verkar ha en magnet kopplad till Real Madrid när det blir dags för lottning. Fram till förra säsongen lyckades klubben över förväntan varje gång, men mot Mourinhos version av marängerna blev det för tufft.
Så även i år? Hur ser ni på övriga motståndare, Dinamo Zagreb och Ajax, en andraplats känns realistisk?
A.W: Real Madrid är förstås skyhöga favoriter, men visst ska Lyon kunna fixa andra platsen – den typen av förväntningar borde vi ha. På Gerland brukar vi vara starka i CL-sammanhang och jag har svårt att se varken Dinamo eller Ajax hämta några poäng i Frankrike. Och trots vårens trendbrott tror jag inte alls Real känner sig bekväma i vår borg. Så ska vi tro att Lyon fixar sju pinnar på Gerland? Jag gör det.
Jag har i ärlighetens namn dålig koll på Ajax, och vågar inte göra någon större utläggning kring holländarna. Dinamo såg jag i Malmö-matcherna och visst finns det kvalité hos kroaterna. Spelare som Rukavina (som Lyon rapporterats jaga) och Sammir håller god klass och kan vålla problem, stalltipset blir dock full pott även på Maksimir.
Att tro på poäng i den spanska huvudstaden känns ganska tufft, men det går inte att komma ifrån att det vore häftigt om Lyon kunde fortsätta vara marängernas bête noire. Summa summarum blir att en andraplats känns högst realistiskt.
Hur långt räcker säsongens version av OL i Champions League?
A.W: Vidare från gruppspelet tror jag definitivt, men allt efter det är ren bonus. Ponerar vi på en andraplats i gruppen så resulterar det i möte med en gruppetta, och där tror jag det tar stopp. Champions League är inte högsta prio för Lyon i år och jag tror vi får respass i åttondelen.
*******
KORTFRÅGOR:
Det här måste fungera för att Lyon ska lyckas:
A.W: Lyon måste hålla sjukstugan tom. Truppen är tunn och bakom många av nyckelspelarna finns det bara ungdomar att täcka upp med. Att tro att dessa är redo att steppa upp och spela avgörande roller i Champions League-matcher känns lite överoptimistiskt.
Så får man Lyon ur balans:
A.W: Lisandro Lopez är oerhört viktig för Lyons offensiv. Kan man tämja den argentinska gladiatorn brukar man även få Lyons anfallsspel ur balans.
Skador/avstängningar som stör inför premiären:
A.W: Lisandro är borta ett par veckor till. Mensah, Cris och Ederson missar även de premiären. Gourcuff har precis börjat träna för fullt och det finns oklarheter kring hans medverkan också.
Håll ögonen på:
A.W: Jag tror att det är dags för Yoann Gourcuff i år. Efter ett par år i spelmässig skugga är det dags för 25-åringen att återgå till att vara den världsspelare vi vet han är.
