Didier Deschamps tystade kritikerna
Hur kan han få ut så lite av så mycket… eller hur var det?
Från ”VM:s bästa match” till ”de ville inte spela fotboll” – från Argentina- till Belgien-matchen. Vad är det för märkligt lagbygge Didier Deschamps satt ihop? Den ena fajten är inte den andra lik – det skaver och irriterar.
Supportrar, i Frankrike precis som runt om i världen, har stått frågande. Journalistkåren har varit ännu surare. I en mediavärld där ”storytelling” är a och o går det ju inte att göra något snyggt på detta – måste vara Deschamps det är fel på.
Guardiola har en tydlig idé. Vinklarna är enkla i med- och motgång. Bielsa som hellre sjunker med skepp och allt istället för att rätta kartan efter verkligheten – där har du en historia. Deschamps hemmabygge…
”Han är ingen byggmästare. Ge honom plankor och spikar och han fixar ett bord. Stabilt, funktionellt, men det är bara ett bord” Le Monde
”Kameleonter” är ordet som dyker upp mest när fransk media ska beskriva Les Bleus. Det slutar alltid med: han vill vinna, punkt. Innebär det ”bara” punktmarkering av Messi, ger det frihet åt offensiven. Behöver Lukaku, De Bruyne och Hazard få specialbehandling, då ska även Mbappé slita ont och showen uteblir. Resten är fernissa för ”DD”.
”Hur kan han få ut så lite av en så talangfull grupp?” är den vanligaste frågan om Frankrikes förbundskapten och även ett mantra i svenska media. Det måste gälla just fernissan – resultaten kan väl ingen ha missat?
Efter att Deschamps tog över ett halvfärdigt Les Bleus från Laurent Blanc (se där en ståtlig karl med tydlig spelidé!) har nästan allt gått hans väg.
VM 2014 försonade fransmännen med sitt landslag och blev en spelmässig framgång. Frankrike föll med 0-1 i kvartsfinalen mot blivande världsmästarna Tyskland. Den där nickduellen mellan Varane och Hummels har ingen fransman glömt. Resten av turneringen är ett lyckligt minne.
I hemma-EM 2016 tog man flera stora skalper innan Deschamps fick sin största motgång som förbundskapten. Jag vågar sätta en slant på att icke-insatsen i finalen mot Portugal egentligen är det enda som fortfarande väcker vinnarskallen ”DD” mitt i natten. Ett snöpligt slut, men turneringen i sig var förstås en stor framgång igen.
Enbart talang vinner inga mästerskap – det vet han.
Inför VM 2018 fattade han flera tunga beslut. Många ”självskrivna” namn petades, ett nytt ytterbackspar lanserades från ingenstans och truppen fylldes på med de vinnarskallar han upptäckt sig sakna. Mycket går att säga, men konflikträdd är karln inte. När det var dags för avspark mot Australien hade sju spelare bytts ut jämfört med EM-finalen knappt två år tidigare.
Någon fast spelidé, det hade pragmatikern Deschamps fortfarande inte skaffat sig.
Franck Leboeuf hos SFR Sport: ”Spelstil? Det har Frankrike aldrig haft… Vi är Europas oäktingar som plockar upp idéer överallt. Vad hade vi för spelidé 1998?”
Emmanuel Petit: ”Vinna matcher!”
Det är inte bara omvärlden som ställt sig frågande till herr Deschamps. I Frankrike är han alltid en tacksam hackkyckling, precis som Jacquet inför hemma-VM 1998. Mycket beror på Didiers ”bonniga” framtoning. Inte nog med förbundskaptenens ”bristfälliga kunskaper”, han kan ju inte ens uttala ”tactique” på riktig Parisfranska. Det blir ”tack-ööö-tick-ööö”.
Du kanske inte heller gillar honom, eller hans fotboll. Jag är inte ens säker på att jag alltid gör det själv. Han kunde inte bry sig mindre. Nu är över 60 miljoner fransmän, och jag, glada för det. Deschamps har slutfört det han uppfattar som sitt uppdrag – han har vunnit matcher och han har blivit historisk.
Didier Deschamps är nu, tillsammans med Zagallo och Beckenbauer, med i den exklusiva lilla trio som tagit hem VM både som spelare och förbundskapten.
Merci!
