En väl vald match i den 9:e omgången
Lens och Rennes har båda varit trögstartade under säsongsinledningen. Under 90 minuter verkade dock Ntep ha fått nog och ville ha fart i maskineriet. Vad gör man då? Jo, dansar för stundens inlevelse och ignorerar den dystra verkligheten. Ynglingens klacksteg ekar säkerligen än idag illa hos motståndarförsvaret.
Under Phillippe Montaniers sejour i Real Sociedad var hans andra, sista säsong med klubben betydligt starkare än den första. En 12:e plats blev en 4:e plats. När nya tränare rekryteras brukar man ofta tala om hur lång tid det krävs innan truppen har anpassat sig till den enes spelfilosofi. Innan dess är det inte ovanligt med knackigt spel. Några veckors inspelningsperiod anses vara normalt, någon månad gångbart. Ett halvår existerar oftast inte inom branschen. Montanier? Tja, låt oss säga att det krävs minst fyra årstider innan hans metodik successivt infiltrerat lagets DNA. Hans fjolår med Rennes bjöd på en snarlik antydan till tematik som i Spanien då de rödsvartklädda bärgade en 13:e plats. Det var inte riktigt som planerat i mångas ögon, fransmannen hade ju fört Real Sociedad till Champions League säsongen innan. Om man nu inte heter Phillippe Montanier. Redan inför säsongen flaggade han för att året skulle bli tufft, att truppen skulle behöva en rejäl ansiktslyftning innan vinsternas sötma bli en vanesak på Stade de la Route de Lorient och att det nog skulle ta ett år. Och klubben var förberedda på det. Samma år anställdes sportchefen som med tidens gång etablerat Lille, Jean-Luc Buisine. Med honom skulle Montanier få de verktyg han behövde för att konstruera sitt Rennes. Ett år senare är kanske inte verktygslådan komplett, men nog har han ett fåtal fundamentala delar för att påbörja bygget av sitt sixtinska kapell. Exempelvis en Paul-George Ntep.
Matchen spelades under mörka och kyliga förhållanden men trots det ingöt den tekniske mittfältaren värme i Rennes. Spelet var jämnt i 30 minuter, chanserna broderligt fördelade och ingen antydan till en kommande överkörning. Men sedan, ja… sedan hände det grejor. Ett högt sittande Lens-försvar med tydliga individuellt kvalitativa brister blev ständigt avslöjat av Ntep. Han hotade i djupled, en-mot-en-situationer, med fart och pondus och fick ett par goda möjligheter att göra mål. Den sista tredjedelen var under belägring av honom. Luckan mellan mittfält och försvar blev hans frizon, en självkonstruerad rättighet ingen motståndare absurt nog vågade kränka. Den defensive mittfältaren Benjamin Bourigeaud och mittbackskonstellationen bestående av Jean-Phillippe Gbamin och Loïck Landre tycktes istället retirera. Passagen blev bara än mer öppnare och enklare att passera för varje minut som gick, Ntep fick sikta in sig en gång för mycket och då hade Lens straffats. Utan att ha någonting att förlora beslöt sig Lens för att försöka försvara genom att anfalla. Antoine Kombouarés taktiska skifte höll. I tjugo minuter. De hotade visserligen på kanterna genom Deme N’Diaye och Pablo Charravía men en närmast obefintlig centrallinje jämnade ut deras anfallsförsök med marken. Inläggen nickades inte av Yoann Touzghar eller avslutades av en mötande Jorge Valdivia, de rensades av Mexer och Fallou Diagne. Försöken från Lens var lika meningslöst som ett hus utan tak.
Om Ntep belägrade den offensiva tredjedelen hade Rennes mittfält otvivelaktigt fullständig kontroll över Lens dito under större delen av matchen. Gelson Fernandes och Vincent Pajot dominerade enbart inte, de avträdde motståndarna deras yrke för en kväll. Lens hittade inga ytor centralt, kreativiteten var låg men bolltappsfrekvensen på mitten för hög. Inte konstigt då att Ntep avgjorde matchen efter en kontring som organiserats av en felpassning från gästerna. Strax därefter blåste domaren av matchen, men frågan är om inte Ntep fortfarande befinner sig på den offensiva tredjedelen. Han tycktes trivas där alldeles utmärkt. Montanier har sedan sin återkomst till fransk fotboll påtalat om tålamod för att framgångarna ska nå Bretagne-klubben. Genom de nyförvärv som anlänt under hans period har den franske tränaren fått möjligheterna att påbörja konstruktionen av sin spelfilosofi. Han söker fortfarande efter vissa verktyg. I Ntep har Montanier dock sin schweiziska armékniv.
