Ligue 1: Några står stadigt – andra har stora problem
L’Equipe går igenom det ekonomiska läget hos de franska Ligue 1-klubbarna.
Just när klubbkassörerna började gnugga händer inför nästa säsongs manna från himlen – 60 procent ökning av de viktiga tv-pengarna – förändrades situationen totalt. I Coronakrisens följd är det nu mer kortsiktig krishantering som gäller.
Franska L’Equipe har med en bred pensel försökt att ta Ligue-klubbarna på den ekonomiska pulsen. Genomgången känns inte lika genomarbetad överallt, men kan ändå ge oss en bild av läget. Vi fyller i där det går.
I KRISENS CENTRUM
Marseille hade inför krisen redan gått back 170 miljoner euro.Uefa/FFP var klubben i hälarna. Ägaren McCourt har även problem med finanserna på hemmaplan (Boston). Utan CL-spel till hösten kan OM gå in i väggen.
Bordeaux minussiffror är ”bara” hälften så stora som Marseilles. Här är det istället ägarnas ambitioner som ifrågasätts. King Street (amerikanske pensionspengar m.m.) har enorma resurser, men även höga vinstkrav på sig. Då väger Les Girondins lätt i balansräkningen? En ny försäljning är möjlig, men vem vill köpa nu?
Saint-Etiennes problem är en tredje variant. Klubben saknar ägare med resurser/reserver. Man har förgäves jagat nytt kapital i ett decennium, senast 2018. Jakten fortsätter, för pengarna är nästan slut.
KLUBBAR PÅ GRÄNSEN
Monaco och Lille lever, ofta gott, på att köpa och sälja spelare. Men utan försäljningar hade t.ex. Monaco gått 165 miljoner euro back förra säsongen. Med ett begränsat eller stängt transferfönster är frågan hur länge klubbarnas i och för sig välbeställda ägare står ut.
President Sadran är mannen bakom det moderna Toulouse TC. Nu ligger klubben jumbo och Sadran har försökt att sälja sitt innehav, utan lycka.
Amiens lever alltid på gränsen. Majoritetsägaren Joannin har balanserat på slak lina ett tag. Nu går hans sportaffärer dåligt. Hur länge orkar han?
Nantes excentriske ägare Kita har redan förlorat 100 miljoner sedan han tog över. Hans pengar är utspridda i Europa och just nu driver franska staten en utredning om skattebrott. Till detta ska läggas att supportrarna gör allt för att bli av med honom.
LITEN ELLER MYCKET LITEN RISK
Här kan vi inte beskylla L’Equipe för att ha jobbat ihjäl sig. De mindre rubrikvänliga klubbarna: Dijon, Montpellier, Strasbourg, Nîmes, Brest, Reims, Metz och Angers buntas ihop i ”de klarar sig nog”-gruppen.
Riktigt så enkelt är det nog inte. Som ett exempel bör Metz, med stormrike Bernard Serin som ägare, kanske se upp? Serins företag har just varslat eller permitterat halva arbetsstyrkan på 6 000 personer.
UTANFÖR RISKZONEN
En av Europas rikaste familjer (Pinault) har ägt Rennes sedan 1998. Det senaste året har man börjat pumpa in pengar på allvar också. Antagligen den klubb med minst krisrisk just nu?
Utspritt och stabilt ägande (Aulas, Pathé, kinesiska investerare…), en modern egenägd arena och pengar i fickorna – Lyon bör stå även om andra faller.
Nice kom undan med hjärtat i halsgropen. Det var stökigt och krisläge förra säsongen. Så steg Jim Ratcliffe (även kallad Englands rikaste man) in i handlingen. Hans företag i petroleumbranschen förlorar pengar just nu, men inte så att det bör störa satsningen – om vi tänker på längre sikt. De kortsiktiga problemen klarar han av.
PSG ägs av ett land: Qatar. Bensinpriset går ner men det lär knappast störa i Paris. Kanske är det till och med så att de väntande förändringarna av på Financial Fair Play-reglerna (Uefa) förenklar för klubben? Rikedomen till trots: PSG riskerar i dagsläget att förlora 215 miljoner euro den här säsongen (siffra från L’Equipe).
