Vad är problemet med Monaco?
AS Monaco satsar på att bli nästa europeiska storklubb. De franska konkurrenterna accepterade nya PSG, men gnisslar tänder nu. Varför?
Det här är Monaco
Furstendömet Monaco, ett av världens minsta länder med en yta på två kvadratkilometer, ligger vid medelhavskusten och är helt omgivet av Frankrike. De politiska, och till viss del ekonomiska, kopplingarna till den stora grannen är många. Här nöjer vi oss med att konstatera att Monaco i princip saknar inkomstskatt.
Klubben AS Monaco bildades 1924 och tillhör, som enda utländska medlem, det franska fotbollsförbundet (FFF). Med sju ligatitlar, fem titlar i franska cupen och en Champions League-final (2004) är man en av Ligue 1:s mest meriterade klubbar. Interna strider och vanskötsel gjorde att AS Monaco under senhösten 2011 låg sist i Ligue 2. Man var alltså på väg att trilla ner i tredjedivisionen (National).
Vad gör Rybolovlev?
Vid årsskiftet 2011/2012 klev den ryske miljardären Dmitri Rybolovlev (119:e plats på listan över världens rikaste, enligt Forbes) in på scenen. Han investerade direkt ansenliga summor och tog in Claudio Ranieri som tränare. Den 11 maj i år var klubben åter klar för spel i Ligue 1.
Vid övertagandet höjdes röster som menade att Monaco gått på en blåsning. Rybolovlev skulle endast vara ute efter att kortsiktigt flytta pengar från Ryssland för att klara en dyr skilsmässa.
Hittills är det svårt att hitta några tecken på att ryssen inte menar allvar. Om vi bortser från tidigare investerade pengar och bara tittar på vad som hänt de senaste veckorna ser vi att klubben köpt spelare för 134 miljoner euro: Moutinho (25 milj.), James Rodriguez (45), Falcao (60) och Isimat-Mirin (4). Man har även lockat över Carvalho från Real Madrid på fri transfer.
Som en jämförelse så satsade PSG:s nya ägare 105 miljoner euro under sina två första transferfönster sommaren 2011/vintern 2012. Sommaren 2012 tog man i mer och la ut 145 miljoner euro.
Men vi är bara i början av juni och Rybolovlev har inte värvat färdigt, på långa vägar. Önskelistan är fortfarande lång.
Vad är problemet? Vad vill de andra Ligue 1-klubbarna?
Den 21 mars i år röstade den franska ligaföreningen (LFP) igenom ett förslag som tvingar AS Monaco att flytta sitt huvudkontor till fransk mark, om man vill fortsätta spela i ligasystemet. Flytten ska vara genomförd den 1 juni 2014. Geografiskt handlar det om någon kilometer – ekonomiskt om hundratals miljoner euro. LFP menar att detta är det enda sättet att få Monaco skatta i Frankrike och därmed tävla på samma villkor som konkurrenterna.
AS Monaco och många tidigare profiler i klubben talar om hyckleri. Varför nu? Avundsjuka?
Kanske spelar det in, men riktigt så enkelt är det inte. President Hollandes extraskatt (75 procent) för inkomster över en miljon euro ligger fortfarande och tickar i bakgrunden. Den är varken genomförd eller avskriven. Skulle den gå igenom ger det i det närmaste absurda skillnader i förutsättningar för franska klubbar jämfört med Monaco. Det är redan illa nog nu med ett skattetryck på omkring 40 procent – om vi ska tro LFP.
Om det, ASM:s värvningspolicy och Financial Fair Play, har vi skrivit tidigare här.
Efter Bosman-domen på 90-talet hölls den goda stämningen uppe med ett ”gentleman agreement” där Monaco lovade, och höll sitt löfte, att i huvudsak värva franska spelare eller spelare från franska lag – allt för att bidra till ligans ekonomiska välstånd.
Fram till häromdagen hade Rybolovlev bara värvat en spelare från en fransk klubb och inte en enda fransman. Att han i helgen knöt till sig mittbacken Isimat-Mirin från Valenciennes lär inte räcka för att blidka övriga klubbar. Monaco följer inte uppgörelsen och bör därmed tvingas att flytta huvudkontoret till fransk mark, allt enligt övriga Ligue 1-klubbar.
Vad händer nu?
Den 20 juni ska beslutet om att tvinga fram en flytt fastställas – eller avslås. Räkna med högt spel bakom kulisserna. Monaco kan sikta in sig på att värva dyrt från nyckelklubbar (Lyon, Marseille…). Många presidenter tittar ner i tomma plånböcker just nu. Att få tunga, och mer pragmatiska, representanter i ligaföreningen på en mer ASM-vänlig kurs kan ändra på, eller i alla fall skjuta upp, kravet.
Financial Fair Play är också ett orosmoln, men på längre sikt. Det franska kontrollorganet DNCG är en av förebilderna för Uefas nya system, men de tillåter klubbarna längre tidsperioder för att tjäna in satsade medel. Så ser det ut på pappret. Vad Uefas Financial Fair Play betyder i praktiken återstår att se.
Vi antar därför att Rybolovlev just nu har full fokus på att reda ut problemen med franska ligaföreningen. Det enda alternativet till Ligue 1 bör vara Serie A, men italienarna är nog knappast mer sugna på att bjuda in en klubb som tävlar på sina egna villkor. Eller?
