Redaktionen på plats del 3: Tysken
Det är dags för del 3 av artikelserien kallad; "Redaktionen på plats". Läs om redaktionens besök i Montpellier, Stade de la Mosson, stämningen där och skillnaderna mellan Frankrike respektive Sverige.
Det är märkligt hur tillfälligheter eller ödet (beroende på vad man nu väljer att tro på) kan föra människor tillsammans. I väntan på spårvagnen som skulle ta mig till arenan hjälpte jag en främling förstå sig på biljettautomaten. Då spårvagnen var försenad p.g.a. diverse manifestationer som pågår här nere bestämde jag mig för att snacka lite med min nyfunna vän. Det visade sig att denna herre ursprungligen var från Tyskland men numera bosatt utanför Sochaux och idén var att han likt mig skulle se fotbollsmatchen som kom att gå av stapeln inom två timmar. Vi bestämde oss således för att slå följe under den drygt 40 minuter långa resan till Stade de la Mosson för att därefter även se på matchen tillsammans.
Vid arenan blåste det något fruktansvärt och hade undertecknad på förhand känt till detta skulle x antal tröjor tagits med men nu fick jag helt enkelt göra det bästa av situationen.
Jag och min tyska vän vars namn jag i ärlighetens namn inte minns satt innan avspark och talades vid om svenska spelare i franska ligan, om Sochaux och om vädret. Kommunikationen oss emellan var allt utom felfri men vi fick sagt det vi ville säga i en blandning av tyska, franska och engelska. I högtalarna ljöd diverse remixs på en ovanligt hög volym och det kändes snarare som att jag hängde på en klubb än en fotbollsarena. Speakern var inte han heller särskilt tystlåten utan framstod rent hypad när han talade om klubbens sponsorer för att sedan gå igenom de båda lagens alla spelare.
Till min förvåning hölls en tyst minut innan avspark som enligt min nyfunna vän berodde på Jeunechamps systers bortgång. Minuten var nästan ”felfri” med undantag för någon enstaka känslokall snubbe som ropade något. En tårögd Jeunechamp kramades om av sina lagkamrater innan dj:n slängde igång en typisk ”tagga-till-låt”. Hela publiken ställde sig upp och i takt klappade vi fram våra krigare tills domaren satte pipan i munnen och blåste igång matchen. ”Allez! Allez! Montpellier!” hördes runt om på arenan som var mer fulsatt än senast. Det var dags för ännu en hemmamatch, det var dags för en seger, det var dags för tre poäng.
