Onödigt spännande när Frankrike slog Albanien
En 2-0-ledning i paus räckte till seger trots albansk reducering till 2-1 tidigt i andra halvlek. Benzema och M’vila gjorde Frankrikes mål.
Efter att tre finklädda tenorer sjungit nationalsånger, och Albanien överraskat Frankrike genom att göra en slags fiktiv avspark för att hylla en spelare, satte så matchen igång på Qemal Stafas ojämna gräsmatta.
Les Bleus verkade ha tagit åt sig av kritiken att man alltför ofta startade sina fajter för nonchalant. Fransmännen var först på bollen och hemmalaget ofta sena in i duellerna. Men någon riktig fart på bolltempot blev det aldrig de första 45 minuterna. Det räckte ändå.
Benzema rundade ett passivt försvar strax utanför straffområdet och Thierry Henry-skruvade in 0-1 efter elva minuter. Först då vaknade Albanien. Kaboul drällde med bollen och Salihi fick ett jätteläge när han rann igenom försvaret. Skottet satt dock i ribban för vidare transport i Lloris famn.
Sju minuter senare frispelade M’vila Benzema som hamnade långt ut till höger i straffområdet. Real-anfallaren väntade in sin kollega, slog sin passning och så skruvade M’vila in 0-2 vid den vänstra stolpen. Det var Rennes-mittfältarens första landslagsmål.
Man skulle vilja säga att det kändes stabilt, men även Les Bleus hade det svårt i försvaret de fåtal gånger hemmalaget anföll och Lloris tvingades till en riktig tv-räddning när Agolli fick till en tjusig halvvolley.
*****
Att samarbetet Kaboul – Abidal inte fungerade klockrent fick vi snabbt bevis på när andra halvlek drog igång. En för kvällen duktig Bogdani löpte, på en långboll från eget försvar, mot de båda franska mittbackarna som gick bort sig och helt missbedömde studsen. Lloris var på avslutet från nära håll men kunde inte förhindra reduceringen till 1-2.
Och så var det helt plötsligt en helt annan match. Nu var det Frankrikes tur att vara sena in i duellerna. Ett blixtanfall och en tunnel på den franska högerkanten gav hemmalaget en trippelchans. Först blockerade försvaret, sen boxade Lloris och till sist gick skottet över.
Les Bles lekte med elden, och det blev inte bättre med tiden. För varje minut som gick så fick Albanien allt mer grepp om spelet och radade upp halvchanser. Det franska anfallsspelet gick helt i stå och vi fick vänta till den 81:a minuten innan Frankrike fick till en kvalificerad chans genom en soloräd från Ribéry. På den efterföljande hörnan nickade Kaboul i stolpen.
Först då gjorde Laurent Blanc sitt första byte. Ut med en osynlig Malouda – in med Sochaux yrväder Marvin Martin. Logiskt, men sent. Nasri satte bollen i stolpen helt ren bredvid straffpunkten, men de sjömansrandiga fransmännen kunde andas ut först vid slutsignalen.
*****
Tre poäng i Albanien var målet, och efter 2-0-ledning i paus kändes det bra – om än inte säkert. Inte ens i första halvlek höjde Frankrike tempot. Då behövdes det inte. Efter vilan försvann anfallsspelet och att luta sig mot ett till tre fjärdedelar utbytt försvar blev dock långa stunder plågsamt.
På pluskontot lägger vi att Les Bleus både gör mål och skapar chanser (två stolpskott). M’vila var bra hela matchen tillsammans med Benzema, som dock glänste mest de första 45 minuterna. På minussidan har vi bleka insatser av Kaboul, Nasri och Malouda. I övrigt delar vi ut godkända betyg till ett Frankrike som nu leder sin grupp på 16 poäng, tre poäng före tvåan Bosnien.
Albanerna växte efter vilan och man skulle vilja vara originell i valet av bästa hemmaspelare. Bogdanis andra halvlek var stark och personligen blev jag förtjust i högerbacken Dalku. Men starkast och viktigast är ändå frankrikebekantingen Lorik Cana. Elak när det behövs, pådrivare när så krävs. En spelare man hellre har i sitt eget lag än mot sig.
Albanien – Frankrike 1-2 (0-2)
0-1 Benzema (11)
0-2 M’vila (18)
1-2 Bogdani (47)
Frankrike:
Lloris – Réveillère, Kaboul, Abidal, Evra – M’vila, A. Diarra – Malouda (Martin, 82), Nasri, Ribéry - Benzema
