11:e maj, 1966
En gång för länge sedan när fotboll inte handlade om pengar, när talanger inte fick visum för att påbörja en karriär utomlands och när hjärtat valde klubbadressen – då spelade Partizan final i Europacupen.
1966 är ett årtal som för alltid kommer att vara inskrivet i både Serbiens och Partizans historieböcker. Abdullah Gegics ynglingar spelade ut storlag runt om i Europa för att sedan hamna i final i Bryssel mot Real Madrid. Lagen som föll på väg till finalen var: Nantes, Sparta Prag, Werder Bremen och Manchester United (då med en viss George Best i laget).
Så kom den där 11:e maj.. Datumet som fortfarande är bland de viktigaste i den saga vi kallar Fudbalski Klub Partizan. Matchen på Heysel Stadium spelades mot de femfaldiga mästarna Real Madrid, som inte hade vunnit den finaste utav troféer på sex år.
Den här matchen var så viktig för sportälskare runt om i f.d. Jugoslavien att t.o.m. målsprutan Milan Galic (74 mål på 148 matcher i klubben) fick permis från lumpen – Allt för att främja den jugoslaviska fotbollen.
Resultatet stod sig fram till den 55:e minuten. Velibor Vasovic, senare legendar i Ajax, dunkade in bollen med huvudet under ribban. Reals målvakt var chanslös och resultattavlan lös 1-0.
Sen hände det. Jag vet inte om det var p.g.a. truppens ålder eller den typiska ”juggementaliteten”, men Partizan gick ner sig totalt. Rädslan för att göra fel kombinerat med guldfrossa knöt ihop fötterna på spelarna. Självklart utnyttjade de äldre och listiga lirarna från Madrid det orutinerade lagets mentala dipp. Amancio Amaro kunde efter två dragningar mellan benen på en spelare sätta 1:1 i den 70:e minuten. Lagkamraten Fernando Serena utökade ledningen till 1:2 fem minuter senare med en kanon från 25 meter.
Hur glada fansen blev så mycket led de under dem 90 minuterna, på en arena som senare kom att bli synonymt med stora tragedier. Tränaren, nu avlidne, Gegic döpte sin son till Brisel efter händelserna i Belgiens huvudstad. Just denna match var den sista gemensamma för hans ”småttingar”. Inte helt olikt idag, såldes alla talanger till olika klubbar runt om i Europa.
Partizan har aldrig haft tillfället att vinna en titel i europeiska sammanhang sedan dess, medans Real fick vänta 32 år innan den sjunde titeln landade i deras prisskåp. Lite roligt att det var Partizanlegendaren Predrag Mijatovic som gjorde ”det gyllene målet” mot Juventus 1998.
Partizans startelva
Målvakt - Milan Soskic
Högerback - Fahrudin Jusufi
Mittback - Velibor Vesovic
Mittback - Branko Rasovic
Vänsterback - Ljubomir Mihajlovic
Innermittfältare - Vladica Kovacevic
Innermittfältare - Radoslav Becejac
Högerytter - Mane Bajic
Vänsterytter - Josip Pirmajer
Anfallare - Mustafa Hasanagic
Anfallare - Milan Galic
