Dokument: Partizan – Djurgården

Den 20 juni blev det klart att svenska mästarna Djurgården fick möta de serbiska mästarna Partizan Belgrad i Champions League kvalets andra omgång. Enligt de flesta var det en mardrömslottning.

Djurgårdens tränarduo Sören Åkeby och Zoran Lukić sade också att det inte var någon önskemotståndare men var optimistiska trots allt. Zoran Lukić uttryckte sig att Partizan passade Djurgården bra då man spelade ett snabbt kortpassningspel och inte var ett ”fysiskt” starkt lag som skulle blivit sämre för svenskarnas del.

I Serbien var det raka motsatsen om man jämför med i Sverige då medierna ansåg att det var en mycket bra lottning och det endast fanns avancemang. Partizan hade värvat en ny tränare vid namn Lothar Matthäus som inte hade någon merit direkt under tränarkarriären. Matthäus må vara världsmästare som spelare men faktum var att redan vid sin första klubb som tränare i Rapid Wien fick han sparken efter redan sex månader.

Serbiska mästarna Partizan Belgrad satsade alltså mot Europa även fast man tappade två av sina bästa spelare vid denna punkt i form av Zvonimir Vukić (21 mål) som såldes till ukrainska Shakhtar Donetsk medan jätte talangen Danko Lazović som var blott 20 år gammal skrev ett femårskontrakt med Feyenoord.

- Lazović går mot en stor framtid även fast han inte spelade så mycket. Det var värre att tappa Vukić som från sin mittposition styrde han det mesta av det offensiva spelet, sade Rade Jakić, fotbollsreporter på Sport Journal

I och med att man sålde dessa spelare utökades klubbkassan med cirka 92 miljoner kronor. Partizan värvade den meriterande försvararen Taribo West från Nigeria som spelade innan för klubbar som, Auxerre, Internazionale, AC Milan, Derby County och Kaiserslautern innan det blev en flytt senare till det svart-vita laget från Belgrad.

Nigerianen var inte den ände Partizan försökte värva. Med det feta lönekuvert man hade försökte man locka till sig stjärnor som Marco Simone (spelade i AS Monaco), Adrian Ilie (spelade då i Deportivo Alaves) och tyske Stefan Effenberg. Ja, ni läste rätt men man lyckades aldrig värva dessa spelare tyvärr. Dock stod satsningen mot Europas finrum kvar.

Det som stod i vägen var svenska Djurgården alltså. Jag kommer ihåg som om det var igår när jag läste i Aftonbladet att Djurgården fick Partizan som motståndare. Jag var på semester med min familj på spanska Mallorca när min far skickade ner mig till en butik som sålde svenska kvällstidningar. Ivrig som jag var läste jag genast Sportbladet och kunde se rubriken lyda, ”Djurgården mot Partizan Belgrad i Champions League”. Jag blev stum och ville bara skrika ut min glädje då jag fick återigen se mitt lag som står mig mycket nära hjärtat spela i Sverige.

Partizan körde över Hammarby.

Redan säsongen innan blev Partizan Belgrad känt i Sverige då man enkelt gick vidare med sammanlagt 5-1 mot Hammarby. 1-1 i Stockholm på Råsunda stadion för att bli 4-0 i Belgrad.

Utan att tänka efter vart jag springer, springer jag raka vägen med en ilande fart tillbaka till hotellet för att visa nyheten för min far. När han väl fick läsa rubriken började han skratta av glädje och trodde det inte var sant. Nu fick samtliga serber i Sverige åter se Partizan. Det spelade absolut inge roll ifall man var Röda Stjärnansupporter, man höll på Partizan för att det var det enda serbiska laget i Europa.

Fyra hamnade på sjukhus
Hammarby åkte som sagt på stortorsk i Belgrad vilken innebar tack och hej från Champions League. Ett 50-tal tillresta hammarbysupportrar vill glömma denna resa för resten av sitt liv. Supportrarna anlände till Partizan stadion fem timmar före avspark. De serbiska arrangörerna ville att samtliga tillresta supportrar skulle gå in på arenan men istället gick de en sväng för att äta vilket nästan kostade några livet.

Svenskarna hade inte hunnit långt innan ett Partizan gäng dök upp och började kasta gatstenar och flaskor mot dem. Hammarbyarna började för gäves springa men fyra av dem träffades så illa att de behövde sjukvård. En misshandlades så svårt att vänsterbenet krossades och ett jack i huvudet fick sys med ett dussintal stygn.

”Åker hem efter matchen”
På tur till Belgrad var Djurgårdens fans som var mycket medvetna om Partizans ökända huliganer:

- Det är inte ett ställe man vill åka till. Men vi får ta erfarenhet från våra kamrater på Söder. Om de hade stannat på arenan hade det inte hänt. Vi kommer bara att titta på matchen och åka hem, sade den tidigare ordföranden för Järnkaminerna Mats Jonsson.

Det var en mycket oroligt under matchen mot Hammarby. Polisen fick bilda en mur runt svenskarna och efter matchen tvingades dem att stanna i timmar innan de kunde slussas ut. En polis man misshandlades så svårt utanför stadion att han blev tvungen till att återupplivas på sjukhus.

- De sköt raketer mot hammarbyfansen på läktarna. Det är allvarligt. Men det är inte inget som avhåller oss från att åka. Vi ska vara samlade hela tiden och ha god kontakt med lokalpolisen för att göra resan så säker som möjligt, sade Mats Jonsson till sportbladet.

Djurgården klarade oavgjort i Belgrad

Inför denna drabbning i Belgrad var Partizan solklara favoriter. Men det man ska ha i åtanke är att Djurgården hade ett riktigt, riktigt bra lag på den tiden med spelare som Isaksson, Källström och Johansson. Definitivt inte ett blåbärslag men samtidigt kommer jag alltid att tycka att Partizan var en klass bättre om inte egentligen flera. Kollar man på Partizan elva så fanns det riktigt duktiga fotbollsspelare. Ilić, Iliev, Drulović, Ćirković, Duljaj West och Nađ. Man hade ett riktigt kanonlag.

Att det var press på Partizanspelare var det ingen snack om. Alla krävde seger, i princip alla. En förlust eller ett oavgjort resultat ingick inte i planerna. För Djurgården kunde man spela utan någon vidare press.

Startelvorna:
PARTIZAN: Radaković, Ćirković, Đorđević, West, Malbaša, Duljaj, Nađ, Čakar (Drulović), Ilić, Iliev i Stojanoski (Brnović).
DJURGÅRDEN: Isaksson, Stenman, Kuivasto, Arneng, Ouden (Wowoah), Johansson, Karlsson, Källstrom, Rask, Nyang (Sjölund), Makondele.

Runt 25 000 åskådare hade hittat till Partizan stadion varav jag var en av dem. Partizan Belgrad inledde matchen i ett mäktigt tempo och skapade massvis med bra chanser. Flera gånger stod virket i vägen för serberna som hade med handen på hjärtat väldigt med otur. Gång på gång kom den landslagsmeriterade högerbacken Milovoje Ćirković runt på kanterna och gjorde Djurgårdens nyförvärv Fredrik Stenman till ett åtlöje som gjorde för visso sin första match för svenska mästarna. Partizan hade ett bastant spelövertag. Djurgården fick vänta till den 42:a matchminuten då man avlossade lagets första skott på mål vilket säger en hel del.

Kaptenen sätter 1-0.

Inför andra halvleken kom Djurgården ut som ett helt nytt lag. Man var inte alls lika passiva som i första utan tvärtom aggressiva. Zoran Lukić och Sören Åkeby lyfte upp hela laget på planen vilket gjorde en hel del nytta. Partizan hade fortfarande ett stortspelövertag men just när Djurgården började komma igång på allvar kom ledningsmålet, helt rättvist. Det var just Ćirković som kom runt på sin kant som i den första halvleken. Serben slog ett inlägg som landade vid Nikola Malbaša som träffade stolpen men på returen var lagkaptenen och stjärnan Saša Ilić framme och satte 1-0.

Snacka om lättnad det blev för alla serber på läktarna. Men ju mer matchen led mot sitt slut slarvade Partizan allt mer vilket kostade laget en solklar vinst. Rene Makondele snappade upp bollen och skar in i banan där han hittade luckan och sköt 1-1, Se målet här. Rättvist? Frågar ni mig så kan jag till en viss del hålla med då Djurgården spelade upp sig i andra halvleken. Matchen slutade alltså 1-1.

Men sett över hela matchen borde Partizan ha avgjort med 3,4 mål de första 45 minuterna. Partizan var i ärligheternas namn flera klasser bättre än Djurgården men svenskarna från Stockholm kämpade tappert och åkte hem med 1-1, vilket är ett kanon resultat för de. Det man ska ha i åtanke är att Partizan säsong ens knappt börjat medan Djurgården är mitt uppe i sin.

Så här sade båda lagens tränare efter 1-1 matchen:

- Vi spelade mycket tillfredställande tills den 65:e minuten. Vi spelade en bra match och det ända jag inte kan vara nöjd med är resultatet samt att till mina spelare ger jag en stor komplimang. Vi är ett bättre lag och vi åker till Sverige med optimism. Den kommande veckan kommer vi att utnyttja väl. Jag hoppas att vi har i Stockholm turen som fattades i dagens match”, sade tränare Lothar Matthäus efter matchen.

- Vi hade inte den bästa kontrollen i början av matchen. I andra halvleken hade vi bättre fart och flyttade fram laget och det gav resultat”, sade Zoran Lukić.

Olika tidningar i Belgrad efter Djurgårdens skräll:

”Partizan tog inte chanser när de hade den. Nu är deras chans att vinna låg. Vi är mycket oroliga för mötet i Stockholm”.

”Lothar Matthäus skötte inte sitt jobb. Hans taktik var dålig och han borde gjort fler byten. Att lagets stjärnan Ljubinko Drulović inte fick komma in förrän i 84:e minuten är skandal.”

”Partizan Belgrad är tekniskt bättre och har mer erfarna spelare, men Djurgården är mer fysiskt förberedda och hade en del tur. Djurgården är mitt i sin säsong medan Partizans inte ens börjat. Det ger svenskarna fördel.”

Som ni märker var media och supportrarna inte nöjda alls med resultatet vilket är 100 procent förståligt. Innerst inne hade de flesta en optimistisk tanke trots allt även fast det skrev massa negativa rubriker i pressen dagarna efter. Media ifrågasatte väldigt mycket Matthäus laguttagning och han var tvungen till att försvara sig.

- Visst finns det en press på oss. Men vi måste tro att vi ska vinna och vi måste se det härliga som finns framför oss om vi vinner, sade tysken.

Än en gång påminner jag er om att flera spelare var skadade samt att den serbiska ligan hade inte börjat ännu. Laget var fortfarande i försäsongsfasen, trots att årets viktigaste matcher spelades just vid denna period.

- Vi har fått en vecka ytterligare av träning och är bättre rustade nu. Vi har set Djurgården hel del på video och vet att dem har bra sidor. Men de har också vissa mindre bra sidor och de ska vi utnyttja, tillade Partizan tränaren.

Källström tror att Djurgårdens kondition avgör
Hemma i Sverige var nästan alla säkra på att Djurgården skulle avancera från andra kvalomgången i Champions League med tanke på resultatet nere i Belgrad. Till och med djurgårdsspelarna var det och Kim Källström var en av dem.

- Det gäller att vi står upp mer och inte låter dem springa och spela sönder oss med sitt kortpassningspel, sade Kim till sportbladet.

- Vi är väldigt vältränade och även om de är bättre än jag trodde så vet jag att vi orkar mer än dem. I slutet av matchen är det vi som kommer vara starkast, avslutade Kim.

Jag kan faktiskt erkänna att jag var smått nervös inför mötet i Stockholm. Allt pekade på ett slutsålt Råsunda men enligt Djurgårdens hemsida kom det 28287 åskådare vilket jag tvivlar starkt på. Väl på Råsunda när jag befann mig med min familj för att kolla på matchen var det en riktigt bra stämning. Järnkaminernas tifo var i högsta värdsklass, se här. Ovanligt för att vara Sverige måste jag säga när det gäller stämningen.

Vi fick platserna på den västra sektionen mot dif-klacken men blev under matchens gång flyttade vilket jag kommer att återkomma vid senare.

Startelvorna
PARTIZAN: Kralj, Ćirković, Đorđević, West, Malbaša, Duljaj, Nađ, Čakar (Drulović), Ilić, Iliev(Radončić) , Stojanoski(Bajić).
DJURGÅRDEN: Isaksson, Rasck, Karlsson, Kuivasto, Stenman, Makondele, Arneng, Källström, Johansson, Stefanidis, Ouden

Som ni ser ovan så ställde båda lagen upp med nästan samma startelva som i det första mötet. Partizan startade som sagt i ett högt tempo i Belgrad och Djurgården fick lägga sig på försvar i första halvleken. I mötet i Stockholm kan man nästan säga att det var tvärtom. Skillnaden var att Partizan hade några chanser vilket ”blåränderna” inte hade i Serbien.

I den tionde minuten small det då mittfältaren Andreas Johansson dundrade in bollen i mål och Råsunda exploderade i extas. Partizan slarvade rejält och fick aldrig riktigt undan bollen i situationen som gav Djurgården en rättvis ledning. ”Blåränderna” fortsatte att trumma på rejält och serberna lade sig på försvar men hade vassa kontringar då och då. Halvleken slutade visserligen i en 1-0 ledning men matchens Partizanlirare var nog målvakten Ivica Kralj som räddade ”Crno-beli” som man säger i Serbien.

Lothar Mattäus hade en del att fundera över inför andra halvlek. Ut gick Čakar och in kom Drulović och genast började det hända saker och ting. Partizan närmade sig allt mer en utjämning. Högerbacken Ćirković forcerade som i första mötet på sin kant och var ett stort hot. Till slut kunde inte Djurgården hålla sig ledning efter att serberna kvitterat i form av Saša Ilić. Ett mycket vackert mål och anfall då flera spelare var inblandade. Fem minuter senare var det dags för ett nytt mål och denna gång för Partizan via straff. Många ansåg att Stojanoski filmade till sig straffen vilket det ligger en hel del sanning i det. Men men, domaren pekade på straffpunkten och klev fram Malbaša som gjorde ingen besviken.

Nu till varför vi blev tvungna att lämna våra sittplatser. Alla icke supportrar till Partizan kände sig rånade när man gav en straff som kanske inte var det. I stundens glädje börjar hela min familj att jubla och vifta stolt med den serbiska flaggan då vi blir bombarderades av mynt och tändare. Runt tio-tal personer från Dif-klacken ville på fullaste allvar klättra över stängslet och puckla på oss. Riktigt otäckt var det. Ordningsvakterna flyttade i sin tur oss mer mot västras mittsektion där det var ”säkert” att sitta. Kanske var det fel att visa sin glädje, jag vet inte men det var en riktigt hätsk stämning.

I detta läge var alltså Partizan vidare och Djurgården var tvungna att inte bara göra ett mål utan två. En rejäl uppförsbacke som krymptes när Partizanförsvaret slarvade återigen med positionsspelen och Djurgården kunde kvittera genom Samuel Wowoah i den 77:e minuten. Rättvist var det nog sett till första halvleken men i den andra visade Partizan Belgrad prov på hur man håller bollen inom laget och närmare än så kom aldrig svenskarna och därmed var Partizan Belgrad vidare. Avancemanget ger ”Crno-beli” riktigt sköna miljoner i inkomster.

Se höjdpunkterna från matchen i Sverige här.

Matthäus: Det var rättvist

Efter matchen var det många som var glada och inte minst Lothar Matthäus som tyckte att Partizan Belgrad gick vidare rättvist och gratulerade Djurgården till två riktigt bra matcher. Dock var han inte nöjd alls med hur sitt lag presterade i första halvleken.

- Vi hade ett jättetryck på oss hemifrån Serbien. Jag hade många spelare som var väldigt nervösa och det syntes i början av matchen.

Djurgården var som sagt riktigt bra i den första halvleken och anföll gång på gång vilket gjorde tysken mäkta arg.

- Efter 20 minuters spel var jag arg på mina spelare. Vi spelade inte som vi skulle men trots att vi låg under i halvtid så behövde jag inte skälla på spelarna. Det kändes att vi var på gång och i andra halvleken var vi klart bättre.

Partizan lyckades ta sig vidare trots trycket hemma i Serbien och Matthäus var glad efteråt.

- Jag är mycket stolt över mitt lag. Jag tycker att vi var det lag som hade bollen mest och skapade mest målchanser om man ser till de båda matcherna.

- Sett över 180 minuter tycker jag att det var rättvist, sade den tyske legenden efter att ha slagit ut Djurgården ur kvalet till sportbladet.

I nästa kvalomgång väntade den engelska jätte Newcastle och resten är endast en lycklig saga...

SAMO JEDNO IME ZNAM - PARTIZAN BEOGRAD.

Källa: aftonbladet.se, partizan.rs, dif.se (foto: partizan.rs)

Bilder från mötet i Belgrad.

Snälla, låt denna artikel bli en fin sådan. Alla pajkastning kommer att leda till ip-spärr.