Krönika: på andra sidan solskenet väntar verkligheten
Lech Poznan hade ett stjärnlag och en ljus framtid. Plötsligt vände allt.
Den gnista som skymtade i det stora mörkret eskalerade under veckan till en majbrasa. Från att laget blivit utskällt av fans, till att självaste Rumak tvingats gå och lugna ner dem. Från ligans tredje poängtapp, till nederlag i Europa League, till att Rumak fått ett utbrott på en journalist. Från att ha sett spelmässigt mediokra ut till att ha tappat allt. Lokomotivet har trillat av spåret.
Lech bit för bit
Resultat
Vi har sett det hela, bland annat Lechs pinsamma attityd mot Zalgiris. Det är en hel del chanser som har gått till intet. Kom ihåg att Lech under de senaste åren plockat ihop en hel del poäng och därmed skulle få möta ett relativt enkelt motstånd i sista kvalrundan till Europa League.
En förlorad möjlighet.
Men tidigare har man inte bara deltagit i gruppspelen, utan likaså avancerat ut. Vi pratar om resultaten då innehavet av Amica, en utvecklingsplan för flera år till, stod i sitt zenit. När man slogs ihop med just Wronki tog man makten över Wielkopolska och utan problematik bredde man ut vingarna och siktade mot ett större herravälde. Dock ser dagens Lech, i alla avseenden, i ett perspektiv av tre till fem år, sämre och sämre ut.
Frågan är dock ifall problemet kommit till ur intet, eller ifall luckorna progressivt förvandlats till stora stup. Passiviteten har kvävt alla förhoppningar och utlovande framtidsutsikter, därmed har framtidsutsikterna nu strupgrepp på Lech. Dessa framtidsutsikters enda förankring har varit baserat på orealistiska mål.
”Lech har tagit en genväg för att slippa verkligheten. Oturligt nog hinner alltid verkligheten ikapp en.”
Planen som blev raserad
Laget skulle breda ut vingarna och bli ett polskt storlag. Någonstans vände utvecklingen.
Det hela började år 2006. En ambitiös utvecklingsplan hade alstrats och efter att ha cirkulerat kring mitten av tabellen siktade man mot högre höjder. Amica Wronki, ett lag från förorterna till Poznan, hade år efter år placerat sig på övre delen av tabelltoppen. Planen var att slå ihop sig, med då ligafyran, för att inte bara utöka intresset för Kolejorz inom regionen, utan dessutom sammansvetsa ett toppkonkurrerande lag. Redan efter en säsong hade utvecklingskurvan pekat likt förväntat: uppåt.
Utvecklingen följde hädanefter successivt och laget kom fyra i ligan andra säsongen efter ihop slagningen. Redan här var man nära på att utmana jättarna Legia och Wisla, som båda två kontinuerligt slagits med varandra. Man lyckades ta sig ut ur Europa League gruppspelet och vann hädanefter sitt första ligaguld på 17 år med bland annat Lewandowski i spetsen och Peszko som yttermittfältare. Europa väntade åter bakom dörren och man klev in med huvudet före och gjorde succé.
Inspirerade av Barcelonas framgångar tog man in Bakero från just Spaniens andra största stad. Bakero inledde tränarjobbet med 3-1 mot City och med Rudnevs i spetsen tågade man på. But all good things must come to an end. I ligan gick det utför. Rudnevs form blev avgörande för lagets prestation.
Efter att Lewandowski försvunnit värvades med en gång en näst intill lika stor kvalitetsspelare. Passivitet på marknaden följde dock denna gång och truppen led av prestigevärvningar. Truppkompositionen utstrålade stora luckor men oviljan att verkställa önskemål och nödvändigheter uteblev totalt. Med stora inkasserade pengar efter två lyckade Europa League succéer, ett dussintal stora spelarförsäljningar och tusentals intäkter från den stora arenan sökte man trots en enorm infrastruktur billiga alternativ, och höjde lönebudgeten. Med felprioriteringarna blev man mer sårbara på marknaden och när nyckelspelarna tömdes ut hade den påtvingande effekten nått sitt slut.
Värvningsfilosofi
Efter att ha skapat talanger, spelare och stjärnor har sommaren varit tyst i två år.
Efter att ha tittat mycket söderut mot länder från fd Jugoslavien och närliggande grannar, har man bland annat hittat spelare som Djurdjevic, Injac, Buric, Stilic, Krivets, Rudnevs, Tonev och Lovrencsics. Dessa spelare har tillsammans kostat cirka 1,9 miljoner svenska kronor och har nu ett värde på 13,7 miljoner kronor. Kvoten har alltså stigit med 620%. Genomsnittet på en spelare nu är alltså större än vad alla åtta kostat tillsammans.
Trots det acklimatiseras Lechs nya transferinriktning inte på något sätt till den, så effektiva, andra. Istället är det ett oprövat sätt att utmärka sig från den nya Ekstraklasa filosofin (medelhavsländer) och samtidigt leta efter skandinaviska spelare.
Alla spelare som kommer till Ekstraklasa från utlandet medger att ligan besitter mer teknik än föregående, vilket motsäger alla farhågor kring klubbens nya mentalitet. Till exempel har man börjat välja att leta teknik, i en fysiskt uppbyggd liga (Allsvenskan) kring köp som Hämäläinen. Visserligen är Hämäläinen ett riktigt bra köp, men likande guldklimpar kan säkerligen finnas i länder där tekniska spelare är prioritering nummer ett, och därmed blir mediokra spelare där, tekniskt begåvade i den polska ligan.
Dessutom ska det tilläggas att det är enkelt att alstra intrycket att Lechs kvaliteter, vad gäller värvningar, har begränsats i och med den relativt lilla budgeten i jämförelse med konkurrenten Legias. Undersökningar gällande personalkostnader och spelarköp visar dock att varenda lag som spenderat mycket pengar på båda parterna har större chans att lyckas på alla sätt. Med en pressad lönebudget lämnas alltså mer utrymme för att prioritera dessa sidor.
Alltså är det smått överaskande, att Lech Poznan fortfarande fortsätter att satsa på Skandinavien, där spelarlönerna har ett så ofantligt högre genomsnitt än de mer ekonomiskt-pressade ligorna. Med all säkerhet hade man under denna sommar kunnat lätta på lönebudgeten genom att sälja flertal spelare som Arboleda, Injac, Drygas, Mozdzen och Slusarski och få in flertalet kvalitspelare och samtidigt låta transferbudgeten accelerera.
Marketing
Arenan, tröjförsäljningar, affärer, taxibilar och Europa. Vad händer med pengarna?
Utan tvekan är Lech Polens svar på Turkiets Fenerbahce och Englands United. Laget har nu skaffat en egen tv kanal, har affärverksamheter utspridda runt Poznan, har ett museum, en YouTube-kanal, en tidning samt en fräsch hemsida med uppdatering på löpande band om träningar och det mesta. Man har gjort reklam för sig själva genom att erövra största taxiföretaget i staden med massa reklam för INEA-staduim, spelarna och Kolejorz i allmänhet.
I samband med ihop slagningen fick man dessutom en stor sponsor i form av Amica. STS, Coca Cola, Hellmann, INEA (som har ansvar för tv i området och kommer att sända Lech-kanalen), Lech Pils, Sokolow, Den Braven, WTK, Eska samt epoznan är andra exempel på andra av lagets sponsorer. Man har lyckats knipa alla sponsorer i närområdet och nästan svällt ut alla närliggande konkurrenter. På den fronten har Kolejorz lyckats utmärkt.
Förra säsongen fick man in trehundrafemtiotusen i hemmapublik totalt. Mest publik attraherade höstmatchen mot Legia (40.632) och minst lockande var mot Polonia (15.879.) Man landade på medelvärdet 23.000 i publiksnitt, vilket innan sammanslagningen med Amica (2005-06), var 3.000 ifrån rekordmatchen. Medelvärdet på utfyllnaden av arenan det året var 8.000 vilket betyder att man på åtta år höjt genomsnittet med 15.000 (nästan tre gånger så mycket.) Man har höjt det med lika mycket som Legia och Slask (båda med nya arenor) har i genomsnitt idag, och lägsta publiksiffran var båda lagets standard.
Lech vs Legia – publikstriden
Som synligt, har Lech över de senaste åtta åren vunnit läktarstriden sju av gångerna. Största snittningen landade man på i år med 22 tusen. Publiksiffran fördubblades efter Amica.
Standarden för en biljett hamnar kring 50 zloty, vilket motsvarar cirka 105kr. För Legias del däremot är genomsnittet runt 70 zloty, alltså cirka 150kr.
Sammanlagt har alltså Lech på alla dessa år haft 3,645 miljoner publik på de två arenor de spelat under de åtta åren. Det innebär att man tjänat in trehundraåttiotvå miljoner sjutusen tvåhundratjugofem tusen kr (382 725 000). Lägg därmed till att man måste subtrahera arenaunderhåll samt bygget av stadiumet.
Under åren 2007-2010 drog man dessutom in nästan dubbla pengar jämfört med konkurrenterna. 2012/13 vann Legia bland annat på grund av cup-, samt ligavinsten. Legia ser ut att vinna åter då Europa spel nu är garanterat.
Slutsats
Med en felprioriterad lönebudget, samt glapp i värvningsfilosofin ser Lech Poznan, om inget kvickt händer, att gå på de inkomster som tillkommer ifrån arenan. Då ligan omformaterats blir det mer, men inte alls konkurrentbart med de intäkter Slask och Legia kan få om de tar sig vidare ut i Europa. Det ser alltså ut som Kolejorz kommer att gå mot mörkare tider, då poängen från tidigare meriter snart inte finns tillgängliga längre, och seedingen blir svårare.
Tiden rinner ut, och frågan är om viljan finns att ändra på något. För även om pengar, intäkter och god ekonomi är maktfaktorn i dagens fotboll sitter klubbmärket på vänster sida av tröjan. Även om spelare går höger och vänster till olika länder lämnar de fans, stadium och städer bakom sig. Intryck, passion, mål och minnen. Frågan är vilka dagens trupp kommer att lämna bakom sig.
Källor: ekstraklasa.net, transfermarkt.com, lechpoznan.pl, legia.com, wikipedia.com, wikilech.pl. Diagram är gjorda i Exel.