Rangers - Inverness CT 2-0 - 90 minuter, men två olika matcher.
Efter ett inledande mål i första minuten inleddes en tråkig match där ingen egentligen kom någonstans. Men i 65:e matchminuten bröt Smith matchen och satte igång en ny, genom att byta in sina två franska anfallare.
Boyd ville ha mål. Direkt på avspark satte Rangers fart och rusade framåt med Kris i spetsen, och det inte mer än 34 sekunder innan bollen var inne, och Boyd hade lyckats få in 1-0.
Sedan stannade matchen. Rangers tappade tempot. Man hade gjort sitt öppningsmål på chock, Inverness hade inte hängt med överhuvudtaget. Men nu lyckades deras försvar formera sig, och då försvann Rangers tempo.
Men kan inte säga att resten av halvleken var direkt usel. Men den var långsam, lite tveksamt, och små gnistrande ögonblick varvades med slarv som fick publiken att gnälla. Ibland lät man helt enkelt Inverness rulla, ett sätt de gillade att spela på. Men inte heller de kom direkt någonstans, och resultatet blev en tråkig halvlek.
Det var däremot skönt att se att Novo håller sin klass. Han jobbade för två, var överallt och gjorde en bra insats både ute på högerkanten i djupa löpningar, och defensivt för att stoppa Inverness kontringsförsök på högersidan.
Hemdani fick gå in, och medan han inte varit matchens lirare har han varit lite av en playmaker, som gjort fräcka långpassningar längs marken, i mitten av planen, som gått fram till mottagaren därför att de varit helt oväntade. Imponerande passningar som startat anfall, anfall som borde resultera i bättre målchanser.
Beasley rusade på, snabb och listig som en vessla, och svår att få tag på. Dessvärre tycktes han ovillig att passa i tid och istället drog han på sig för svåra utmaningar, och det var dessvärre inte ofta hans fina löpningar ledde till någonting.
Andra halvlek började som den första, och det hela såg ungefär likadant ut i femton minuter.
Sedan gjorde Smith ett något överraskande dubbelbyte. Han plockade ut Novo och stoppade in Cousin istället. Boyd fick gå och sätta sig, och in kom Darcheville. Så hade Smith plockat ut matchens lirare så långt, och båda de spelare som nyss kommit tillbaka efter skada fick speltid.
Men framförallt stoppade han in två tydligare anfaller och bytte till en mer offensiv taktik. Och det betalade av sig med råge.
Helt plötsligt hade vi förflyttats till en annan match. Passningarna gick fram bättre. Spelare som tidigare varit bleka för att inte säga rent ut sagt dåliga, höjdes flera nivåer och vart helt plötsligt riktigt okej. Slarvet försvann, utom från just McCulloch och Papac som visserligen blev bättre men som jag fortfarande inte är nöjd med.
Men framförallt höjdes tempot. I ett slag var det spel mot ett mål, och Inverness som tidigare kunnat lura runt i mittfältet för att rulla boll och leta smygytor, hängde ingte med längre. Till Inverness försvar så måste sägas att deras försvar lyckades anpassa sig rätt bra, men laget var helt enkelt borta ur matchen. Det är fantastiskt att det inte blev fler än ett mål, för under de sista tjugo minuterna hade Rangers fler avslut, fler skott och fler chanser än båda laget hade haft under de första sjuttio,
Men 2-0 blev det till slut, en seger som under större delen såg ut som en övertypisk 0-0-match bytte helt karaktär och segern var till slut välförtjänt.
Mål:
Boyd (1)
Cuellar (64)