2007/2008: En besvikelse, men inte en katastrof
Säsongen 2007/2008 var säsongen då Rangers kunde ha tagit hem allt. Nu gick det inte så, men det finns ingen anledning att deppa ihop för det. Rangers-redaktionens Mathias Hellsten sammanfattar säsongen
Silly Season
Juni 2007 dominerades av nyheten att Dado Prso slutar sin karriär. Den kroatiske anfallaren var en enorm succé i Rangers, och har kommit att älskas av fansen, och älskas tillbaka. Ett av mina favoritklipp på Youtube är och förblir det där Prso glatt sjunger "Follow Follow" framför kameran med en Rangershalsduk efter att Rangers tog hem guldet 2005. I slutet av sin karriär drogs Prso med en envis skada som bara blev värre och värre. Till slut tog han beslutet att lägga ner, efter en tårdrypande ceremoni där han, Gavin Rae och den tidigare kaptenen Stefan Klos, tackades av ett fullsatt Ibrox efter en match. En känslosam avskedsintervju finns också på Youtube. Den är definitivt värd att ses.
Men sedan var det dags för det nya blodet. Först in var Osasunas back Carlos Cuellar. Carlos hade säsongen innan varit med och slagit ut Rangers i UEFA-cupens semifinal, men hävdar själv att han vart imponerad av atmosfären på Ibrox. Från ledningens håll var man mycket glad över värvningen och man trodde stenhårt att Cuellar skulle passa som hand i handske för laget. Och där fick man rätt - Carlos har utan tvekan blivit en av Rangers absolut viktigaste spelare under den här säsongen, och artar sig till att bli en riktig publikfavorit.
Mindre lyckad var däremot värvningen av nordirländaren Roy Carroll. Carroll hade sedan slutet av 90-talet kämpat som andra-keeper bakom Maik Taylor i nordirländska landslaget. Han gjorde bara en match från start, och då blev han tvungen att bytas ut innan halvtid med en skada. När han kom till Rangers från West Ham var det uppenbart att han hade problem av andra slag. Hans familj hävdade att det var fråga om stress, men sanningen är att han i november 2006 hade gått igenom behandling för spel- och alkoholberoende. Han skrev på ett ettårskontrakt för Rangers, och såg det som en chans att komma igen (även om han var där som andremålvakt). Men han gjorde bara en match, mot East Fife i september 2007, och försvann till Derby i januari.
Ett större frågetecken var DaMarcus Beasley, den amerikanske landslagsyttern. Det vart lika mycket hype runt honom som runt Cuellar, och bland annat undertecknad var mycket förväntansfull inför utsikten att ha honom med i laget. Skotsk fotboll är snabb och hård, och det är ingen tvekan om att Beasley är snabb. Dessvärre visade han sig kanske vara en aning för mjuk. Efter att ha spelat helt okej, och helt klart ha blivit given i start-elvan drabbades han dessvärre av en långtidsskada.
Försäsongen
Rangers började sin försäsong med att åka på Tysklands-turné, och där möta diverse mer eller mindre kompetenta motståndare. Det gick väl litet si och så, egentligen, man besegrade de mindre lagen, men fick stryk av Hannover 96. Det fick i och för sig också Real Madrid, och det är väl bara att konstatera att man inte ska tillskriva försäsongsresultaten för mycket betydelse.
En skojig sak som hände, däremot, var tveklöst Blues Brothers-mötet med Chelsea, som ju knappast behöver någon närmare presentation. Klubbens supportrar anses stå på god fot med varandra. På Chelseas sida här på SvenskaFans finns en läsvärd reseberättelse från matchen, som Rangers till min stora glädje och överraskning vann med 2-0. Som sagt var ska man inte tillskriva försäsongsmatcherna för stor betydelse, men nog var det en kul grej alltid. Mötet är redan kultförklarat i supporterkretsar, som Socrates uttryckte det, och snacket har allt sedan dess gått hett runt att göra detta till något återkommande.
Övriga resultat under försäsongen är 1-1 mot Falkirk och Ajax. Värt att notera är att Cuellar krönte sin debut i Rangers genom att göra mål mot Ajax. Kan inte börja mycket bättre, kan det?
Snacket annars var ju det nya radarparet Boyd-Darcheville, en gammal favorit som behövde en målpartner och nyförvärvet från Frankrike. Såhär i efterhand kan vi ju kallt konstatera att de inte har varit något radarpar, de har knappt spelat med varandra överhuvudtaget under hela säsongen.
Säsongsstarten
Efter att ha fått 2-0 mot Zeta i Champions League-kvalets första möte var det dags för premiär. 7 711 personer såg Rangers krossa Inverness med hela 3-0, och sedan gick man av bara farten vidare genom att bekräfta segern över Zeta på bortaplan.
Med två ytterligare kvalificerings-matcher, nu mot Crvena Zvezda - eller Röda Stjärnan som de är mer kända som här - kan man inte klaga på säsongsöppningen från Rangers sida. Man besegrade i rask takt St Mirren, Falkirk, Kilmarnock och Gretna. Då hade man spelat 12 matcher utan förlust. Sedan kom då förlusten, borta mot Hearts, och sedan var det dags för början på Champions League.
Vilken start
Vilken start i Champions League. Man tog VfB Stuttgart hemma med 2-1. Sedan Lyon med 3-0 på bortaplan. Samtidigt fortsatte man att vinna matcher i SPL. Det artade sig till en fantastisk säsong, utan tvekan. Sedan kom en förlust mot Hibernian - eller som jag sagt någon gång, det ska vara ett Edinburgh-lag för att besegra Old Firm i år.
Sedan kom då den första Old Firm, och det var i den vevan den här Rangers-sidan kom upp på SvenskaFans. Jag hade, antar jag, beklagat mig på en blogg över att det inte fanns någon Rangers-sida på SF, och mailade dem till slut för att fråga hur det kom sig. De svarade med att erbjuda mig att starta den.
Och precis inför Old Firm kom den igång. Snacka om tajming.
Och snacka om match! 3-0. Man kan inte säga mycket mer än att det var en total succé. Rangers spelade som gudar, och Celtic klappade ihop rejält.
Därefter kom den berömda "anti-fotbollsmatchen", mot Barcelona. Det var en match där man förväntar sig storstryk, men i ren ärlighet så lyckades Smith och hans mannar rent taktiskt hålla Barca stången, och man kan nog säga att Rangers "vann" med 0-0. Tjuriga kommentarer från Messi som hade en totalt misslyckad match i ett Barca som haft problem hela säsongen, men Henry erkände att man helt enkelt inte kommit igenom det kompakta Rangers-försvaret, och så enkelt var det.
Rangers fortsatte att vinna i ligan, trots ett par onödiga förluster som antagligen berodde på spelschemat. Sedan kom den väntade förlusten mot Barcelona på Camp Nou, som det egentligen inte är så mycket att orda om. Och sedan kom raset.
Raset
Rangers situation i Champions League var fantastisk. Det räckte med att man inte sumpade returen mot Stuttgart, så skulle det hela vara mer eller mindre klart. Vid seger så skulle man vara vidare. Naturligtvis var det Bremen som vann, och helt plötsligt låg pressen på Rangers. Och det var här nyförvärvet Beasley vart långtidsskadad, knät klappade ihop, och nästan ett halvår senare har han ännu inte kommit tillbaka. Det var synd för Rangers som behövde hans snabbhet mot Lyon.
Och så kom den ödesdigra matchen på Ibrox, då Rangers inte lyckades hålla huvudet kallt. Efter 16 minuter fick Govou in 1-0 och sedan var det bara att jaga. Med bara elva minuter kvar fanns drömläget. Darcheville fick bollen ett par meter från mål och hade bara att slå in den, men sköt över. Helt ofattbart att man kan göra en sådan tabbe. Darche har fått kämpa hårt för att jobba igen den, men man får nog säga att han lyckats trots allt. Han gjorde det inte bättre för sig. Lyon ökade på några minuter på till 3-0 och i frustration stämplade Darcheville Kim Källström. Utvisning, avstängning, ridå. Så oerhört fult, onödigt och barnsligt, men det var inte utan att man kan förstå Darches frustration. Även om jag inte kan tänka mig något som ursäktar den.
Vårsäsongen
Det finns inte så mycket att säga om vintertransfern. Värt att nämna är ju att Davis och Dailly kom till Rangers, och att de båda haft framgång. Att Hutton blev en hjälte när han nobbade en jättedeal med Tottenham, men sedan gick över i alla fall när hans lönerbjudande sköt än mer genom taket. All heder till honom och lycka till. Litet tråkigt att se honom försvinna, för han har tveklöst varit bland Rangers bästa spelare hela säsongen. En som däremot inte fick flytta till England var Daniel Cousin, trots att han så gärna ville. Fånigt nog för att han hade spelat hela tjugo minuter för Lens. Många befarade att han skulle tjura ihop och försämras, men han lade besvikelsen bakom sig och har konsekvent varit Rangers viktigaste anfallare även efter jul.
Man har gått vidare och vidare i UEFA-cupen, och vunnit match efter match i SPL. Mellan den 28 oktober 2007 och fram till Old Firm den 16 april hade man en svit på 22 ligamatcher utan förlust. Celtic spelade också konsekvent bra och det var det i kombination med ett antal uppskjutna matcher som skapade en oerhört tung period för Rangers.
Att skjuta upp eller att inte skjuta upp
Jag kan inte komma på någon kampanj som varit så lång, intensiv och slitsam som den Rangers har haft i år. I Sverige har man klagat på det hårda spelschemat, men då ska man veta att Rangers när säsongen är slut har spelat runt tjugo matcher mer än något annat lag i ligan. När Old Firm satte igång hade man två tuffa, viktiga matcher i veckan i över en månad.
Detta satte sina spår. Rangers gick in för att vinna allt, och det orkade man inte. Skador och avstängningar var en naturlig följd av att man satsade så hårt hela vägen.
Den slutgiltiga väggen kom i och med semifinalerna i UEFA-cupen och de dubbla mötena mot Celtic.
Man lyckades ta hem semifinalerna, med nöd och näppe, genom en dramatisk straffläggning som kommer bli en klassiker bland Rangers-fans. Nacho Novos jubel efter den sista straffen kommer för alltid att vara ett klassiskt ögonblick. Sämre gick det i Old Firm, och det blev inte bättre av att Celtic i sista matchen såg ut att gå in för att orsaka så mycket skador som möjligt. Men segrar vart det för konkurrenterna.
Sedan kom en hjärtslitande diskussion om huruvida Rangers skulle få någon match uppskjuten för att kunna förbereda sig inför finalen. Det visade sig att man inte fick det. Båda förbundsledningen såväl som motståndarna i finalen, Zenit, var minst sagt förvånade över att Rangers skulle gå till den största matchen i skotsk fotboll på åratal efter att ha haft två matcher i veckan i flera månader, utan vila.
Manchester
Sedan bar det då av till Manchester. Över 100 000 supportrar samlades i Manchester och festade runt i den engelska staden, med varandra, med motståndarsupportrarna och med lokalbefolkningen.
Det finns egentligen inte så mycket att säga om matchen i sig. Rangers var trötta och det märktes. Det fanns inget driv i steget, ingen styrka att rusa framåt med full fart på det sätt som skulle behövts, och till slut lyckades Zenit drämma in ett par mål och ta hem UEFA-cupen.
Tyvärr vart det ännu värre när någon procent, eller promille, av Rangers fans var inblandade i några rejält elakartade upplopps-scener, tillsammans med lokala bråkmakare, tillsammans med vad man får anta är varenda firma i England som skyndat till den stora massan av människor för att bråka, och tillsammans med en kravallpolis som tycktes vara inställd på att slå in så många skallar som möjligt.
Det var denna promille av Rangers-fans som fick ta hela skulden, och återigen talades det om att stänga av Rangers från Europa-spel - ett samtal som varade ganska kort med tanke på hur lugnt det var förutom dessa upplopp och hur många som inte var Rangers-fans som varit inblandade.
Säsongsavslutning
Säsongsavslutningen var minst sagt en besvikelse. Rangers kom tillbaka, trötta och slitna efter förlusten i Manchester, bara för att drabbas av en ny besvikelse. Motherwell, som försäkrat sig om tredjeplatsen i ligan, var uppenbart nöjda med oavgjort, och när man fått in en kvittering avslutade man matchen genom att maska fram ett oavgjort resultat.
Helt plötsligt var det Celtic som hade initiativet i titelracet. Efter att Rangers kört över St Mirren så ledde de grönvita med fyra mål, och behövde egentligen bara en seger mot Dundee United i sista matchen. Vilket man också fick, medan Rangers drabbades av en ny sammanklappning: 0-2 mot Aberdeen och Novo utvisad.
Helikoptern landade och gav bucklan till Celtic.
Fortfarande bedövade tog Rangers hem skotska cupen efter final mot Queen of South. Man lyckades få 3-2. Det var alldeles för nära.
Sammanfattning
Rangers visade sig inte kunna leverera när det gällde. Flera gånger hade man segern i sin hand - i Champions League-gruppspelet och i ligan, inte minst. Och i båda fallen orkade man inte hela vägen. Man tappade segern när man bara behövde koncentrera sig litet, litet grann för att ta hem segern.
I besvikelsen är det lätt att döma ut säsongen helt och hållet. Man var på väg till slutspel i Champions League, man hade chans på en kvadrupel, men till slut tog man bara hem de två inhemska cuperna.
Men jag tror man ska vara försiktig med att fördöma. I Champions League gick det långt bättre än någon skulle kunnat drömma om. Man tog sig till UEFA-cupfinal för första gången på över trettio år - en fantastisk prestation. Man tog en cup-dubbel. Och ligan förlorades minst lika mycket på grund av ligaledningens vägran att hjälpa sina medlemmar som det berodde på något annat.
Och allt detta från ett lag som nyligen bytt manager, en manager som fått ta över en trupp som i mina ögon var klart undermålig. En klubb som för inte länge sedan befunnit sig i en rejäl ekonomisk kris.
Visst måste man vara besviken över säsongsresultatet, om man tänker på vad som kunde ha uppnåtts. Men det är långt ifrån fråga om någon katastrofsäsong. Vi har haft betydligt sämre säsonger. Det viktiga är att Rangers är i en klart uppåtgående trend.
Nu är det dags att vila upp sig och sedan ta itu med arbetet att göra nästa säsong mer framgångsrik. Nästa år är det ligatiteln som gäller, inte tu tal om den saken.
