Falkirk - Rangers 0-1
Det var oerhört betydelsefullt att Rangers inledde ligasäsongen med tre poäng. Men de satt långt inne.
Det är få Rangers-supportrar som ärligt kan säga att de ser många ljuspunkter i säsongsinledningen. Skador, avstängningar, uteblivna resultat, fiasko i transferfönstret och utträdet ur Europa. Det är inte en överdrift att säga att en seger behövdes i ligapremiären, för att undvika ett supporteruppror och för att återställa litet av moralen.
Det är trist att man ska känna att man behöver en seger i början av säsongen mot Falkirk - som man normalt ska köra över - för att återställa moralen. Men faktum är att det satt långt inne.
McGregor var faktiskt tvungen att rädda en straff. Och Velicka fick sedan slå in en boll efter passning av Lafferty. Skönt att se de nya lyckas samarbeta. Men 0-1 till Rangers blev det, och inte mer. Och det satt längre inne än man kunde önska. Falkirk hade mer bollinnehav.
Men ändå innebär matchen åtminstone en antydan till ljus i slutet av tunneln. Smith satte in litet mer anfall än han brukar. Jag vet inte om Falkirk är bättre än Kaunas, men det ska vara två man i topp mot båda de lagen. Och mot Falkirk stod det två anfallare där.
En elak skribent skulle väl påpeka att enda anledningen till att Smith satte in två anfallare från start är att han har mängder med anfallare men nästan inga mittfältare. Och jag känner mig en smula elak efter den här säsongsstarten.
Man får väl hoppas att Falkirk, med sin bedrövliga gräsmatta, lyckas någorlunda i årets SPL, så man slipper skämmas ögonen ur sig.
Och att Rangers fortsätter att klättra uppåt, hur långsamt det än går.
