Celtic - Rangers 2-4
Vilken match. Vilken dramatik! Och vilket underbart slut på årets första Old Firm.
Det finns mycket att ta upp i en sådan här matchrapport.
Först och främst var det skönt att se att det inte var fråga om 4-5-1. Två anfallare, det är rätta vägen. Kanske Smith har tänkt om?
Det var naturligtvis litet nervöst att se Kenny Miller i sitt första Old Firm sedan han kommit tillbaka till Rangers. Och nu måste man ju i efterhand säga att det var en klart godkänd insats (två mål!). Men det kommer krävas ännu mer för att han ska vinna över sina mer hätska kritiker - jag tillhör dessa, han har mer att bevisa. Men full respekt för idag.
Jag ska inte hymla med att Celtic spelade betydligt bättre under en bra bit av första halvlek, och jag satt och bet i naglarna (och i fingertopparna när alla naglar var slut) och undrade hur i all världen det här skulle gå. Sedan gjorde Cousin sin underbara genombrytning, och 1-0. Vad skönt, då kanske man får litet andrum. Men Celtic är inte kända för att ge upp, de är inte ett skotskt lag för intet. De bet ihop och lyckades på något vänster få in en kvittering nästan på en gång. Främst genom klantigt försvarsspel. Sedan var det dags för nagelbitandet igen. Ändå tog det 21 minuter innan Celtic får sin första målchans, och det är inte så illa.
Pausen kommer och det har varit en högintressant och kul första halvlek, om än litet väl spännande.
Sedan sätter då Miller igång. På Thomsons snygga cross-passning får han till en volley förbi Boruc. Pang-bom och Rangers är i ledning igen.
Nästa sak som händer är att Cousin åker på en varning. Litet överraskande, med tanke på att Caldwell tycktes ha gjort det till sitt mål att göra Cousin illa. Det är hårt i skotsk fotboll. Och det finns väl inte mycket mer att säga om den varningen. Men den kommer att få större betydelse igen. Eller kunde ha fått större betydelse.
Nu följer en magisk period för Rangers med riktigt bra spel - minst lika bra som något lag bjudit på hittills i matchen - och hög press. Man dominerar helt enkelt på plan. Davis står vid hörnflaggan, men istället för att skicka in bollen framför mål slår han ut den utanför straffområdet till Pedro Mendes. Mendes smäller bara till, och vilken träff han får till. Rangers leder med 3-1 och helt välförtjänt.
Celtic byter in Hesselink och Robson för Samaras och Hartley. Davis räddar dagen genom att rensa en boll på väg in, och McGregor får en varning för att han tjafsar med bollen. Rätt onödigt.
Nästan direkt efter det blir Cousin utskickad för en rätt otydlig armbåge. Återigen ganska fantastiskt att han drar på sig två varningar, med tanke på vad han fått utstå själv. Men går man in i en närkamp som han gör med en varning på sig tar man en risk. Det är inte första gången Cousin blir utvisad. Han får nog se upp.
Och igen - nästan direkt så passar Celtic på att reprisera något Rangers gör. Först var det ett mål. Nu är det en utvisning. Och här är det ingen diskussion när han sparkar efter Broadfoot. Kirk är väl inte något lamm heller, utan drar på sig en varning. Antagligen för något han sagt i samband med attacken.
Efter att den situationen lösts upp gör Rangers ett byte, och en av mina favoriter, Nacho Novo, kommer in. Novo är den lilla killen som alltid springer mest och kämpar hårdast, och han sliter på idag också. Det skadar ju inte att han gjort sex mål mot Celtic sedan han kom till Rangers.
I 79:e minuten slår så Miller till igen. Fast egentligen bör det här målet tillskrivas Boruc. Broadfoot slår ett lågt inlägg, som Boruc borde ta. Men det ser ut som om han bränner sig på bollen (eller tror att det är en räkning för ett sönderslaget hotellrum) och bollen når Miller, som efter att ha manövrerat bollen någon sekund slår in 4-1. Första gången sedan januari 1994 som Rangers gör fyra mål på Parkhead. Magiskt!
Den gången blev det 4-2. Och det blir det idag med. Nakamura är inte bara en duktig passare. Han är också en mästerdykare, det har vi många exempel på. Men vi måste ge honom att han är en GRYM frisparksläggare och det är inte mycket att orda om. En utmärkt frispark ger Celtic ett tröstmål och fastställer slutresultatet.
Rangers besegrade Celtic näst intill fullständigt, genom att spela anfallsfotboll. Något för Walter att fundera över. Rangers är nu på topp i ligan och ingen kan väl ifrågasätta denna placering, den är minst sagt välförtjänt.
