Rangers – Aberdeen 2-0 - Gästskribent Oakeshott
I ett grått och kallt Glasgow följde Rangers upp förra veckans vinst mot St Mirren med att besegra Aberdeen med 2-0.
Undertecknad hade förmånen att på plats få se det klassiska mötet med Aberdeen. Aberdeen utmanade ju Rangers och Celtics då de med Alex Ferguson vann ligan några gånger och även slog Real Madrid i europacup-finalen. Walter Smith varnade innan match att Aberdeen alltid spelar bra mot Rangers. Aberdeen anno 2008 är dock numera bara en skugga av sitt forna storhetslag, de flesta fans var rätt lugna på att Rangers skulle vinna. Det stora samtalsämnet innan match bland fansen var annars McCullochs nya roll som mittback. Den förre anfallaren som gått från anfall, till mittfältet och nu som mittback har gjort det hyfsat bra men samtidigt så är alla skador och ”nödlösningar” oroande.
Rangers valde att ställa upp med McGregor i mål och Weir, Whittaker, Broadfoot och McCulloch i försvaret. Mendes, Ferguson, Adam och Lafferty på mitten och Darcheville och Boyd på topp.
Efter att ha besökt puben och hyllat laget i någon timme med övriga fans så kändes det rätt gott att sätta sig ner på mäktiga Ibrox. Självförtroende var på topp. Dock kom fansen,inklusive mig själv, ner på jorden rätt snart då Aberdeen började matchen klart bäst. Rangers spelade segt och lyckades aldrig direkt med att etablera något spel. Det verkar som att alla förändringar i laget på grund av skador har gjort att spelarna känner sig obekväma i sina roller. Boyd fick en mycket fin pass av Mendes men var i för dålig vinkel för att kunna få den på mål. De enda som annars försökte med något konstruktivt var Charlie Adam och framförallt Darcheville som sprang kopiöst mycket. Tyvärr så saknades spelalternativ och de flesta av inläggen kunde lätt tas undan av Abeerdeen-försvaret. Bäst i bortalaget var Sone Aluko som i både kroppsbyggnad och spelstil påminner väldigt mycket om Darcheville. Den lille kvicke engelsmannen var ett stort hot mot tunga Rangers-försvaret som inte vågade in hårt i försvarsspelet. Annars så retade Aberdeen och domaren gallfeber på hemmapubliken då Aberdeenspelarna lade sig otroligt lätt och de flesta domsluten var till Rangers nackdel.
I stort sett hela första halvlek var som Rangerssupporter rätt trist att bevittna. Publikens tålamod med Adam blev sämre och sämre då han löpte fantastiskt bra för att sedan slå ett div-6-inlägg med 5-6m till närmsta Rangersspelare. De sista fem minuterna spelade Rangers dock upp sig och lyckades etablera spel på Aberdeens planhalva och ett gäng halvchanser dök upp. Aberdeen hade ett mycket bra läge att ta ledningen men McGregor gjorde en kanonräddning.
Rangersklacken drog igång allt mer ju bättre hemmalaget spelade och i pausvilan så kändes det ändå ganska hoppfullt.
Andra halvlek började som första slutade och Rangers fortsatte att spela bra. Laget hade det mesta av bollinnehavet och det kändes som att 1-0 var på gång. Sju minuter in fick Rangers en hörna och laget bevisade igen att de förmodligen är ett av världens farligaste lag på fasta situationer. Med tunga spelare som Boyd, McCulloch, Weir och Broadfoot så var lagets minste lirare Darcheville som gjorde sitt första mål för säsongen. Hörnan av Adam nickades ner av en Rangersspelare och efter Aberdeen misslyckats med att rensa bollen fick Darcheville in en tå på bollen. Ett enormt jubel bröt ut på Ibrox.
Efter målet kändes som att Aberdeen gav upp och Rangers fortsatte att trumma på. Aberdeen hade dock en rejäl chans att kvittera när backen Diamond nickade bollen mot öppet mål men som tur var stod Mendes vid stolpen och kunde rensa. Enda orosmomentet var annars Aluko som då och då var nära att komma igenom Rangersförsvaret.
I 68:e matchminuten dödade Rangers matchen då de fick en ny hörna. Återigen slog Adam den och Boyd nickade in sitt 13:e ligamål. Direkt efter målet byttes Boyd ut mot DaMarcus Beasley och lite senare kom Novo in istället för Darcheville. Resten av matchen spelade Rangers kontrollerat och Novo, Beasley och Mendes försökte att göra ett tredje mål men ingen större chans skapades.
Bäst på plan var helt klart Mendes som är en klasspelare rätt igenom. Att se honom live, hur han springer rätt, i princip aldrig slår bort en pass och vänder spelet med en härlig första-touch är riktigt kul. Får vi behålla honom säsongen ut så kan vi absolut förhindra att Celtic fortsätter att plocka hem ligatiteln. Utanför arenan var det en som sålde diverse Rangersprylar där det bland annat fanns en T-shirt där det stod ”Mendes, my personal Jesus!”. Man förstår varför han blivit såpass populär.
Oakeshott
