Dundee United - Rangers 2-2
Rangers kunde både ha vunnit och förlorat mot Dundee United idag. Istället blev det oavgjort. Och vilken circus hade domaren rymt från?
Spelplanen var blöt och hal - fast det är kanske inte så konstigt om man tar i beaktande att den ligger vid 56 breddgraden på skotska ostkusten. Det påverkade hursomhelst spelet emellanåt, och låg sannolikt emellan de var sina gula kort de två lagen drog på sig.
Inledningsvis kände lagen ganska mycket på varandra, och spelet böljade fram och tillbaka. Efter 11 minuter slog dock Rangers till med råge. Whittaker slog en cross-boll som Davis släppte förbi sig till Boyd. Den notoriska måltjuven tog kontroll över bollen med sitt högre knä och kunde sedan slå in bollen förbi Zaluska.
Därefter tog Rangers över spelet. Det mesta av spelet ägde under en period rum på Dundee Uniteds planhalva, då gästerna försökte spela sig förbi den orangea försvarsmuren.
I 27:e minuten får Dundee United till slut en hörn, som nickas hårt och lågt av Daly, och att McGregor lyckades komma åt den bollen är inget mindre än en bragd.
Efter hörnan bytta matchen helt plötsligt karaktär. Dundee United kom in i matchen och började pressa på. Under en lång period mellan trettionde och fyrtionde minuten hade värdlaget ett oroande högt bollinnehav.
Den mesta offensiva kreativiteten fanns på United's vänsterkant, det var där det fanns en ytter med fart, som kunde slå inlägg. Lyckligtvis fanns Broadfoot där också. Kirk var en klippa och radade upp kvalificerade glidtacklingar och rensningar, vilket föranledde att motståndarna sökte byta kant. Lyckligtvis saknade de offensiva kvalitéer på den kanten, och dessa försök ledde till intet. Likaså långbollarna.
Dundee United fick sina chanser när Rangers mittbackar slarvade med uppspel och rensningar. Vi behöver en mittback till, för som mittbackarna slarvade idag kan man inte hålla på i ett Old Firm.
I 38:e minuten hettade det till. Kris Boyd sprang förbi försvaret, och när Uniteds målvakt försökte rensa chippade Boyd bollen över honom. Nu skulle han bara ha att peta in bollen i öppet mål, men målvakten rusade in i honom med armarna i högsta hugg och lyckades få in en träffa i Boyds ansikte. Då Boyd ryggade tillbaka av träffen, som turligt nog inte träffade särskilt rent - Kris försökte nog i ärlighetens namn få det att se värre ut än det var också - och försvararna lyckades smälla ihop sig (och Boyd) framför bollen och chansen var över.
Inte långt efter missades ett till halvt friläge.
Men tack vare Boyds mål kunde Rangers gå till pausvila med en uddamålsledning. United ska nog vara glada att det inte var två måls skillnad, men så är det i fotboll.
Andra halvlek börjar som den första, litet avvaktande. Det är dock Dundee United som öppnar bäst. En cross som Daly får huvudet på dyker ner mot hörnet, men McGregor har koll på den.
Sedan kommer ganska snart några mardrömsminuter för Rangers. Paul Dixon får till ett kanoninlägg från vänsterkanten och Wilkie kan slå in ett-ett. En riktig kalldusch för Rangers. Men det skulle inte ta slut där.
Bara minuten. eller mindre än så, senare får Miller ett halvbra friläge med blir nedtryckt bakifrån av en United-försvarare som aldrig ens rör bollen.
Men spelet fortsätter. Och återigen får Dixon till ett lyxigt inlägg, som hittar Feeneys huvud och helt plötsligt ligger Rangers under.
Rangers ökar på takten, men tofflar allt som oftast till bollen och får inte till det. När United anfaller kommer inte heller de särskilt långt, men man verkar något vassare än de blå.
Smith byter snart in Lafferty (vilket ska visa sig lyckosamt) och sedan får Miller gå ut till förmån för Nacho Novo. Den lille spanjoren springer på som alltid, men verkar ha svårt att komma in i matchen ordentligt.
Men till slut då, i den 77:e minuten, kommer så äntligen kvitteringen. Novo lyckas peta ut bollen till Lafferty, som gör en kanonlöpning till vänster i straffområdet, för att sedan kallt lägga bollen i bortre hörnet. Helt klart matchens läckerbit.
Därefter är det ett visst Rangers-tryckt, medan United tycks nöjda med att bärga en poäng.
Än en gång är det fråga om en väldigt misstänkt straffsituation, då en Dundee United-försvarare sätter sitt knä i knävecket på en Rangers-spelare. Försvaren rör återigen inte bollen, men ändå får det hela passera.
Och så, till slut, blåser domaren av matchen. Jag noterar att Broadfoot är Rangers bästa spelare, och att titeln om Dundee Uniteds bästa spelare är ett jämnt lopp mellan Dixon och domare Brines. Det är förstås ganska standard att skylla på domaren, och Rangers kunde mycket väl förlorat matchen oavsett som det såg ut i försvaret ibland. Men vad kan man säga om två situationer som nog borde varit straffar, en väldigt suspekt varning på Ferguson, och ändå fick DUTD inte mer än en varning, trots bensaxar och bakifråntacklingar vid klara målchanser.
Låter jag bitter? Nå, det duger inte att sumpa poäng IGEN. Det börjar kännas som om Rangers får spela för att säkra andraplatsen. Trots 7-1 förra helgen, fotknölskapningen av Inverness och totalsegern årets första old firm, så känns det som om Rangers tappade poäng, halvkrassa ekonomi, omotiverbara värvningar och totalfiaskot mot Kaunas kan tvinga mig att ta väldigt bittra ord i min mun:
Rangers må vara Skottlands största fotbollsklubb. Men som det såg ut idag är man för närvarande inte den bästa. Sen får ni skicka arga forum-meddelanden och liknande. Men faktum är att det här duger inte. Inte på långa vägar. Någonting måste hända om vi ska kunna slåss om titeln i år.
