Rangers - Falkirk 3-0: Dags för final!
Rangers slog tryggt och enkelt Falkirk i semifinalen i liga-cupen. Sannolikheten är nu stor att man får möta Celtic i finalen.
En sak är säker - utgången kunde inte gärna blivit annan än seger för Rangers, med tanke på matchbilden.
Rangers kontrollerade matchen inte genom slit, utan genom att man helt enkelt är mycket bättre. Men kreativiteten saknades en smula, och ibland kändes det hela litet oengagerat och lojt, speciellt efter att man tagit ledningen.
I kontrast till detta slet Falkirk som djur. Jag varnade i inför-rapporten att den här semi-finalen är en stor match för Bairns. Även om varningen såhär i efterhand kanske var onödig, så märktes det tydligt att Falkirk hade viljan. De kämpade och sprang, de utmanade och de stod i. Men till syvende och sist var de var helt enkelt inte tillräckligt bra. Och det har väl varit ganska genomgående under säsongen.
Rangers spelade fram ett antal bra målchanser och ett par mål. Falkirk jobbade sig fram till ett par riktigt bra chanser, som man sedan missade precis, eller vars avslut visade sig vara för enkla för McGregor (som vid åtminstone två tillfällen, ett i varje halvlek, tvingades till kanonräddningar).
Naismith fick förtroendet att spela från start, och jag tycker att han tog till vara på den chansen. Han är inte någon ytter, så han spelade inte på sin idealiska plats. Och han är rätt match-otränad och inte i toppform ännu. Men ändå klarade han sig bra. Han kämpade på, utmanade och försökte vara kreativ. Han sprang mycket. Han levde kanske inte upp till sin fulla potentiell, av ovan nämnda skäl, men han visade med all önskvärd tydlighet att han ämnar kämpa om en plats i startelvan - och att han kommer att vara en kraft att räkna med i den konkurrensen. När han gick av plan fick han en välförtjänt applåd.
Men en som det definitivt jublades för bland de numerärt och decibelmässigt överlägsna Rangers-fansen var publikfavoriten Nacho Novo. Igår hade han en riktigt bra kväll. Som vanligt högg han på allt, tog alla chanser han kunde och utnyttjade sin enorma kvickhet. Det känns som han måste springa ett maraton under en match. I sprinterfart. Och igår gav det poängmässig utdelning. Vid en hörnsituation lyckades ironiskt nog "the wee man" trycka dit ett noll.
Precis innan paus var Davis - som så ofta den senaste tiden - arkitekten bakom det mål som betydde 2-0 i paus. Han slog en briljant passning till Novo som kunde rusa mot mål. En bit ifrån sig hade han Boyd i en två-mot-en-situation, och då backen inte både kunde bevaka Boyd och Novo, fick den lilla spanjoren all tid i världen att titta upp och slå bollen otagligt förbi Falkirks målvakt.
I slutet av andra halvlek kom väl årets bjudning, då en Falkirk-back slog en tillbakapassning. En anstormande Rangers-spelare (såg aldrig vem riktigt, och hade tyska kommentatorer på streamen ;) stressade målvakten att denne var tvungen att göra en dragning. Han fick då bollen så pass långt ifrån sig att Boyd kunde komma med fart och få med sig bollen bakom en bortgjord Mallo och hade sedan öppet mål från tio meter och tre sekunder på sig att sikta. 3-0, men matchen hade egentligen varit avgjord sedan paus.
Nu stundar så final. Troligtvis är väl att det blir ett Old Firm (deras semi börjar i skrivande stund om femton minuter), och det är väl helt okej. Old Firm är alltid roligt. För det innebär att det ligger än mer prestige än "bara" en titel.
Rangers uppställning: McGregor, Broadfoot, Bougherra, Weir, Papac, Davis, Mendes, Ferguson (86 - Smith bytte ut Ferguson, kors i taket!), Naismith (77), Boyd, Novo. På bänken: Miller, McCulloch (86), Alexander, Whittaker, Fleck (77).
Falkirks uppställning: Mallo, McNamara, Bullen (60), Barr, Pressley, Scobbie, Arfield, McBride, Cregg (70), McCann, Lovell. På bänken: Steward (70), O'brien, Holden, Higdon (60), Olejnik.
Mål: Novo (8, 40), Boyd (88).
