Rangers - Hamilton 5-1
Rangers fick en behaglig resa fram till semi-finalen i skotska cupen efter 5-1 mot Hamilton. Man fick ett billigt gratismål precis innan paus, men den gjorde egentligen varken från eller till, matchen var slut redan i halvtid.
Rangers gick in på plan med 4-4-2 och ett par intressanta ändringar. Även om man aldrig ska ta en cup-match för lätt fanns väl egentligen ingen anledning att tro att man skulle åka på en blåsning här.
(Det trodde vi förstås inte i onsdags heller. Men så vart ett mål felaktigt bortdömt på offside, och en straff utdömdes till Inverness långt in på övertid. Men ska man vara ärlig borde Rangers naturligtvis ha vunnit ändå. Så fick vi det sagt.)
Så istället för att spela SPL:s effektivaste anfallspar Boyd-Miller på topp, så fick skyttekungen Boyd börja på bänken, och nordirländska landslagsanfallaren Kyle Lafferty fick chansen från start, något det skulle visa sig att Walter Smith inte hade någon anledning att vara missnöjd över.
En annan kul sak att se var att Aaron Niguez tycks jobba sig så smått in i laget. Efter att ha varit reserv väldigt länge har han gjort fler och fler inhopp. Och nu fick han minsann en start. På tiden.
Broadfoot och Fleck försvann från laget helt för den här matchen, och Edu fick börja på bänken.
Men mest glädjande var nog att se Pedro Mendes tillbaka i aktion.
Matchen började på sätt och vis ganska avslaget. Men efter en kvar smällde det till. Whittaker fick in sitt andra mål för säsongen. Det är inte ofta den killen nätar, men när han gör det är det oftast sevärt. Här snurrade han upp en back, sprang runt en annan och la retfullt enkelt bollen bakom Hamilton-målvakten.
Sedan böljade spelet en smula fram och tillbaka, med viss övervikt för Rangers, innan Accie's McCarthy lyckades få ett inlägg in i straffområdet. När McGregor skulle rensa fanns där bara en stor klump spelare från båda lag och han kom inte åt bollen. Istället gick den via någons huvud till Rocco Quinn kunde smälla till bollen med rätt öppet mål från några meter. 1-1.
Nu låg naturligtvis pressen på Rangers att ta ledningen igen, och man började trycka på. Pressen mot Hamiltons mål skulle fortgå resten av den här matchen, även efter att matchen sedan länge varit avgjord.
Till slut fick dock Lafferty tag på bollen efter en skarv av Miller, kunde anfallaren runda Hamiltons målvakt, och Rangers befann sig i ledning igen.
Precis innan paus lyckades Miller ta sig igenom, och en Hamilton-försvarare såg som enda lösning att sänka den framrusande anfallaren. Det var ett taktiskt beslut för att ge laget en chans att slippa ett till baklängesmål. Straffen var i alla fall ett faktum.
Aaron stegade fram, tog straffen, och - Cerny räddar. Returen går över.
En missad chans, det var vad alla trodde, men målvakten har blåst för något. Uppenbarligen hade Cerny rört sig för tidigt. Nog för att det finns i regelboken, men jag har sett ett sådant beslut en gång i mitt liv, det var - har jag för mig - Danmarks Troels Rasmussen som rörde sig för tidigt mot Spaniens Míchel i EM -88. Alla målvakter rör sig för tidigt. Om det vore en vanligt domslut skulle jag nog inte reagera. Men det här kändes rätt löjligt. Cerny reagerade naturligtvis starkare än de flesta - han hade just räddat en straff och nu skulle den gå om på grund av en regel som i stort sett aldrig används. Jag förstår hans frustration. Aaron såg mest förvånad ut.
Men straffen gick om, och den gick in. Även om den knappast ändrade matchen i vare sig ena riktningen eller den andra så är det ett domslut som definitivt tål att diskuteras närmare.
I andra halvlek fortsatte bestraffningen av Accies, och Davis fick i 53'e minuten bollen och bestämde sig för att, "vafan, vi försöker", och satte igång att springa. Och springa. Och springa. Han skar helt enkelt in i straffområdet och gick hela vägen, och det stod fyra ett. Ett helt underbart solonummer från ingenstans. Det är sådant jag uppskattade till exempel Ronaldinho för, för några år sedan (även om det förstås ligger litet nivåskillnad mellan de två ;).
Sedan vart matchen avslagen. Hamilton bestämde sig för att man inte ville bli mer förnedrade än man redan blivit, och ställde upp med, i stort sett, ett niomannaförsvar under långa perioder. I 55'e minuten var deras Offlong tvungen att gå av med en skada, och man hade redan använt alla sina byten. Rangers försökte halvhjärtat att skära igenom detta försvar, med varierat resultat.
Det sköna undantaget i Hamilton var McCarthy som var lagets klart lysande stjärna. I en match som slutat annorlunda hade han nog varit matchens lirare. Han låg bakom situationen som ledde till deras kvittering i första, och i andra lyckades han bryta sig igenom försvaret ett par gånger och komma fri med McGregor. Första gången blev han stoppad av Bougherra, andra gången fick McGregor göra en säker räddning.
Men, i grund och botten handlade matchen efter 60 minuter om en ganska tråkig tillställning då båda lagen mest hoppades att matchen skulle ta slut.
I 80:e minuten fick Kyle Lafferty göra mål igen, och sedan hände egentligen ingenting mer. Förutom att domaren gjorde bort sig och helt plötsligt fick för sig att varna Sasa Papac. Ingen jag känner till är helt säker på vad som hände. Vare sig Papac, McCoist eller TV-kommentatorerna. Han måste ha sagt något. Hursomhelst är han avstängd i semi-finalen.
Den matchen kommer spelas mot St Mirren.
Så, sammanfattningsvis:
Hamilton är en positiv överraskning i år. De har spelat upp sig ordentligt på sista tiden. Men idag hade de helt enkelt inte turen på sin sida, och spelade mot ett klart bättre Rangers. Domaren var en smula (säger en smula) pinsam. Men han gjorde åtminstone bort sig åt båda håll.
Rangers: McGregor, Steven Whittaker, Madjid Bougherra (72), David Weir, Sasa Papac, Steven Davis, Pedro Mendes (61), Barry Ferguson, Aaron Niguez, Kyle Lafferty, Kenny Miller (65). Avbytare: Lee McCulloch (61), Neil Alexander, DaMarcus Beasley, Kris Boyd (65), Maurice Edu (72).
Hamilton: Tomas Cerny, David Elebert (46), Mark McLaughlin (43), James Gibson, Rocco Quinn, Simon Mensing, Alex Neil, Brian Easton (7), Paul McGowan, Richard Offiong, James McCarthy. Avbytare: Sean Murdoch, Kenny Deuchar, Chris Swailes (43), Derek Lyle (46), Grant Evans (7).
