Inför Old Firm - nu jävlar smäller det
Den skotska ligacupfinalen 2008/2009 kan bli en klassiker, och ett antiklimax. För båda deltagarna.
Det är svårt att understryka betydelsen av en sådan här match. Det är ett Old Firm, och Old Firm innebär redan kanske världens mest prestige-fyllda derby. Det är dessutom en final i en av cuperna - om än den mindre av de två. Det är en chans till revansch för båda lagen efter ett miserabelt år, internationellt sett, där Rangers har mer heder att återvinna.
Det är också en chans för Rangers att ta sig närmare den åtråvärda trippeln. Celtic har inte den möjligheten.
Till råga på allt kommer denna match i ett skede då det är grymt tätt i ligatoppen. Rangers ligger tre poäng efter i skotska ligan och jagar, Celtic kommer vilja håll ifrån. Båda kommer behöva ego-boosten en seger här skulle innebära. Vinst ikväll, och Rangers sätter en fantastisk press på Celtic inför de fem sista omgångarna i ligan.
Det kan bli en så magisk dag då båda lagen kan gå ut och göra en magisk match, men baserat på vad vi sett hittills i år kan båda också göra bort sig totalt. Båda kan vinna.
Allt beror, i stort sett, på vad de båda managerna kommer hitta på.
Celtics lag och taktik överlåter jag åt deras redaktion. Men vad kommer Rangers-ledningen att hitta på?
Om man använder sig av feg-taktiken med McCulloch släpande och en ensam forward har vi säkerligen helt enkelt gett bort matchen. Då kan vi hoppas på 0-0 efter full tid eller ett individuellt misstag från Celtics håll. Ett relativt sent mål för de grönvita vore en fullständig katastrof eftersom Smith tycks vara oförmögen att ändra en matchbild under andra halvlek när oddsen talar emot honom.
Slutsatsen blir att man måste spela offensivt. Det är offensivt vi har vunnit.
I försvaret verkar det som om Broadfoot kan vara tillbaka. Det vore skönt om han är i full form, för då är han en jätte, men på sistone har han varit litet ur form. Whittaker, å andra sidan, gjorde en av sina bästa insatser i Rangers-tröjan senast, vilket får man att flagga litet för att låta honom spela. Det har spekulerats om huruvida Bougherra har någon liten småskada som håller honom borta eller inte, det kanske vore bättre i så fall att vila honom, men annars är han en otroligt viktig del av Rangers försvar. Weir och Papac är naturligtvis självskrivna.
På mitten kan vi förvänta oss Davis, Ferguson och Mendes. Frågan är fem som hamnar ute på kanten - Aaron eller Beasley, eller kanske till och med Celtic-fansens speciella lilla hatobjekt Nacho Novo om han är i form? Fleck började bra, men är orutinerad och har tappat litet från topp-prestationerna han fick till i början. Det är svårt att hantera pressen som ung och ny när man börjar riktigt bra.
Längst fram gissar jag på Lafferty och Miller, men statistiskt sett är Boyd och Miller ligans vassaste anfallspar.
Mardrömsuppställningen är naturligtvis att Walter spelar Miller ensam på topp, Lafferty till vänster och McCulloch släpande. Den lösningen är klart möjlig att man kör, och då kommer jag som sagt få hoppas på att vi vinner på individuellt misstag eller straffseger. En blek utsikt.
Den största faran med Celtic är förstås McDonald, och Nakamura. Med McCulloch ökar faran från japanen med tanke på fasta situationer.
Snälla ledningen - låt oss spela med två på topp, med fart och bredd. Låt Mendes leda spelet på mitten med sin uppfattning och sina fantastiska passningar. Låt Whittaker ligga högt och få till samarbetet med Davis. Låt Papac mata vänsterkanten med bollar.
Om det sker tror jag absolut att vi kommer vinna detta.
