Finbesök från Chelsea
Rangers tar emot Chelsea i en så kallad "glamour friendly", eller helt enkelt en uppvisningsmatch. Detta skedde även 2007, då det blev en Rangers- seger. Även om det inte finns något tyder på en återupprepning i år, så finns här en chans för vänskapsband att knytas.
Det ska sägas på en gång att vänskapen mellan Rangers och Chelseas fans på intet sätt är någonting officiellt. Det är knappast heller någonting som berör de flesta fans. Jag skulle tro att de flesta i respektive skala egentligen inte bryr sig särskilt mycket om den andra sidan.
Men det finns en stor grupp inom båda lägren som faktiskt har en hel del gemensamma lagsympatier. Och långt fler andra som, trots att man egentligen inte bryr sig om det andra laget, ändå känner någon form av koppling till den andra sidans supportrar. Googlar man efter Blues Brothers och filtrerar bort allt som innehåller firma Belushi/Ankroyd (som bluesgitarrist och blueskononsör måste jag säga att de filmer för övrigt är en smula överskattade) och se vad som blir kvar. Kolla grupper på Facebook, och så vidare, så blir det tydligt. Eller kolla Chelsea-redaktionens inför-notis, som länkar till förra vänskapsmötets reseberättelse.
Själv tillhör jag de som gärna kliver på Blues Brothers-tåget just av någon slags tillhörighetsskäl. Jag kan inte säga att Chelsea i sig självt får mig att engagera mig sådär oerhört mycket, men i Champions League-cirkusen (som för mig ibland kan kännas som något av en fotbollens svar på proffsbrottning i förhållande till "vanlig" brottning) ser jag hellre Chelsea ta hem det hela än andra jättelag som Man U eller Barcelona. Jag har flera vänner som är Rangers-fans och vars hjärta klappar litet extra för Chelsea. Jag har även haft ett antal trevliga möten med Chelsea-folk som har haft ett gott öga till Rangers och dess supportrar. Så även om Chelsea inte är "mitt" engelska lag (jag har faktiskt inget sådant, hur underligt det än låter för någon som växte upp med Tipextra-Sverige), så skulle jag inte ha något emot att befinna mig på Ibrox idag.
I vilket fall som helst är matchen egentligen ganska betydelselös för båda laget. Det är en chans för coacherna att spela in nya spelare, låta folk testa på olika positioner (kanske sina egna ordinarie, vem vet), visa upp sig och helt enkelt ha kul. Och det är en monumental möjlighet för Blues Brothers hannar att få bröla unisont och träna allsång i förbrödningens tecken för första gången på fyra år, i en vänskapsmatch som många både i London och Glasgow 2007 efterlyste som någon slags årlig moral-booster.
Jag vågar verkligen inte spekulera i laguppställniingen för en uppvisningsmatch. Men jag hoppas få se Bartley. Jag hoppas också få se ett par ungdomar få chansen. Jag hoppas man vilar Goian. Och jag hoppas på en kul tillställning, när man kan koppla bort allvaret för in, som länkar till förra vänskapsmötets reseberättelse.
Själv tillhör jag de som gärna kliver på Blues Brothers-tåget just av någon slags tillhörighetsskäl. Jag kan inte säga att Chelsea i sig självt får mig att engagera mig sådär oerhört mycket, men i Champions League-cirkusen (som för mig ibland kan kännas som något av en fotbollens svar på proffsbrottning i förhållande till "vanlig" brottning) ser jag hellre Chelsea ta hem det hela än andra jättelag som Man U eller Barcelona. Jag har flera vänner som är Rangers-fans och vars hjärta klappar litet extra för Chelsea. Jag har även haft ett antal trevliga möten med Chelsea-folk som har haft ett gott öga till Rangers och dess supportrar. Så även om Chelsea inte är "mitt" engelska lag (jag har faktiskt inget sådant, hur underligt det än låter för någon som växte upp med Tipextra-Sverige), så skulle jag inte ha något emot att befinna mig på Ibrox idag.
I vilket fall som helst är matchen egentligen ganska betydelselös för båda laget. Det är en chans för coacherna att spela in nya spelare, låta folk testa på olika positioner (kanske sina egna ordinarie, vem vet), visa upp sig och helt enkelt ha kul. Och det är en monumental möjlighet för Blues Brothers hannar att få bröla unisont och träna allsång i förbrödningens tecken för första gången på fyra år, i en vänskapsmatch som många både i London och Glasgow 2007 efterlyste som någon slags årlig moral-booster.
Jag vågar verkligen inte spekulera i laguppställniingen för en uppvisningsmatch. Men jag hoppas få se Bartley. Jag hoppas också få se ett par ungdomar få chansen. Jag hoppas man vilar Goian. Och jag hoppas på en kul tillställning, när man kan koppla bort allvaret för ett par timmar.
