Hon är inte död än, Jim

13 februari meddelade Rangers att de lämnat in en ansökan till rätten om att gå in i administration. Fram tills dess kommer det vara business as usual och man befinner sig inte där än. Klubben har anlitat Duff & Phelps, en firma specialiserade på att hjälpa företag ur liknande knipor.

 

Den 14 februari samlades den nya administrationen. Det hela gick alltså snabbt. Detta innebär att Rangers nu befinner sig under Paul Clarks, från ovanstående firma, och hans kollegors administrativa omsorg. D&F gjorde klart att man, med hänsyn till klubbens historia och betydelse, inte tänker låta den gå under på något sätt. Man tänker inte ens låta den missa några matcher. Man vill ha kvar Rangers och dess fans.

 

Detta är, som det ser ut, den enda tänkbara vägen att gå ur ett långsiktigt perspektiv. Man befinner sig i en rättstvist med den statliga skatteindrivningen (HMRC) för en flerårsperiod i början på 2000-talet, och om rätten bestämmer sig för att gå på HMRC:s linje skulle det innebära att utgiftstaket sköt hur högt som helst, och klubben skulle inte kunna betala. Det talas om att HMRC vill ha ett prejudicerande fall att använda när man ger sig på andra klubbar i England och Skottland, och man har meddelat rakt ut att om man inte får som man vill kommer man att överklaga tills man blir blå i ansiktet, och man kommer aldrig ge upp. Rangers skulle under många år stå med HMRC:s kniv under strupen. 

Därför tycks det som om administrationsperioden är ett sätt för klubben att få igång stålbadet istället för att skjuta på något som troligtvis är ofrånkomligt. Man vill kliva in i dödsskuggans dal, stå igenom detta prov, bita ihop och komma ut på andra sidan för att se vart man nu befinner sig, hellre än att stanna kvar i Limbo under skattemyndigheternas hot i en situation där man inte kan göra någonting och som förmodligen riskerar att krackelera helt och hållet.

 

Det är helt klart en mardömssituation för en supporter att se sin klubb blöda så här. Men vi Rangers-fans har blivit härdade under senare år. Vi har nu sett två administrationer sälja ligan i form av våra bästa spelare till underpris. Men skillnaden är att det nu sker under en ledning som inte är ansvarig för problemen till att börja med. Nu har åtminstone de aktiva siffrorna pekat uppåt ett tag - det vill säga att Whyte inte tryckt ner oss längre ner i skiten utan som det tycker börjat dra oss upp ur den fram till den här smällen gjorde också detta omöjligt. Vi står också för tillfället under en ledning som har gett rätt tydliga och förvånansvärt vettiga förklaringar till sakernas tillstånd.

Det enda vi som supportrar kan göra nu är att fortsätta visa vårt fortsatta stöd. Och det tänker vi göra. Jag börjar själv med att krypa ut ur mitt öde och blicka omkring mig i vintersolen - dags att skrida till verket. Rangers är för fint, för bra, för anrikt för att vi ska självdö, vare sig i Skottland eller här på SvenskaFans. Supportrar ger inte med oss mot skadeglada motståndare. Supportrar står upp när det blåser kallt. Det är vad som skiljer mellan att vara supporter åt ett lag och att bara "hålla på" det.

Så gamarna på Hennes Majestäts myndighet för Omsättningsfrågor kan högaktligen gå och stoppa upp huvudet i en gris. We are still the people.