Inför Celtic - Rangers, Old Firm nummer 4.

Det är dags att skrapa bort besvikelsen efter att snöpligt, och ganska orättvist, förlorat ledningen mot Sporting på Ibrox i torsdags. Nu är det nämligen dags för den fjärde av säsongens sju (!) Old Firms.

 

Celtic har luft under vingarna, med en vinst senast i ligan, och en - om man ska vara ärlig - bra upphämtning med en man mindre och trots detta bättre spel i ligamatchen senast. 

 

Rangers, å andra sidan, tycks ha bytt vanan att börja trögt till att börja bra och sluta trögt på sistone. Man har flera resultat som gått emot oss, som inte skulle gjort det, på grund av att man - får jag anta - slappnat av för tidigt. Rangers-maskinen har börjat varva ner i slutet för att spara bensin, och det har haft en hög bruttokostnad.

 

Den här gången har man inte råd att göra det misstaget. Rangers ligger efter i tabellen, men med två matcher spelade. Vinner man dessa två matcher ligger man en poäng före. Alltså har man fortfarande utgången av ligan i sin hand. Men då krävs det att man vinner den här matchen. Detta är, tveklöst, den enskilt viktigaste matchen i ligan så här långt. Det är inte så att det hela är vare sig vunnet eller förlorat beroende på resultatet, men det har en oerhört stor betydelse. 
 

Framförallt vore det stor skada om Celtic nu skulle gå och vinna den här matchen. Då ligger nämligen Rangers under i alla bemärkelser. Då måste nämligen Rangers hoppas att Celtic förlorar poäng på annat håll. Samtidigt måste man själv fortsätta prestera felfritt i ligan, trots det hårda matchprogrammet och en uttunnad trupp. Inte en direkt avundsvärd situation, som allt för mycket påminner om hur det såg ut 2008. Celtic tjänar helt plötsligt på att vara utspelade, bortgjorda och avskurna från Europa-spelet.

 

Men allt är naturligtvis inte mörker. Rangers krossade Motherwell med 6-0 förra helgen. Man skulle också ha vunnit mot Sporting Lissabon, som väl får anses vara tuffare motstånd. Rangers har visat på sistone att man alltså har kapacitet av vara bättre än Celtic. Det är egentligen attityden det hela kommer an på. Vackert så: Rangers är mästarklubben - nu är det dags för spelarna att gå ut och bevisa detta.

 

Ironiskt sett saknas det inte offensiva krafter. Jelavic har visat sig stark på sistone. Alla som såg Weiss lysande rusning mot Sporting känner hans kapacitet. Naismith har vilja och - förhoppningsvis - förmåga. Diouf har definitivt visat att han är en av de bättre spelarna i laget. David Healey har fått göra mål, men frågan är om han duger till. John Fleck och Gregg Wylde är jokrar som kan spelas ut. Den enda jag inte vill se spela är Kyle Lafferty, han får ta chansen nästa säsong igen, om han nu är kvar då. Vi har inte råd att ha honom schabblandes målchanser i det här skedet, och vi behöver inte en forward som missar målchanser och dessutom drar på sig gula kort för sitt eviga gnäll.

 

Celtic saknar Cha Du-Ri, Maloney och Hinkel, men får tillbaka Rogne och Forest.

 

Jag misstänker att det är fråga om det vanliga 4-5-1 från Rangers sida. Laget kan bli:

 

McGregor; Whittaker, Bougherra, Weir, Papac;  Weiss, Davis, Edu, Naismith; Diouf: Jelavic.

 

Vad Celtic sätter på banan struntar jag i. Rangers ska kunna vinna mot vilka som helst av Lennons legoknektar, men man får se upp med Brown och Commons, Stokes och Hooper.