Lagbanner
Inför Celtic - Rangers, Old Firm nummer 5.

Inför Celtic - Rangers, Old Firm nummer 5.

Slutresultatet i ett Old Firm-derby är alltid omöjligt att tippa, men inför denna cupretur känns det hela mer ovisst än någonsin. Celtic har favoritskapet, men Rangers har potentialen att vinna. Men då krävs det mycket av spelarna, inte minst i fråga om mentalitet och vinnarskalle.

Detta blir ytterligare en titanisk kamp. Vi behöver inte dra någon större bakgrund vid det här laget. Bara att konstatera att det är fråga om en närmast sjuklig uppladdning. Faktum är att skvallerpressen häromdagen meddelade att polisen gärna skulle förbjuda Old Firm-matcher överhuvudtaget, eftersom polisen får så mycket att göra den kvällen. Jo, pyttsan, det kommer gudskelov inte ske.
 
Man skulle kunna tro att denna match är av något mindre betydelse än några andra, eftersom det inte är fråga om ligan nu. Den matchen kommer att komma senare, med allt vad det innebär. Men matchen ikväll har enorm betydelse som psykologisk uppladdning inför sista ligamötet - om Celtic tar hem det här, kommer de naturligtvis ha ett oerhört självförtroende nästa gång lagen drabbar samman, och då kan man hoppas att de grönvita drabbas av hybris. Om Ranger å andra sidan vinner är det hela mer ovisst än någonsin. Med andra ord kommer trauma-avdelningarna på Glasgows sjukhus få in folk vars hjärtan stannat, brustna eller överansträngda, även ikväll.
 
Å andra sidan kan man inte bara skylla på yttre omständigheter, såsom den rådande konjunkturen och förstoppningen i SPL:s spelschema på grund av uppskjutna matcher, för den spänning alla vi (spelare, supportrar, ledning, media) inblandade nu har äran att tvingas uppleva. Faktum är att Rangers skulle ha vunnit senast, med ledning och en man mer på plan. Istället valde Rangers att luta sig tillbaka och smålojt försvara en enmålsledning. Man gav bort ledningen, och nu får man skörda frukten, i form av omspel på Svineriet (the Piggery är ett vanligt öknamn på Celtic Park bland Rangers-fans). Och här måste vi göra mål. Gör vi inte två måste vi dessutom vinna.
 
Med andra ord - om Rangers är för defensiva ikväll kan vi glömma att plocka hem den cup-buckla som för tillfället vanpryds av att stå i Dundee Uniteds hylla istället för på Ibrox, där den hör hemma. Rangers måste pressa det stackars Celtic-försvaret - oavsett om laget spelar med en eller två man på topp måste mittfältet hjälpa till att trycka på. Motherwell visade att det går: pressa hela tiden och backa inte, så kan Celtic mycket väl rasa. Motståndarna, å andra sidan, har lyxen att kunna spela på resultatet och kontra in hopplöshet hos oss. Man kommer förmodligen också litet försmädligt att provocera vissa av våra spelare. Vi får se till att ingen av dessa taktiker lyckas.
 
Weir och Diouf vilades mot St Johnstone. Weiss var borta med skada och kommer troligen inte spela idag heller. Ness och Naismith är borta med skador. Av dessa är Weiss den vi kommer sakna mest med hans snabbhet. 
 
Både Weir och Diouf kommer med all säkerhet spelas mot Celtic. Det kommer finnas fem man antingen i försvaret eller mittfältet, troligtvis kommer det finnas någon däremellan. Frågan är vem när inte McCulloch finns att tillgå. Det är naturligtvis nödvändigt att mittfältet ger bra support åt Jelavic. Vid den troliga utvecklingen att vi har 4-5-1 måste detta förvandlas till 4-3-3 vid anfall. Det är ju det teoretiska rättfärdigandet av denna uppställning, men det gäller att det i praktiken också fungerar så. 
 
Walter har trots allt ett par val att göra. Ska Whittaker eller Foster spela högerback? Om det senare får Whittaker kanske en mer fri roll i mittfältet. Ska Davis spela mittlås eller på högerkanten? Om det senare, vem står i mitten? Vem har vänsterkanten när Weiss troligen är borta, Lafferty eller Wylde? En eller två anfallare?
 
Jag kan tänka mig att Whittaker tar högerkanten, och att mittfältet består av Davis, Bartley, Edu, Diouf och Lafferty från höger till vänster. Jelavic blir ensam på topp.
 
Då blir laget: McGregor, Whittaker, Bougherra, Weir, Papac, Davis, Bartley, Edu, Diouf, Lafferty och Jelavic. På bänken: Alexander, Hutton, Fleck, Foster, Wylde, Healy och Weiss (kanske, i det sista fallet). 
 
Speciellt Diouf och Lafferty kommer att ha en oerhört viktig roll att spela när de ska ge stöd åt Jelavic vid anfall. Det är viktigare att de inte försvinner än att Jelavic inte gör det. Om Jelavic har en dålig dag kan någon annan kliva upp och sköta trolleriet, men det spelar ingen roll vem som gör det om han inte får någon vettig eldledning.
 
Men oavsett de taktiska och strategiska detaljerna, kommer det mest av allt vara attityd och karaktärsstyrka som fäller avgörandet - helt enkelt beslutsamhet och vinnarskalle är vad som krävs. Det lag som har mest av detta kommer gå vidare. 
 
Kan vi vinna detta? Självklart! Det beror helt enkelt på hur många av spelarna som kommer hit för att verkligen spela. Förra gången var det för få av dem som gjorde det. Detta är deras chans att förtjäna sin återupprättelse. Vinnarna kommer hem med stärkt självförtroende, förlorarna åker hem ikväll med besvikelsen och vetskapen om att trippeln (kvadrupeln?) inte längre finns inom räckhåll. 
 
Vem kommer vinna? Jag har ingen aning. Utgången av Old Firm-derbyn är alltid oviss, och ikväll känns den mer oviss än någonsin. Men jag hoppas ändå att Rangers kan ta sig ur detta och att det är starten på en makalös slutspurt av säsongen. Så jag drar till med 2-1 till Rangers som slutresultat.

Mathias Hellsten2011-03-02 13:52:02
Author

Fler artiklar om Rangers