Every Other Saturday: Mer om det verkningslösa och sinnesslöa lagförslaget mot sekterism.

Det är det skotska partiet SNP (Scottish National Party), som ligger bakom lagarna. Partiet är egentligen mitten-vänster och närmast socialdemokratiskt i sin sakpolitik, men har samtidigt drivit kampanjer för skotsk självständighet från Storbrittanien. De har sedan 2011 över 50 % av platserna i landets parlament. Därmed har de ett oerhört starkt inflytande över vad som händer i Skottland.

 

SNP:s ordförande - och tillika Skottlands motsvarighet till statsminister - Alex Salmond, presenterade lagförslaget i slutet av maj. Namnet var "Offensive Behaviour at Football and Threatening 

Communications (Scotland) Bill".

 

Lagen hade skyndats fram av två anledningar:

 

För det första så finns beviserligen och allom bekant sekteristiska problem i Glasgow och i andra delar av Skottland, främst i södra delen av landet. Men efter att ett antal uppmärksammade händelser ägde rum under andra halvan av förra fotbollssäsongen fick det hela en enorm uppmärksamhet, och ett i mitt tycka oproportionerligt mediadrev satte igång. Som vanligt när mediadrev dyker upp kommer politiker i opposition skrika högt för att göra politiska poänger, medan ledande politiker måste reagera för att inte visa sig svaga och ohörsamma mot opinionen. Av populistiska skäl hastades alltså lagstiftningen fram.

 

För det andra menade Salmond att han skyndat sig på för att han ville ha lagpaketet klart och klubbat innan fotbollens försäsong kom igång i juli.

 

Lagförslaget såg i korthet ut som följer:

 

* Straffet för sekteristiska hatbrott skulle höjas, från sex månaders fängelse till fem år.

* Meddelanden på nätet skulle bli straffbara enligt samma straffskala. 

* All form av sekteristiskt beteende på fotbollsmatcher skulle inkluderas, oavsett om det gällde flaggor, kläder eller sånger. 

 

Problemet var att lagens bokstav var alldeles för luddig. Man talade om bestraffning av "offensive behaviour", det vill säga kränkande/stötande/obehagligt beteende. Men det fanns ingen definition på vad "offensive" faktiskt innebär, och det skulle bedömas från fall till fall. Ledordet var att man skulle ta hänsyn till huruvida handlingen ifråga riskerade att orsaka störningar av den allmäna ordningen.

 

 

Roseanna Cunningham, som är Skottlands "minister för gemensamma säkerhets-och rättsliga frågor" och för övrigt partikamrat med Salmond, var en av de skarpaste kritikerna. Hon menade på att om det var upp till en enskild att avgöra vad som var allmänt upprörande - och därmed brottsligt - på till exempel en fotbollsmatch, kunde följden bli att en rent sekteristisk flagga antingen undkommer för att en polis inte tycker det är så farligt, eller bestraffas för att en annan polis gör en annan bedömning av situationen. Samma sak skulle också gälla att sjunga nationalsången, vilket mycket väl kan väcka ilska hos en del människor på fel plats vid fel tillfälle.

 

Detta är naturligtvis ett problem både för att det knappast löser problemet med sekterism och för att det är fullständigt godtyckligt.

 

Ännu hårdare fram gick professor Tom Devine, en av landets ledande historiker och expert på just den här frågan. Han menade i ett förhör med lagkommittén att den nuvarande lagstiftningen är fullständigt tillräcklig i sig för att tackla problemen - problemet är att polisen inte tillämpar den tillräckligt ofta. Den nya lagstiftningen kommer inte hindra fulla idioter från att hoppa på tränare på en fotbollsmatch eller vettivilliga terrorister från att skicka brevbomber, menade han, men kommer däremot skapa ett kaos i domstolarna och riskerar att göra skotsk lagstiftning och rättsväsende till internationellt åtlöje.

 

Även polisen visade sig vara skeptisk. Strathclyde-polisens andreman Campbell Corrigan stödde i sak idén med ny lagstiftning men menade att "ett sådant här problem blir inte löst för att man försöker arrestera bort det". Man borde lägga resurserna på att ta bort de bakomliggande orsakerna till problematiken istället för att hoppas på att polis och domstol på något sätt skulle få problemet att försvinna.

 

Till och med kyrkliga - både protestantiska och katolska - ledare, kritiserade lagförslaget.

 

Den starka kritiken gjorde till slut att man fick backa. och i mitten av juli var Salmond tvungen att erkänna att lagförslaget var ett misslyckande. Nu försöker man modifera lagen för att få den att gå igenom i någon slags urvattnad form, vilket jag inte kan förstå hur det skulle hjälpa. Förmodligen vill väl Salmond helst ha frågan ur världen, så att han återigen kan koncentrera sig på det referendum man jobbar på om fullständig politisk självständighet gentemot Storbrittanien, något man jobbat med de senaste två åren.

 

Intressant i sammanhanget är dock att representanter för bland annat Celtic och Rangers satte sig ner och skapade något slags "storråd mot sekterism", vilket kan vara nog så bra. Detta råd har kommit med ett sexpunktsprogram med egna förslag om hur sekterismen ska tacklas på allvar:

 

1. Skapandet av en självständig, nationell polisunderrättelse-enhet som ska hjälpa poliserna "på gatan", med andra ord, en slags sektinriktad motsvarigheter till våra svenska supporterpoliser.

2. Någon form av lagskärpning mot sekterism och alkoholrelaterad brottslighet.

3. Ett kontinuerligt samarbetsorgan bestående av högre polisbefäl, regeringsrepresentanter och klubbarnas säkerhetsansvariga.

4. En noggrann akademisk undersökning om sambanden mellan fotboll och våld.

5. Ökat samarbete mellan Celtic och Rangers i tacklandet av sekterism.

6. En skarpare klubb-policy för spelare och klubbrepresentanter.

 

Programmet antogs av klubbarnas dåvarande VD:ar. Frågan är vilken förankring de har bland sina klubbars supportrar: Martin Bain finns inte längre kvar i Rangers, och är för närvarande en synnerligen avskydd man efter att ha försökt domstols-kullerbytta till sig flera miljoner i skadestånd från klubben för att han uttalade sig mot nya ägaren det första han gjorde och därför fick sparken. Detta beteende lyckdes sånär frysa en hel del av klubbens tillgångar. Peter Lawwell är väl kanske inte den mest populära mannen i Celtic just nu heller efter senaste årens knapra titelskörd, ofta får VD:n ta skulden när Rangers och Celtic steg för steg förlorar sin position som europeiska storklubbar.

 

Nog behöver något göras åt sekterismen. Brevbomber och liknande måste naturligtvis få ett slut på något sätt. Men det kommer man inte uppnå genom att hasta fram dåligt genomtänkta populistiska lagar som påkallar rambo-poliser mot upprörande sånger bara för att man vill tysta en mediestorm.