Rangers nedflyttning kan bli kostsammare för skotsk fotboll än för Rangers själva

Rangers kommer att spela i tredjedivisionen nästa säsong, om det nya ägarbolaget godkänns som medlemmar i Europas  i särklass sämst skötta fotbollsförbund. Först röstades man ur SPL. Med tanke på det rådande läget var detta knappast vare sig förvånande, oväntat eller konstigt, det är bara så läget ser ut.

 

Sedan insåg förbundet att detta skulle leda till ekonomiska problem. Man räknar med att inte långt ifrån hälften av de som går på fotbollsmatcher i Skottland ser matcher med Rangers och Celtic. För TV-rättigheterna är Old Firm-derbyna oerhört viktiga, och TV-folk har sagt att man hellre sänder 26 Old Firm-derbyn under en säsong än en säsong utan några av dessa derbyn alls. Den fullständiga dominansen är självklar och något som mindre klubbar har klagat på - inte så konstigt, då det handlar om deras ekonomiska intressen. Att man nu får en chans att bryta den dominansen, i alla fall under några år, gör att det inte är så konstigt att man gärna gör sig av med Rangers när man får chansen.

 

Men man har som sagt också insett att detta kommer att innebära betydande ekonomiska bortfall i både biljettintäkter och sämre TV-avtal. SFA (förbundet) kom därför med någon slags försök att slå alla flugor i en smäll: om man fick klubbarna att rösta in Rangers i förstadivisionen, det vill säga direkt under Premier League, så skulle de bara vara borta ett år. De skulle komma tillbaka året efter, stukade och skadade och oförmögna att tävla om titeln, medan Old Firm-derbyna skulle komma tillbaka i en stympad form som ändå kan rädda TV-avtal och biljettintäkter. Samtidigt kan man vinna PR-kriget genom att verka sjyssta och låta Rangers vara med trots allt, litet grann, efter alla sparkar man gett dem på vägen ner. Pengarna skulle fortsätta rulla, SFA:s ansikte skulle vara räddat och Rangers-hatare kan fortsätta vältra sig i klubbens olycka, trolla på forum och sabotera Wikipedia-sidor bäst man vill.

 

Ett mutförsök som blåste tillbaka i förbundets ansikte
Om man nu röstar som SFA vill, erbjöds man en liten nätt muta i form av en omorganisering av ligasystemet med expandering av de högre divisionerna och en mer jämnt fördelad rikedom mellan småklubbarna. De har velat ha någon form av omorganisering av systemet i många år nu, för att de känner att de större storstadsklubbarna gynnas på deras bekostnad. 

 

När klubbarna så i veckan gick till omröstning sågs saken som nästan självklar. Det var nästan så att det beskrevs som en riggad uppgörelse. Det var bara det att nu tycks det som om de mindre klubbarna tröttat på dinosaurier SFA och bestämt sig för att bita tillbaka. Röstningen resulterade i 25-5 för Rangers i tredjedivisionen.

 

"För den sportsliga integriteten", löd det från flera håll, "kan inte Rangers tillåtas i förstadivisionen. De måste ner som alla andra."

 

Jag förstår argumentet helt. Blir man likvidiserad såsom Rangers blivit, och startar om från nytt, så måste man också börja om från början som professionell förening. Så är det för alla andra klubbar. Rangers är en av Skottlands giganter, men det kan inte göras ett sådant undantag. Jag köper det helt.

 

Många av mina medfans har sett detta som ännu en spark åt vårt håll, men jag tror inte riktigt på det. Jag tror snarare att detta är en småklubbarnas spark mot förbundet. Förbundet erbjuder klubbarna en muta i form av en i många år emotsedd reformering om klubbarna den här gången går med på att spela litet fulspel och tänja på regelverket. Förbundet har egentligen inte för avsikt att hjälpa de mindre klubbarna, det är bara ett tack för att de hjälper SFA-parmparna att genomföra sin plan för att rädda ekonomin och anseendet, det vill säga för att säkerställa sina jobb.

 

Rangers-fansen accepterar situationen
Glädjande verkar de flesta Rangers-fans hålla med mig i det här fallet. Det är förolämpande för oss att vara den bricka i spelet som får vara kvar i första divisionen - inte för att vi borde få göra det och inte för att någon egentligen vill ha oss där, utan som bricka i ett fult spel där det är vår stympade heder som ska rädda SFA-pamparna som gjort sig bästa för att sabotera. Redan 2008, när SFA chockade fotbollsvärlden genom att vägra hjälpa Rangers att vinna Europa League-finalen genom att flytta ett par matcher, något som är ganska standard i europeisk fotboll, har det förekommit en spänning där man har känt att Rangers - och troligtvis även Celtic - drabbas av förbundets inkompetens och maktfullkomlighet. Storklubbarna känner sig motarbetade. Småklubbarna känner sig motarbetade. Ingen är nöjd utom förbundet som fortsätter lyfta sina arvoden.

 

När vi så fick en liga att spela i var det en lättnad för många av oss. Nu vet vi vad vi har att vänta oss. Vi kan bygga för oss själva. Troligt, om än inte säkert, är att vi flyttar oss uppåt rätt snabbt. Vi kan koncentrera oss på att slå publikrekord på gärdsgårdsarenor runt om i Skottland, samtidigt som vi inte får bli för kaxiga med resultaten - alla som följt Hammarby de senaste säsongerna, som jag gör, här i Sverige vet att man inte kan förvänta sig några tjänster från småklubbar som kommer att spela röven av sig för att ta en skalp av de mäktiga Rangers. 

 

Nu lutar sig fansen tillbaka och vet för första gången på många år åtminstone litegrann var vi befinner oss - och att vi inte kan lita på slipsnissarna i maktens korridorer vare sig inom den egna organisationen eller inom de högre fotbollssfärerna. De kommer alla få jobba stenhårt för att vinna tillbaka vårt förtroende. 

 

Konsekvenser för skotsk fotboll
Men en sak är säker. Detta kommer få gigantiska konsekvenser för skotsk fotboll. 

 

Förbundet skiter nu på sig i halvpanik därför att det inte gått som planerat. Det snikna och fula schakrandet har kommit tillbaka för att bita förbundet i röven. SFA:s chief executive Stewart Regan, som ligger bakom planen med division 1, har i helgen fått se resultatet av sina handlingar. Det ska tydligen ha krävts en misstroendeomröstning mot honom efter att Rangers flyttades ner. Det överkördes dock, vad jag förstår, av ordförande Jim Ballantyne. Frågan är hur länge Regan kan hålla sig kvar nu, då förtroendet sjunker för den nuvarande förbundsledningen.

 

En katastrof för fler klubbar
De mindre SPL-klubbarna, å sin sida, har redan börjat räkna förlusterna av den uppkomna situationen. De flesta klubbarna tycks nu gå ut med olika uttalanden som på de flesta sätt avslutas med en uppmanan att hålla ihop nu när det blir tuffa tider. 

 

St Mirrens styrelseordförande Stewart Gilmour kommenterar Rangers nedflyttning i Paisley Daily Express och menar att detta har ställt till med stora skador för fotbollen som sådan och för hans klubb. "Detta är förskräckliga nyheter för St Mirren. Konsekvenserna blir fruktansvärda, till och med katastrofala.[...] Fem klubbar i SPL kan befinna sig i administration inom några veckor - och vi måste göra allt vi kan för att undvika att vara en av dem." Man meddelar också att detta troligen kan komma till att leda till att klubben skär ner på personalen.

 

Notera att St Mirren själva röstade ut Rangers ur SPL för att de räknade med att vi skulle hamna i förstadivisionen. Men nu blev det inte som man planerat och då blir konsekvenserna av deras egna handlingar skadliga för dem själv. Men istället för att ta i skiten man själv hjälpt till att ösa upp vill man peka ett anklagande finger på SFA, som också består av ett gäng inkompetenta skabbråttor, men som inte har mer med situationen att göra än Gilmour med anhang själva.

 

Inverness kallat till ett extrainsatt styrelsemöte som beskrivits som "krismöte". Där ska man diskutera de ekonomiska följderna av ett SPL utan Rangers de närmaste tre åren. Styrelseordförande Kenny Cameron skräder inte på orden inför sina farhågor. "Det kommer bli allvarliga följder av denna situation", sa han efter förra veckans klubbomröstning. "Detta kan betyda slutet för fotbollen så som vi känner den."

 

Motherwell har uttalat sig om att det hela kan leda till klubbens ekonomiska undergång. Man räknar inte med att det ska gå att göra några värvningar inför nästa säsong, då man måste kompensera för det man räknar bli ett enormt inkomstbortfall - jag har läst siffror om att nästan hälften av de som går på fotboll i Skottland är fans till antingen Rangers eller Celtic. Extra oturligt är det ju för Motherwell, som har fått Rangers kvalplats till Europaspel, då Rangers som del av sin mångfaldiga bestraffning - när det gäller Rangers kan man tydligen straffas flera gånger för samma handling - inte får delta i internationella tävlingssammanhang de närmaste tre åren.

 

Det hela är en enda stor bajsmacka och nu är det er tur att ta en stor jävla tugga. Vi har tagit tugga efter tugga och svalt. Medan vi förhoppningsvis fortsätter fylla Ibrox och tuffar uppåt i systemet. Om några år kan det hända att fågel Fenix kommer tillbaka för att bita er i röven igen.

 

En fördel är på sitt sätt att man slipper hamna i halva slagsmål med Lennon och se en massa fula Aberdeen-tröjor flera gånger om året. Ha det så kul däruppe, vi lär ses igen.

Själv ser jag detta som ett bra tillfälle att försöka återgå i någon form av regelbunden täckning av Skottland fortfarande största och bästa klubb i dess timme av nöd. Inte tänker jag ge med mig för detta. Det är nu klubben behöver sina supportrar, inte när det går bra. Det kan vara svårt att komma ihåg när man stödjer världens mest framgångsrika klubb.

"We Don't Do Running Away" - Ally McCoist.