Spelargenomgång 2005
Forumräven nr10 har besparat hela redaktionen flera dagars hårt arbete genom att göra en sammanställning över årets spelarprestationer. Vi tackar, bockar och skriver under på betygen. Och det beror inte enbart på att vi är lata och att det är enklast så...
Alla har längtat och här kommer den äntligen. Min sammanställning och betygsättning över HIF-spelarnas insatser 2005. Säsongen är slut och det är dags att titta i backspegeln för att se och bedöma vad de enskilda spelarna har presterat under året som gått. Betygskalan är 0-5 där 0=Petar Pauca dålig, 1=underkänt, 2=godkänt, 3=bra, 4=mycket bra och 5=Alvaro Santos i Champions League bra. Oscar Rönningberg, Tony Mahr och Oscar Berglund slipper bli betygsatta eftersom de inte spelat allsvensk fotboll i år.
Daniel Andersson - 4
Ljuset i mörkret, den värdige kaptenen, den stolte målvakten i målvakternas klubb. Daniel har skött sitt jobb i år och är en av få som kan stå med rak rygg i den kritikstorm som just nu sveper över HIF. Hans säsong har innehållit flera avgörande idioträddningar och jag kan inte komma på en enda tavla från hans sida som resulterat i mål. Dribblingsraiden på Malmö Stadion var bara ett practical joke. Årets höjdpunkt för hans del var bortamatchen mot Assyriska som med en normal målvakt hade slutat med 4-1 förlust. Det enda jag saknat i år är de snabba utkasten, men det beror väl på att mittfältarna vägrat springa.
Christian Järdler - 4
Det kallas visst för ”modern ytterback”. En sån där back som klarar av att slå en passning längre än 15 meter och sedan ibland också orkar springa in i offensivt straffområde även om det inte är en hörna. Järdler var kung i vårens HIF och skötte stundtals om HIF:s kantspel helt på egen hand. Han visade upp ”internationella kvaliteter”, dvs han visade att han är för bra för en bonkeliga som allsvenskan, och följdaktligen försvann han utomlands till en klubb jag inte kan stava till.
Jakob Augustsson - 2
Innan han försvann visade han inte upp något remarkabelt de få tillfällena han spelade. Han hade sedan en historisk chans att ta en ordinarie tröja som vänsterback när Järdlers längtan efter minareter och äkta kebab blev för stark och han slängde sedan bort en historisk chans när han överskattade PC och begärde att få bli utlånad till norska andradivisionen. Skyll dig själv, klantskalle!
David Ljung - 1
Ganska snabbt stod det klart att David Ljung 2005 var en stor säkerhetsrisk. Hans långsamhet och felbeslut ställde ofta till det rejält för laget. När han sedan helt naturligt blev petad bjöd han på stor humor med sina uttalanden om att han borde vara självskriven i laget. Även om speltiden sedan dess har varit begränsad har han inte gett upp tanken på en ordinarie plats och har bl.a som avbytare bjudit på den mest seriösa matchuppvärmningen som någonsin skådats på Olympia.
Andreas Grankvist - 2
Vad var det som gick fel Andreas? 2005 skulle ju bli ditt stora genombrottsår. Säsongen började bra med lysande mittbackspel under våren. När HIF:s spel sedan började hacka under början på sommaren så försvann formen och Grankvist spelade plötsligt fotboll som en vanlig dödlig människa, dvs behäftad med fel och brister. När tränarna sedan bestämde sig för att flytta runt honom från match till match blev saker och ting inte direkt mycket bättre. Granen har drabbats av förbannelsen att vara allsidig vilket innebär att det är han som offras som problemlösare när det fattas folk på olika positioner. Han får priset som årets Erik Wahlstedt. Mitt tips till honom är att göra sig obekväm hos tränaren och kräva att få spela mittback. Sånt brukar funka och det som är bra för Andreas är också bra för HIF.
Fredrik Björck - 3
Oturligt skadad inför säsongen. Men genom att inte vara David Ljung gav han upphov till höga förväntningar hos fansen och en längtan att se honom i spel. När han väl kom till spel igen så lyckades han faktiskt infria de höga förväntningarna. Björck löste med sin snabbhet ett stort problem som HIF länge haft i mittförsvaret. Hans bra huvudspel fungerade väl både offensivt och defensivt. Den stora plumpen under året, målpasset på Malmö Stadion var extra olyckligt eftersom han fram tills dess i matchen varit HIF:s bäste spelare. Ett minus dock för att han förde ut såpan om sin framtid i HIF till pressen genom ett par uttalanden som ingen förstod.
Andreas Jakobsson - 1
Euforin var total när värvningsbomben slog ner i somras. Andy skulle vara den perfekta förstärkningen inför guldspurten och den första matchen mot DIF gav ett kvitto på att förväntningarna var rimliga. Om någon kunde förklara vad det var som hände sen vore jag väldigt tacksam. Ingen rörlighet har kombinerats med dåligt passningsspel och hans ledaregenskaper har varit som bortblåsta. Andy har under hösten underpresterat på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Kanske ställer jag höga krav, men jag vet vad Andy kan och då ska man kunna ställa höga krav.
Peter Christiansen - 0
PC har varit ett rundningsmärke med kal hjässa och är den sämsta värvningen i HIFs moderna historia. Det finns inga fler ord för att beskriva hur dålig han varit. PC ska ha starka meriter, en aggresiv vinnarinstinkt och en känslig vänsterfot. Jaha. På internet kan man köpa sig en examen från Harvard University. När man sedan läser det finstilta så ser man att det handlar om Harvard University of Quezaltenango, Guatemala. PC skickade sitt CV till HIF och där förstod man inte att man värvade vänsterbacken från FCK Torshavn, Färöarna. Eftersom jag är en bitter man med jättedålig humor döper jag om honom till CP.
Erik Wahlstedt - 3
Wahlstedt har varit stabil och gjort sitt jobb och är genomgående den bäste backen över hela säsongen. Defensivt har han varit väldigt stabil och har inte gjort några större misstag. Betyget hade blivit en fyra om inte det offensiva spelet varit så svagt. Han har inte kommit upp i inläggslägen tillräckligt ofta och har slagit bort alldeles för många passningar. Målet mot Elfsborg var dock riktigt snyggt.
Imad Khalili - 3
Framtiden visade sig snart vara här. Ett av få ljus i HIF-mörkret är Khalilis utveckling under året från pojkspelare till en spelare som seriöst utmanar om en ordinarie plats. Han har fart, teknik, spelskicklighet och en vilja att underhålla. Den vanliga svagheten hos unga spelare är ojämnheten och kan han bara höja sin lägstanivå och lägga på sig lite mer muskler i vinter så har HIF en ny stjärna till nästa säsong.
Fredrik Svanbäck - 2
Att vilja med inte kunna, så kan man enklast beskriva Fredrik Svanbäcks fotbollspelande. På hans plussida finns en löpvilja som verkligen märks på HIF:s stillastående mittfält. På minussidan finns en tamhet och ofarlighet i det offensiva straffområdet. Svanbäck utmanar nästan aldrig sin motståndare och har en irriterande vana att välja att springa in i mitten och gröta ihop anfallsspelet när han borde bredda och ta en löpning på kanten istället. Det låter inte ens kul när han pratar finlandssvenska och 0 mål gjorda för en offensiv mittfältare gör att betyget snuddar vid underkänt.
Andreas Dahl - 2
Det här var den svåraste spelaren att betygsätta. Sett till sin kapacitet har Dahl varit bra i år. Problemet är att han som spelartyp personifierar HIF 2005. Han är långsam, statisk, temposvag och tar ofta alldeles för lång tid på sig att fördela vidare bollen. Klyschan är att bra fotbollspelare kompenserar långsamhet med bra spelförståelse och ett högutvecklat positionspel som gör att de kommer till situationerna innan bollen hamnar där. 9 varningar är beviset att klyschan inte stämmer in på Dahl. Och var tog det mäktiga skottet och de bra hörnorna vägen? Till råga på allt har nu Andy Jakobsson kommit tillbaka och snor alla bra frisparkslägen. Trots att Dahl varit med ett tag så är han bara 21 år, men nu har tiden som talang runnit ut. Jag gillar att killen har ett äkta HIF-hjärta, men frågan är inte om ledningen borde ta det tuffa beslutet att hitta en ersättare till nästa säsong.
Atiba Hutchinson - 4
Från att ha varit en totalflopp 2004 gick Atiba och blev årets spelare 2005. Metamorfosen var total och betyget hade blivit en femma om inte formen avtagit i takt med att hösten blev mörkare. Atiba har varit kungen på mitten och med majestätisk elegans har han passat, skjutit, tacklat, brutit och sprungit som ingen annan. 6 mål för en defensiv mittfältare är mycket bra. Höjdpunkten var den läckra chippen över BoIS-målvakten på Olympia. Enda gångerna HIF har kontrat i år är när Atiba tagit bollen i eget straffområde och sprungit med den till motståndarnas. Han har varit komplett i sitt spel och det enda spelmomentet han har kvar att utveckla är det långa passningsspelet. Under slutet av säsongen tyckte jag synd om Atiba som måste spela i ett sådant bonkegäng. Tack för allt, Atiba.
Babis Stefanidis - 2
Kom i somras matchotränad och med ett uselt självförtroende efter en misslyckad tid i Bröndby. När nu serien är slut har han i alla fall fått upp flåset ordentligt. Ett tydligt tecken på att en spelare har dåligt självförtroende är att när han väl får bollen så håller han i den för länge och dribblar för mycket. Har haft samma problem som Svanbäck med att inte bredda spelet ordentligt. Babis har i år också bränt alldeles för många och viktiga avslutslägen. 0 mål och 3 assist är för dålig utdelning för en offensiv spelare.
Eldin Karisik - 2
Årets potatis på mittfältet som spelat på samtliga 5 mittfältspositioner under säsongen. Har emellanåt varit riktigt bra. Har emellanåt varit sämre än lillebror. 6 mål är dock mer än godkänt för en kille som tidigare inte gjort sig känd som någon notorisk målskytt. Det känns dock som om han inte passar in någonstans i årets 4-5-1 system. Om han åter börjar släppa bollen tidigare och kör rejält med löpträning i vinter så att han springer mer under matcherna, så finns förutsättningarna för ett jämnare spel och ett högre betyg nästa år. Jag har inte gett upp hoppet om Eldin, men han får snart sluta underprestera.
Fahrudin Karisik - 1
Detta året skulle bli hans genombrott och han matchades flitigt i vårens träningsmatcher och fick där positiva omdömen från lagledningen. Vägde bokstavligen för lätt när det gällde och misslyckades när den stora chansen kom i en galen match mot BoIS i våras. Verkar sedan dess mer eller mindre ha struntat i att försöka och lär inte återfinnas i HIF 2006.
Gustaf Andersson - 2
Gustaf känner nog att 2005 har varit ett bortkastat år. Han har helt tappat stinget framför mål och känns lika farlig som Austin Powers utan sin mojo. Alla inblandade vill nog snarast förtränga de plågsamma minnena då han fungerade som en nödlösning som högermittfältare. Usch! Jag får fulrysningar bara jag tänker på det. Gustaf lyckades aldrig konkurrera ut Graulund som ensam anfallare och för att slutligen sockra den pannkaka som året inneburit så har han även lyckats vara skadad när chanserna att ersätta dansken väl har uppenbarat sig. Målproduktionen stannade vid 1 mål.
Thando Mngomeni - 1
Visade 2004 upp en stor talang och en större ojämnhet. 2005 var han bara dålig. Ville egentligen inte spela ute till vänster utan ville ha den centrala mittfältspositionen. Jag är beredd att ge honom rätt i det eftersom han egentligen är för långsam för spela ytter och kommer mer till sin rätt med sitt utomordentliga passningsspel centralt. I år hade han dock inte möjlighet att slå sig in i A-laget eftersom festandet krävde för mycket tid och energi. En strulpelle som HIF gör enklast i att sälja vidare.
Peter Graulund - 2
Hade lite farhågor inför säsongen på hur Graulund skulle klara sig som ensam anfallare. De blev bortviftade efter ett par snabba mål i säsongsupptakten. Sedan kom en idiotisk avstängning och efter det infriades farhågorna. Ju länge säsongen led, desto mer isolerad och orörlig blev Graulund i sitt spel. Ett facit med 7 mål för en anfallare som köpts in för dyra pengar med uppdraget att göra mål är på tok för skralt. Hans personliga målsättning var säkerligen minst det dubbla. Till hans försvar måste det dock sägas att hans arbete ofta varit otacksamt när han ensam har stångats med motståndarförsvaret och det enda hjälpen han fått från lagkamraterna har varit 70-meters lyror från egen backlinje. Dessutom var han den ende i HIF som uppträdde som ett proffs i samband med att ledningen offentligt kritiserade honom.
Peter Graulund spelar säkert kvar i HIF 2006. Och påven är buddist, Dolly Parton sover med ansiktet nerpressat i kudden och björnar skiter i små vattenklossetter som finns uppställda lite varstans i naturen.
Olivier Karekezi - 3
Inför säsongen hade jag låga förväntningar på Olle, men ju längre säsongen har lidit, desto mer har han tagit för sig och blivit en allt viktigare del i HIF:s spel. Att spela i allsvenskan har varit en stor omställning för honom och han har klarat den bra. Passningsspelet och arbetsinsatsen har varit utmärkt. Han behöver dock förbättra rörligheten utan boll och borde från sin position som offensiv mittfältare ha kommit in i straffområdet oftare för att söka avslut. Slutligen ett stort plus för att han blir så barnsligt glad när han gör mål. Sånt gillar vi.
Björn Westerblad - 2
Fick några korta inhopp där han varken tog chansen eller visade på någon större talang som gör att man kan ha förhoppningar på honom i framtiden. En utfyllnadsspelare i truppen.
