Första segern på över en månad
Äntligen vann ÖIS en match igen! Det krävdes motstånd från andradivisionen för att få till det: 2-1 mot GAIS i Triangelserien. Målen, riktigt snygga båda två, gjordes av Valter Tomaz Jr och Martin Ulander.
GAIS - Örgryte IS 1-2 (1-1)
Tisdag 25/3 kl 18:00, Nya Ullevi, Göteborg
Mål:
1-0 Mattias Gravem (29, straff)
1-1 Valter Tomaz Jr (35)
1-2 Martin Ulander (56)
Publik:
1651 åskådare
Startuppställning, ÖIS:
Edwin Phiri - V Tomaz Jr - Marcus Dahlin - R B-Bärkroth
Atli Thorarinsson - Markus Johannesson
Martin Ulander - Daniel Lohm - Jeffrey Aubynn
Paulinho Guára
Byten, ÖIS:
Aubynn -> Bosco (46)
Paulinho -> Patrik Fredholm (63)
Thorarinsson -> Christian Hemberg (63)
Ulander -> Henrik Nikkilä (86)
Johannesson -> Eric Gustafsson (86)
[Ulf Svensson om matchen]
[Bosco om matchen]
[Jeffrey Aubynn om matchen]
Timmarna innan matchen, när laguppställningen presenterades på ÖIS.Online och Daniel Lohm visade sig vara en av två spelare på topp i en 4-4-2-uppställning, så spekulerades det om en släpande roll mellan mittfält och anfall. ÖIS har ju använt en sådan variant även tidigare under försäsongen. Så blev det mycket riktigt också. Jag har valt ovan att presentera uppställningen enligt 4-2-3-1, då jag tycker att det bäst motsvarar realiteterna. Men man skulle lika gärna kunna kalla det 4-3-3, som Djurgården gör, eller kanske 4-5-1, eller 4-4-2 med släpande anfallare som Hamrén tycks föredra.
Oavsett hur ÖIS ställde upp så kvarstår faktum: Större delen av första halvlek spelade man skitdåligt! (Ordvalet användes av mig under matchen, i en kommentar till bredvidsittande, och det var intressant att vid hemkomsten upptäcka exakt samma ord i ÖIS.Onlines direktrapportering. Vissa saker går kanske bara att beskriva på ett enda sätt...) Laget saknade helt tempo och alla linjer i spelet lyste med sin frånvaro. Någon enstaka målchans skapades kanske, men då mer eller mindre slumpmässigt. GAIS däremot åstadkom en del med sitt ganska enkla spel. Dels tog de sig ut på kanterna och slog inlägg, dels slog de stickare bakom ÖIS backlinje. Denna såg ganska darrig ut under den här perioden, och GAIS var det bättre laget.
Det kom därför inte som någon större överraskning när de grönsvarta tog ledningen. Upphovet var en idiotpassning av Bärkroth som gjorde att GAIS snabbt kunde ställa om och friställa en spelare mitt framför mål. Denne slog bollen förbi Dick Last, försökte själv springa samma väg men blev nedgjord av Dick i straffområdet. Alternativt slängde sig gaisaren, det såg aningen suspekt ut, vilket i så fall vore konstigt med tanke på att han skulle ha hunnit ikapp bollen om han fortsatt springa. Men det spelar mindre roll. Friläget var av sådan art att en resulterande straffspark kändes moraliskt riktig. Hade det varit en riktig match hade Dick nog också blivit utvisad. Som det var nöjde sig domaren med ett gult kort. Straffen slog Mattias Gravem säkert i mål.
Målet blev en nyttig väckarklocka för ÖIS. Fram tills dess hade det sett ut som om detta avgrundsusla spel var det bästa laget förmådde, men tydligen hade man bara inte lyckats tända till. Efter målet ökade Sällskapet tempot och intensiteten, och utan att några andra nämnvärda ändringar gjordes i spelet innebar detta att det plötsligt fanns lediga spelare att passa till. Spelet förpassades omgående till GAIS planhalva och ett visst tryck och en del hyggliga chanser skapades. Även individuellt såg det bättre ut, förmodligen beroende på att Öisarna nu inte längre stod still medan bollen behandlades. Kvitteringen kom som ett brev på posten, bara sex minuter efter GAIS ledningsmål. ÖIS kom anfallande med fart, Martin Ulander spelades fram till ett fritt läge på högerkanten och slog ett bra inlägg, och till skillnad från tidigare under matchen fanns det nu gott om rödblå därinne. Det är alltid svårt för försvararna när det dyker upp "extra" anfallare förutom de vanliga, så Valter Tomaz Junior som spänstat fram från sin mittbacksposition kunde ganska omarkerad på volley förpassa Ulanders inlägg i nät. 1-1 var nu lika välförtjänt som 1-0 ett par minuter tidigare.
Resultatet stod sig halvleken ut. ÖIS fortsatte att vara det lite bättre laget fram till pausvisslan, men tempot i spelet sänktes en bit igen efter kvitteringen.
I andra halvlek kom Sällskapet ut med ett till tio elftedelar identiskt lag. Ändringen som gjorts var att Bosco nu kommit in istället för Jeffrey Aubynn på vänster mittfält. Jeff fick enligt egen utsago känningar i ena baksidan, och valde att inte ta några risker. Vår nye brasse spelade en huvudroll i ÖIS segermål, som föll i minut 56. ÖIS hade inlett halvleken halvtaskigt, om än inte på långa vägar så dåligt som i första halvlek, så målet kom inte helt väntat. Men det var ruskigt snyggt! Atli Thorarinsson slog från mitt på offensiv planhalva en mycket välriktad djupledsboll mellan GAIS-försvararna snett fram mot vänsterkanten. Bollen nådde Bosco i höjd med straffområdesgränsen ute till vänster. Angripen av en back gjorde brassen ett plötsligt ryck som omgående fick undertecknads päls att ställa sig upp och sände rysningar längs ryggraden. I ett huj var Bosco förbi sin back med fullständig bollkontroll och slog nerifrån kortlinjen ett inlägg snett inåt bakåt. Och inne i straffområdet fanns det glädjande nog massor av rättrogna. Paulinho var närmast, men Bosco valde att sikta på gubben bakom honom som var Daniel Lohm. Lohmen krutade på direkt, men GAIS-målvakten räddade. Bakom kom dock ännu en Öisare, Martin Ulander, som inte hade några problem att sätta returen i nät. Ett riktigt mönsteranfall från start till mål!
[forts. i del 2]