Gästkrönika: Nu jävlar...
Stefan Christensen bidrar med en gästkrönika fylld av olika funderingar.
"Jag är övertygad om att det är bra för HIF att inte vara guldtippade för femte året i rad."
Nytt år och nya förhoppningar, förra årets misslyckanden är glömda och man har bara kvar de positiva minnena. Många experter har uttalat sig om HIF och sagt att i och med den ekonomiska kris HIF sitter i så kommer det att gå dåligt på fotbollsplanen! Hallå!? Vi ska väl spela fotboll om det först, eller ska vi matematiskt räkna ut resultatet i allsvenskan redan nu så slipper vi slita på gräsmattorna?
Jag är övertygad om att det är bra för HIF att inte vara guldtippade för femte (?) året i rad. Den pressen överlåter vi till blårandigt och ljusblått i år, he he! Man har åsikter om att HIF inte värvat något i år men som en liten påminnelse så värvade HIF faktiskt tre spelare under andra halvan av förra årets allsvenska nämligen Tommi Grönlund, Kenneth Rasmussen och Gustaf Andersson. Det är ju inga dussinlirare i den trion precis…
HIF´s försäsongsträning är ju en aning svår att följa från min normala arbetsplats i Bangkok men med hjälp av Internet så går det ju faktiskt att hålla riktigt bra koll på försäsongen från vilket hörn som helst i världen. Landslaget var ju här för att spela Kings Cup med både Mattias Lindström och Christoffer Andersson i truppen och det stillade ju fotbollsabstinensen lite. Att se BEC-Tero spöa de andra lagen lätt i den inhemska ligan imponerar inte så värst mycket på mig då de flesta Superettanlag hade rott hem den serien lätt. Nåväl, både Mattias och Christoffer skötte sig bra och det blev bra tryck på läktarna när alla svenska backpackers från Kao San Road dök upp, men i finalen så blev de överröstade av tre (3) irländare! Irländarna höll ju givetvis på Irland som inte ens var i närheten av Kings Cup turneringen, jag satt i närheten av dem och kunde ju inte låta bli att slå mig i slang med dem.
Hur bär de sig åt för att få alla från farfar på sittplatsläktaren via barnfamiljerna på familjeläktaren till hardcore fansen i klacken att sjunga med?
Irland har ju av tradition alltid varit förtryckta av Engelsmännen, många tvingades emigrera under de tre senaste århundradena. Många hamnade i Skottland där de bildade en fotbollsklubb som heter Celtic FC, en del hamnade i Liverpool för att därifrån ta en båt ut i världen undan svälten och förtrycket. En del blev kvar i Liverpool och bildade där fotbollsklubben Liverpool FC. Många hamnade i USA och de riktigt besvärliga Irländarna skickade engelsmännen hela vägen till Australien!
Det var under den här tiden som många av de klassiska irländska sångerna skrevs, du vet dem du har nynnat till på en irländsk pub någonstans över en pint Guinness. Hade du inte druckit för mycket Guinness den där kvällen så hade du kunnat höra hela texten och då fått klart för dig att trots att låten kan vara i ett rasande tempo så är det sällan texten har ett lyckligt slut. Irländarna säger att de är uppvuxna med de här olika låtarna och att alla kan sjunga dem och alla kan historien bakom, det är protestsånger rakt igenom! Men det som genomsyrar de flesta sångerna är motståndet mot England och överhögheten från det Brittiska imperiet. Skulle lätt ha kunnat spåra ut i en massa ”Hata” sånger men de flesta är försedda med lite finurliga texter som driver med England och dess folk, du vet med glimten i ögat! Kanske det jag saknar hos svenska klackar, lite texter med glimten i ögat istället för det sedvanliga hatramsorna.
Jag vet inte om det finns några svenska låtar som klassar in som protestsånger, ska väl vara våra gamla skillingtryck då? Men någon dansk låt för att hylla Kenneth hade väl inte varit fel? Vi blir ju ändå kallade reservdanskar av alla från fel sida om åsen så varför inte ta det med glimten i ögat?
Nåväl, vi avslutade kvällen med att dricka lite mörka maltdrycker tillsammans och så sjöng vi irländska klassiker.
En annan glad nyhet var att allas vår Henrik ”Henke” Larsson återvänder till både landslaget och till Olympia med sitt Celtic FC för en vänskapsmatch.
Helsingborgs store fotbollsson (ursäkta mig Rio-kalle) bör ju givetvis hyllas av hela Olympia, jag vet att Celticfansen anser att han är den felande länken mellan människa och gud, men vad tycker egentligen Helsingborgarna?
Jantelagen brukar ju härja här och ingen blir väl profet i sin hemstad, eller?
Henke har ju tidigt gjort klart att om han ska spela fotboll när han återvänder till Helsingborg så blir det i Högaborg och inte i HIF och det kanske gör en del lite sura på honom. Men varför ska man vara det? Det är fortfarande ett fritt land och Henke lovade ju förra sommaren att det var färdigt med landslaget och nu gör han come back. Så med rätt typ av bemötande när han kommer till Olympia så kanske han är beredd att ompröva sitt beslut att avsluta karriären i Högaborg?
Hylla Henke den 10:e Juli på Olympia och hälsa Celtics fans välkomna till sundets pärla, visa dem runt på stadens krogar innan match och dela ett par öl!
