Gästkrönika: Hjärta, vilja och kämpaanda!
Jag är en HIF älskare som ser ljusglimtarna i laget. Men avslutningen på säsongen var rent ut sagt bedrövlig. Jag skäms när man ser spelare som går ut och inte kämpar. Jag spelar själv innebandy och jag är inte något spelgeni, men jag vet mycket väl att man ska ge allt på plan och verkligen ligga i skiten och jobba. Jag är den personen som hatar att förlora, men det finns olika sätt att förlora. Antingen så gör man en fruktansvärt pinsam insats, utan hjärta och vilja, vilket vi fått se allt för många gånger detta år. Eller så förlorar man på ett skitmål men man har i varje fall gett allt och kan säga efteråt; ”Fan, vi förlorade men vi gav allt, och det kan vi vara stolta över”. Jag vet inte hur många sådana matcher som HIF presterat, det vet spelarna bäst själv.
Men som sagt, ljusglimtarna i laget… Ja det är inte många men man har ju enstaka minnesvärda ögonblick från läktaren. Framför allt 2-0 mot de Svenska Mästarna (jag vet att det tar emot att läsa, men man får inse fakta) då man arbetade som ett lag med hjärta, vilja och glädje i spelet. De första 30 minuterna bestod av ett helt ljuvligt spel. Resten av matchen låg man i och slet och kämpade. Det är en match spelarna ska ta med sig till nästa säsong.
Peter Swärdh är en enastående taktiker. Hans 4-2-3-1 inför säsongen höjde många misstänksamma tankar. Men det fungerade ju bra, i varje fall i början av säsongen. Men detta var ett väldigt lättläst system, och det kräver även en hel del från alla spelarna i laget. Rörelse är otroligt viktigt och det har det varit för lite av – därav har inte systemet fungerat riktigt. Men när man vill ha boll, så fungerar det. Som mot DIF.
Tyvärr så tror jag inte Swärdh är den tränaren som HIF ska ha. Jag tror inte att har den tydliga ledarauktoriteten som behövs. Han ska vara lite mer Peter Antoine. Skrika och svära åt spelarna när de gör fel! Sen måste Peter vara lite mer flexibel och våga ändra systemet i matchen när det inte fungerar. Men man kan inte skylla allt på tränaren. Spelarna är ytterst ansvariga om hur resultatet blir på plan. Är man inte bekväm med spelsystemet, finns det ett spelarråd att vända sig till. Men det har inte varit några indikationer på att ändra systemet, förutom Graulund som var kritisk i mitten av säsongen, men det blev inte mycket av det.
Lite ris nu då kanske? Bottennappen i år är dessa:
· Hjärtat och viljan
· Placeringen och därmed missad Royal League plats
Skärpning spelare! Det var mycket snack om guld efter 2-0 mot DIF men jag var skeptisk. Att prata guld efter en bra match är väl att ta i? Men efter förlust efter förlust så fick man höra spelarna säga att ”nu siktar vi på Royal League”. Att säga är en sak och att genomföra det är en annan. Jag tycker att ett citat från Ers Majestät Konungens jultal 2002 är klockrent här:
"Det kommer inga stekta sparvar flygande om du inte själv bemödar dig om att göra ditt bästa."
Även om man har ett bra utgångsläge, som man hade många gånger, så får man inte sluta kämpa! Jag och många andra slutade aldrig att tro på er spelare och laget, och det är jobbigt när ni spelare sviker oss gång på gång. Det är hjärtskärande!
Ris och ros till spelare:
Genom uppställningen så kan ni ju se vilka som får respektive…
Olivier Karekezi – Denna guldklimp! Denna man har gjort mig glad många gånger denna säsong med sina fina tekniska nummer och sin kämparvilja. Inte given i startelvan inför säsongen, men han visade att han hör hemma där. Tack!
Daniel Andersson – Mr HIF personifierad. Att ha varit målvakt i HIF i år har inte varit lätt men Danne har gjort ett enligt mig, enastående jobb. Att han gjort en del tabbar är inte mer än mänskligt men överlag har han varit en av de bästa i HIF. Tack!
Fredrik Svanbäck – Mycket värdefull ytter för HIF. Denna underbara mumintalande människa är inte finliraren i laget, men han springer ju så kolossalt mycket! Han sliter och kämpar och det är synd att han inte fick näta i år. Men det kommer Mini! Tack!
Erik Wahlstedt – Har varit magnifik på högerplatsen i år. Vad har hänt Erik? Förra året var inte så bra men i år har du visat dig värdig. Tack!
Atiba Hutchinson – ”The Incredible Hutch!” Tack!
Finskt hårdpisk i bastun behöver ni:
David Ljung – När du kom förra säsongen införde du stabilitet i laget och du var en sorts frälsare skulle jag vilja säga. Men i år var det tufft med Björck och Granqvist att konkurrera med. Och till råga på allt så kom Andy! Men herregud David! Bara för att det blir konkurrens så behöver man inte sticka för att man inte får speltid. Man måste ju kämpa och slita för sin plats och visa att man hör hemma där. Som sagt:
"Det kommer inga stekta sparvar flygande om du inte själv bemödar dig om att göra ditt bästa."
Peter Graulund – Jag hoppades på dig som skyttekung. Verkligen. Du har kapaciteten till det. Din utvisning mot Enskede var inte den smartaste och det erkände du. Och sen fick du en felaktig mot Göteborg. Jag vet inte om dessa händelser har stört ditt ”flow” men samtidigt ska en klasspelare som du kunna prestera bättre.
Peter Christiansen – Jag gillade verkligen dig när du kom och din härliga vänsterfot. Men efter två matcher så var den foten inte så bra längre. Din känsliga vänsterfot var väl allergisk mot lysande passningar… Och din allmänt loja spelstil var inte uppskattat i klacken. Så lite mer jävlar anamma till nästa säsong, för vänsterbacken tillhör dig enligt mig.
//Christofer Broberg
