ÖIS vann Triangelserien
Sällskapet spelade 0-0 mot IFK Göteborg i genrepet inför premiären. Spelet lämnade en del i övrigt att önska, men var ändå inte utan ljusglimtar. Som en bieffekt innebar resultatet seger i Triangelserien.
Örgryte IS - IFK Göteborg 0-0 (0-0)
Söndag 30/3 kl 15:00, Nya Ullevi, Göteborg
Publik:
3772 åskådare
Startuppställning, ÖIS:
R B-Bärkroth - V Tomaz Jr - M Björkqvist - A Prytz
Atli Thorarinsson - Markus Johannesson
Martin Ulander - Bosco - Jeffrey Aubynn
Christian Hemberg
Byten, ÖIS:
Ulander -> Eric Gustafsson (26)
Bosco -> Edwin Phiri (78)
[Kommentar: Erik Hamrén]
[Intervju: Atli Thorarinsson]
[Intervju: Martin Ulander]
Även idag kom ÖIS till start med en 4-2-3-1-liknande uppställning. I Lohms frånvaro (sjuk, säger ryktet) var det glädjande att se Bosco i den släpande anfallsrollen. Det har tidigare känts som om han inte har varit aktuell för premiärelvan, men tydligen är han närmare den än man kunde tro. Mindre skoj att återigen se Atli Thorarinsson på mittfältet. Lite svårt att förstå hur Hamrén tänker där, men det är nog bara att inse att det kommer att bli en sådan variant mot Helsingborg också.
Martin Ulander skadade sig tidigt i matchen. Efter att ha spelat med tio man ganska många minuter bytte ÖIS in Eric Gustafsson, som tog den släpande anfallsrollen. Bosco gick nu ut på Ulanders plats på höger mittfält. De första rapporterna om Ulander antyder en knäskada och att han kommer att missa premiären.
Själva matchen var inte speciellt bra. Framför allt i början var ÖIS riktigt dåliga, nästan i klass med mot GAIS senast. (Dock utfördes den här matchens talanglösa brunkande i ett högre tempo, med tuffare närkamper.) Efter lite bollande i backlinjen, oförmåga att hitta några passningsalternativ och tidspress när IFK:arna närmade sig kom ofelbart en långboll - mot Hemberg! Och som om det inte vore svårt nog för den lille parveln att förvalta såna bollar ändå så hamnade de dessutom fel för jämnan, pga den starka vinden. IFK å sin sida hade lite mer ordnat spel på mittfältet, men var helt oförmögna att skapa målchanser, varför matchen var händelsefattig. Enda gångerna ÖIS fick till vettiga anfall var när de kom via Jeff på vänsterkanten. Han blandade ganska friskt mellan nonchalans och briljans, men fick i alla fall något uträttat emellanåt.
Lite bättre blev det efter bytet. Bosco visade sig trivas betydligt bättre på kanten, visade en hel del goda intentioner och ÖIS kom nu emellanåt fram även på högerkanten. Inne framför mål var det dock mycket tunt. Det känns tyvärr inte som om Hemberg är något bra alternativ just nu. Både Fredholm och Paulinho är bättre.
I andra halvlek var ÖIS bättre. Nu kunde man se linjer i spelet, och bitvis spelade man riktigt trevligt. Fler målchanser skapades också, om än bara ett fåtal riktigt heta. Det kändes fortfarande som om anfallet var akilleshälen. Det offensiva kantspelet fungerade utmärkt, men tyngden och faktiskt även snabbheten saknades inne i straffområdet. Bl a fick Hemberg ett par fina stickare som med lite mer snabbhet och/eller styrka hade kunnat bli till frilägen. En av dessa stickare, från Eric Gustafsson den här gången, nådde han dock faktiskt först på, lyckades runda Bengt Andersson men kom ur vinkel och prickade stolpen. Kanske ÖIS bästa chans i matchen. Vad gäller IFK så var de fortfarande usla på att skapa målchanser, och fick i andra halvlek inte heller spelet på mittplan att fungera lika bra. Dock fick testspelande uruguayaren Crossa ett friläge efter en försvarstabbe, ett läge som han dock sjabblade bort totalt. (I övrigt fick killen nästan inga bollar, så det är svårt att uttala sig om honom.)
Totalt sett var detta en ganska dålig match. Dock kändes det, till skillnad från GAIS-matchen senast, som en "riktig" fotbollsmatch, en tuff och tät historia av en typ som säkert kan förekomma i Allsvenskan också. Trots klara brister framgick det att ÖIS formkurva fortsätter att peka uppåt; detta var ett kliv framåt från senast. De rödblå visade emellanåt tecken på att ha en högre växel att sätta in, vilket man inte såg några tecken av hos IFK. Med förbättringar på ett par platser, framför allt offensivt, kan detta nog bli ganska hyggligt. Till toppformen är det dock en bra bit kvar, men det verkar ju vara meningen också.
Individuellt får man nog utnämna Markus Johannesson till bäste Öisare. Han har numera nått en nivå där det är rent självklart att han kommer att dominera på mittfältet. Man tar det för så givet att man knappt ens märker det. Vidare glimtade Jeff till med fina nummer, men varvade med nonchalans. Han är som vanligt, med andra ord! Bosco såg faktiskt riktigt bra ut; kanske inte som släpande anfallare, men väl när han kom ut på kanten. Om Ulander verkligen missar premiären så känns brassen som ett fullt gångbart alternativ. Vidare var Valter bra på sin mittback, och bjöd också på ett par tekniska nummer som nog gav Hamrén gråa hår, men som lockade fram jubel från ÖIS-publiken. Även Björkqvist gjorde en helt OK insats, med plus förstås för nickspelet. Slutligen gjorde Edwin Phiri ett inte oävet inhopp som högermittfältare. Men det är som ytterback han är bäst!
Två små glädjeämnen tar vi också med oss från ett vindpinat Ullevi:
* Vi vann Triangelserien, med fyra poäng mot IFK:s två och GAIS enda.
* Dagens publiksiffra bräckte den från IFK-GAIS med ca 100 pers, vilket kanske för ett litet ögonblick kan få tyst på de tröttsamma grönsvarta publikräknarna.
I och med detta är försäsongen slut! I nästa match börjar allvaret, då Helsingborg gästar Gamla Ullevi. Då är ÖIS förhoppningsvis ytterligare ett pinnhål högre i sin klättring mot formen. Vi ses på Gamla! (Och glöm inte Supporterklubbens upptaktsträff på The Bookmaker onsdag kväll!)