Intervju med Jesper Jansson - del 1
Fredrik Lassen har träffat HIFs lagkapten för att diskutera proffslivet, konstgräs och hans syn på sin egen teknik.
Det är något speciellt med att komma till Olympia. Även om det är en tisdagsförmiddag och läktarna är tomma, så finns det små vibrationer i luften som verkar ligga kvar som ett eko efter höstens sista match. Om man tar ett djupt andetag och tittar ut över arenan kan man lätt föreställa sig ett fullsatt derby med massor av flaggor, konfetti, hejarop och ljudet av målvakts-Larsson som sparkar loss grästuvor mot målstolparna.
Det är här jag har stämt träff med en av de viktigaste kuggarna i Peter Swärdhs lagbygge. Lagkaptenen Jesper Jansson har med sin pondus och sin hårdnackade vilja att alltid ge max, blivit en lysande förebild för årets unga lag. Jesper kommer direkt från en träning och hämtar en Ramlösa att släcka törsten med innan vi hittar ett ledigt rum där vi kan sitta i lugn och ro.
Han kom till HIF från belgiska klubben KRC Genk år 2000, men han började sin karriär i Braås GoIF.
- Jag är född där, ja. Jag håller lite koll på dem. De vann femman förra året. Det var en bra förening. Mitt sista år där vann vi femman. Då gjorde vi flest mål i hela Sverige och tog mest poäng i alla serier.
- Ulrik fick ju dras med mig. Jag fick spela med de som var äldre. Det var ju bra. Jag debuterade väl i A-laget när jag var fjorton. Braås hade ett par, tre pojklag som var bra. De har fått fram mig, Ulrik, Stefan Paldan, Jonnie Gustavsson som senare spelade i landslaget, vann guld med Öster. Det är liksom fyra allsvenska spelare från en liten by där det bor två-, tretusen. Det är inte dåligt.
Hur länge spelade du för Braås?
- Jag var där tills jag var sexton. Sista året så spelade jag med Braås och tränade med Östers U-lag. 1987 gick jag till Östers U-lag och -88 fick jag spela med A-laget. Jag spelade nog hälften av matcherna -88, när jag var sjutton.
Ni var många bra spelare i Öster under de fem år du spelade där?
- Vi hade ett ungt lag -88 då vi åkte ner. Men vi gick upp direkt igen -89 och sen hade vi ett djävulskt lag -89 till -92. Då var ju alla runt tjugo-tjugotre. Men sen hade de inte råd att behålla oss. Sista året så hade vi ett mittfält med Wibrån, Janne Jansson, Ulrik, Landberg och så hade vi någon ryss som var duktig. Nicke Persson och jag spelade mittback. Ja, då hade vi ett jävligt bra lag.
Sen flyttade du till AIK. Var det för att Öster behövde pengar?
- Ja, de började faktiskt med att sälja Janne Jansson -92 till Norrköping och det var då det började. Sen gick Ulrik och jag året efter. Sen gick Landberg, Wibrån. De släppte de bästa hela tiden. Det var lite synd. Hade man behållt det laget så tror jag man hade dominerat svensk fotboll i några år.
Du lyckades bra i AIK?
- Ja, det gick bra, jag blev lagkapten och så. Sen blev det lite kontraktstrul som jag inte vill gå in på. Jag var inne på att stanna i AIK, men det blev struligt och i sista stund så kom Djurgården in i bilden. Norge var också med i diskussionerna, men jag ville inte flytta så det fick bli Djurgården.
Jesper pillar lite nervöst av etiketten på Ramlösaflaskan och det märks tydligt på hans kroppsspråk att han känner sig obekväm att prata om övergången. De som kommer ihåg tidningsrubrikerna från den tiden minns att Jesper blev utsatt för allvarliga hotelser av s.k. AIK-supportrar som ogillade övergången. Så det är förståeligt att han inte gärna talar om just den perioden av sin karriär.
Du stannade inte länge i Djurgården?
- Nä, jag gjorde en dålig säsong då. Det var för mycket runt omkring, dessutom ville jag ju utomlands.
Så det blev Stabaek?
- Ja, de hade varit med redan året innan, men då ville jag ju inte flytta. Stabaek hade Bakke som tränare. Jag hade ju haft honom innan, först i Öster och sen i AIK.
Där gick det bra?
- Ja, det gick väldigt bra. Vi vann cupen bland annat. Men sen var det samma sak där som i Öster. Först gick jag till Belgien, sen gick målvakten till Spanien och skyttekungen gick till Grekland. Vi hade ett jäkligt bra lag. Jag tror inte vi var många poäng efter Rosenborg det året.
Du var 2,5 år i Norge sen flyttade du till Belgien?
- Ja, precis, det gick jävligt bra i Norge. Så jag hade lite anbud utifrån. I slutändan stod det mellan Genk i Belgien och Verona i Italien.
Och så valde du Genk?
- Ja, nu i efterhand låter det konstigt. Men Verona var nykomlingar i Serie A och Genk hade vunnit ligan i Belgien och skulle kvala till Champions League. Det var ju Champions League som lockade, att få möta de bästa. Det var i stort sett exakt samma pengar det handlade om. Sedan resonerade jag väl som så att Verona var nykomlingar och risken var att de skulle bara åka upp och sedan ner igen. Sedan visade det sig att de kom väl åtta det året. Och vi åkte ut i kvalet till Champions League. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok.
Men, hur är det med fotboll i Belgien? Är det stort där?
- Det är fyra stora lag där. Det är Brügge, Anderlecht, Standard Liege och Genk då. Genk är en rätt ny klubb. Det var ett grymt drag då. Deras stadion tog 22 000 och det var alltid fullt. Vi vann cupen där också. Det bodde 70 000 i Genk och när vi kom tillbaks efter finalen så var det 50 000 på torget. Det var den stora publikklubben i Belgien.
Det var roligt att spela där?
- Ja, de hade ju vunnit ligan och allting hade gått rakt uppåt. Men så när jag kom började de med att åka ut ur Champions League-kvalet och kom väl sjua i ligan. Det kunde väl bara gå åt ett håll egentligen.
- Jag spelade ju rätt mycket. Jag spelade väl i stort sett allt, när jag var frisk. Men sen bytte de tränare då. De bytte faktiskt tränare när vi låg tvåa. Det var inte bra nog, så de sparkade tränaren. Och så köpte han in fjorton nya spelare på en gång, efter den säsongen.
Gick det bra för dig annars i Belgien?
- Nja, upp och ner. Det började bra, sedan gick det rätt tungt ett tag. Jag fick en höftskada och så kom då den nye tränaren. Jag hade rätt mycket press på mig då, kände jag.
- Det var mycket man-mot-man spel där. Det var det jag diskuterade med den nye tränaren då. När jag blev köpt var det som defensiv mittfältare, men sedan blev det så att jag fick spela mot deras nr 10, liksom. Och det var helt annorlunda fotboll. Det passade inte mig riktigt. Det var inget taktiskt alls. Det var bara att jaga efter hela tiden. Så, jag var inte alls nöjd där. Jag var frustrerad. Jag var där bara 1,5 år.
Fortsättning - del 2
