Gästkrönika: Stryktipset - 13 rätt är respekt, eller?
I sådana här tider med brist på HIF-relaterat och vettiga saker att göra finns ju stryktipset. Stryktipset hör ju till ett av de mer klassiska spelen på svenska spel. Det heter ju att ”13 rätt är respekt”. Måhända att det är så, men är det skicklighet att pricka in rätt svar på alla matcher, med lag som hör hemma i bottenskiktet i engelska division 1, eller är det bara tur?
När tårarna torkats efter att Jens Pääjärvi röstats ur idol var det varken dags för att gå ut och supa ner sig eller uppsöka loppelådan. För vad lämpar sig en fredag natt bättre till än att gå igenom sitt stryktips?
De första matcherna är ju klart alltid lättast, det är ju alla vattensäkra topplag. ”Chelsea, det var väl laget med den där rike ryska ägaren” tänker man. Visst gick Ryssland inte segrande ur Kalla Kriget, men det gjorde ju å andra sidan inte USA eller Storbritannien heller. Där har vi en säker etta alltså.
Det trummar på med lag som Manchester United, Blackburn, Liverpool, Aston Villa och Everton. När de första sex matcherna spikats händer något plötsligt. Det är nämligen då skitfotbollen börjar. Bottenmötena i engelska division 1 (även kallat League Championship) ska tippas.
Med sina stackars fyra halvgarderingar kvar kollar man på tabellen för den divisionen, som vanligt säger en tabell inte mycket. Desperationen sprider sig och diverse dåligt ritade formkurvor och s k ”experttips” granskas. Nu har man fått sig en ganska bra bild över hur det ser ut, men för säkerhets skull besöks diverse hemsidor för att få information över hur skadeläget ser ut i lagen
”Nu vet jag allt, detta kan ju bara inte gå fel” tänker man och fyller i de sista matcherna på sitt tips. Man kastar en blick på sin ”gamla” tipsrad, den som man fyllt i utan att ha någon koll alls hur det låg till. Efter ytterligare hög tankeverksamhet bestämmer man sig för att skrota sin ”gamla” tipsrad och köra på den nya vattensäkra som var fylld av alla dessa ”experttips”.
Allt detta hade tagit runt 2-3 timmar, men det skulle ju bli en hyfsad timlön tillslut. 13 rätt ger ju trots allt ett antal 1000 kr att bränna under lördagsnatten. Allt var frid och fröjd och man längtade tills lördagskvällen då man kunde inkassera sina vinstpengar.
När en kvart återstår av alla matcher slår man på text-tv för att se hur det har gått. Man räknar ihop och konstaterar att man ligger på tio rätt. Nattens planer grusas helt och mängder av svordomar viner genom huvudet. ”Den där jävla Murphy…”
När sedan Leeds lyckas göra en ”en och en halv HIF” borta mot Southampton, stängs skiten av och tipslappen rivs i tusen små, små bitar. Leeds hade nämligen hämtat upp 0-3 underläge till vinst 4-3. ”Gaaaah!! Murphys jävla lag..”
När besvikelsen lagt sig och man härdat sig igenom ytterliggare en oerhört tråkig hemmakväll i den eviga studentfattigdomen finner man den tipsraden man fyllde i utan att ha någon koll om lagen. För skojs skull rättas även den, och vid det här laget skulle t o m Eldin Karisik ha blivit förbannad. Det blev 12 rätt, 12 rätt! Därmed ville jag återigen hänvisa till Murphys lag. Den fullständiga skräphelgen blev alltså fullbordad. Dock så fanns, som alltid annars, Friis till tröst inne på forumet med X antal dåliga transvestitvitsar om Tobias Grahn - tack!
Vad kan man då sammanfattningsvis konstatera av det här?
· 13 rätt är respekt och kommer alltid att förbli det, men det är inget man får av att vara skicklig.
· Tro det eller ej, men engelsk fotboll är bättre än ingen fotboll alls.
· Allt i universum kretsar runt Murphys lag, och det är även en utmärkt sak att skylla bristen av sina fotbollskunskaper på.
//Per ”lundabo” Boström
