Gästkrönika: Vad vill HIF?
Säsongen tog slut för ett tag sen nu och man har väl börjat smälta motgångarna rätt bra. All ilska som kom upp efter den katastrofala hösten, där spelarna visade upp en mycket dålig inställning, har byts mot tankar inför säsongen 2006. En fråga som man kan ställa sig nu är vad HIF egentligen vill och vilka mål man har för framtiden? Vi supportrar törstar efter framgångar och det finns helt klart kapacitet i klubben för det.
Förra året var RL målet och som alla säkert vet gick det ju inte speciellt bra och reaktionerna borde väl komma förr eller senare under hösten. Det gjorde de också, men inte från klubbledning, tränare eller spelare (undantaget Daniel kanske) utan från oss supportrar. Allt skrik om ”avgå Swärdh” och en hel del annan skit var kanske inte snyggt men å andra sidan var frustrationen stor och man måste visa vad man känner på något sätt. Den tysta protesten var däremot mycket lyckad och väl genomförd samt att den fick uppmärksamhet i media, vad får vi för det då? Jo, skit från Swärdh och klubbledningen som tycker att det är ”fel” och vi bör stötta laget istället.
Jaha, så vi supportrar får inte visa vad vi tycker, styrelsen å sin sida visar ju sig vara väldigt nöjda med allting och förlänger kontraktet med Swärdh. Om vi spinner vidare på det här så lyser uttalanden från ledningen och spelarna om säsongen med sin frånvaro. Ingen som helst analys om vad som gick fel och vad man ska förbättra. Jag tolkar i alla fall det här som att vi har blivit ett mittenlag a´la Örebro och vem vill spela i ett sådant lag? Jo, ingen förutom massor med överbetalda medelmåttor som är nöjda med att lyfta lön och slippa allt jobbigt jobb som fotboll på elitnivå innebär.
Jag vill se en rejäl satsning från ledningen likt den som Djurgården lade fram när de spelade i Superettan. De pratade om spel i CL inom en snar framtid och de flesta bara skrattade eftersom de var ett rätt medelmåttigt lag då. Var är DIF nu? HIF måste höja ribban rejält och satsa ordentligt på ett SM-guld. Det finns kapacitet i truppen men man kommer ingenstans om man inte sätter upp tydliga mål. Inte ens när HIF spelade som bäst i somras satsade man på guld utan höll fast vid sin RL-plats som målsättning kanske inte så konstigt trots allt att spelarna underpresterade. Man hade ju uppnått sitt mål, vad finns det då att kämpa för?
Nu är Swärdh kvar trots allt som tränare och det är bara att ge honom den bästa uppbackningen både från fans och ledning, men han och spelarna måste känna press att prestera och om resultaten uteblir måste ledningen ta en del tuffa beslut. All heder åt vad de har gjort med ekonomin, spelarköp och marknadsföring men de är fortfarande lite helylle om man säger så.
//Med HIF mot SM-guld 2006 och framåt!
