Krönika: Banta med ÖSK, frysboxar och bolagisering.
En blandad kompott av misslyckade träningsrapporter, försök att sia om truppen 2006 och en ytlig titt på bolagisering.
Även om vintern vore vid sitt sinnes fulla bruk och gav oss snö istället för ett par plusgrader och tussilago så är och förblir december en fotbollsöken. Varken värmen eller den förväntade snön kan förändra detta. Åtminstone inte för de lag som inte skottar snö i Bodö under etiketten Royal League. Den förflutna säsongen har vi stoppat undan i något skåp och den kommande har vi inte ens börjat tina upp ännu. Det känns långt till och med till första träningsmatchen.
Min ambition var att snoka upp en oas i denna fotbollsöken, dvs se en träning och författa en träningsrapport. Det har visat sig vara en svårare uppgift än man kan förledas att tro. Det har nästan blivit en daglig rutin att kontakta kansliet och fråga om dagens eftermidagsträning kommer att ske ute på konstgräset. Tyvärr måste utkiken på Behrn Arena gång på gång ha sett fel på mig och en spion från någon annan klubb för när jag anländer till arenan på utsatt tid är det ödsligt och tyst som om man gömt sig så att inga hemliga spelsystem ska avslöjas.
Igår, tisdag, fick jag efter flera försök äntligen lön för mödan. En kombi stod parkerad vid västra straffpunkten och ett antal herrar tittade intensivt ner på marken strax bakom den. Jag förmodar att någon form av arbete med eller granskning av det nya underlaget pågick. Nog för att det var kul att få se lite liv och rörelse ute på plastmattan men det var inte riktigt vad jag hade hoppats på. Eftersom jag fick höra att dagen innan hade träningen dragit igång utomhus 45 minuter efter den tid jag fått veta så hängde jag kvar och bevakade Behrn Arena men efter någon timme gav jag upp.
Nu har information sipprat fram att träningstypen (boll ute eller fys inne) beslutas lite dag till dag, precis som jag misstänkt. Jag har förståelse för att kansliet då har haft svårt att ge mig rätt besked och håller inte krånglet emot dem. Istället är det tack vare det här som jag med en liten gnutta gott samvete kan trycka i mig julmaten då varje försök att se träning innebär minst 7 kilometers promenad. Så här mycket motion har jag inte fått på länge. Kan tänka mig att kollegorna i korplaget nickar gillande och mutar kansliet att sända mig på nya marscher mot tomhet. ”Banta med ÖSK”, där har klubben nåt att tjäna en hacka på. Jag bjuder på förslaget.
Det närmsta en träningsrapport jag kan komma är att meddela att jag såg Haginge på stan för ett tag sedan. Han såg ganska glad ut.
*****
Redan 2005 hade vi en ganska liten trupp att använda oss av. Utan att göra någon värdering av spelarnas förmåga noterar jag att Lidén, Klingberg, Costa, Käll och Lundblad försvunnit till säsongen 2006. Motsatt riktning gäller för Henriksson och Pettersson samt från ÖSK Ungdom uppflyttade Pavicevic, Lönnqvist, Frempong och Kevin Walker. 5 ut och 6 in är till siffran en utökning av truppen men i praktiken tycker jag det är det motsatta. James Frempong, Niklas Lönnqvist och Kevin Walker är ännu mycket unga och är i första hand i A-truppen för att träna och utvecklas. Matcherna lär de spela i ÖSK Ungdom och jag tvekar på om de kommer få någon speltid alls i tävlingsmatcherna med A-truppen. Av de spelare som försvinner så är det bara Lidén som var i motsvarande situation 2005. Klingberg, Tahiri och Näfver fick spela en hel del med tanke på ålder och att de var nya i A-truppen från U-truppen.
Givetvis kommer skador att inträffa även kommande säsong och det räcker med 3 skador på ”rätt” spelare för att truppen ska kännas ganska handikappad. Det här är förstås en effekt av vår ekonomiska sits och något vi bara måste gå igenom för att kunna drömma om en större framtid. Det finns två varianter att hoppas på. Den första är att skadorna helt enkelt lyser med sin frånvaro likt silveråret 1994 när samma elva kunde mönstras match efter match. Har för mig att ÖSK totalt inte luftade fler än 15 spelare den säsongen. Den andra varianten att hoppas på är att ungdomarna tar rejäla kliv framåt. Inte heller det är någon omöjlighet, se på Näfvers 2005; från U till startelvan på mindre än ett år.
Även om en del av de som finns på bänken bär både allsvenskrutin och gott kunnande så blir jag lite skraj när jag tänker på hur skador kan slå mot laget. 2005 var ju en tydlig bild av det när spelmotorn Larsen faller bot och direkt därefter händer det samma med framtidsmannen på positionen, Robert Walker. Sedan tog det tid att hitta rätt på innermittfältet. Det där kan hända i vilken lagdel som helst. Jag ska inte måla fan på väggen men det lär knappast skada att hålla en tumme eller två att det är ÖSKs tur att ha flyt med skador, eller snarare brist där av. Å andra sidan är vår situation inte unik alls, varken ekonomin eller att truppen inte är bred som Barcelonas… Men det är banne mig vår tur att ha flyt nu.
*****
Hur motiverad kan Herish Kuhi rimligen känna sig? Först är han ointressant för framtiden. Nu är han med som vem som helst i truppen och ska konkurrera om platserna. Som anledning till att han är med i matchen igen angavs Lundblads flytt till Frankrike. Lundblads övergång var klart långt innan Kuhi meddelades vara aktuell igen. Under den tiden hann man med att ge bort hans tröjnummer till Sebastian Henriksson, något som jag tycker det låg någon slags symbolik i. Att man en tid senare plötsligt plockar fram Kuhi ur frysboxen känns inte helt förklarat med att Lundblad lämnat klubben. Hände något bakom kulisserna eller var man bara sena med att informera om att Kuhi är intressant igen?
Återstår att se hur Kuhi reagerar. Antingen blir han supermotiverad att revanschera sig eller så är han knäckt av först en dålig inledning av Superettan, sedan utlåning, därefter frysbox och nu upptinad lagom till advent. Det blir intressant att se hur det går och var han står i truppen. Som ende anfallare i truppen med allsvensk rutin (bortsett från Henriksson men jag är osäker på var han kommer att användas i slutänden) borde han ligga långt fram men med det senaste året som bakgrund känns det ändå inte så.
*****
När jag ändå är inne och spekulerar kring anfallet sticker tankarna iväg till unge Emra Tahiri. Jag hoppas att han bygger på sig med styrka och kondition under vintern. Styrkan behövs för att kunna få utrymme att använda den bländande tekniken på allvar och orken behövs för en match är 90 minuter (plus tilläggstid). Under 2005 tror jag inte Emra spelade längre än till 60-65:e minuten de gånger han spelade från start och då såg han klart trött ut på slutet. Det måste det bli ändring på då det inte är bra att inte ha full flexibilitet på bytena utan ha ett uppbundet på förhand. Det är givetvis orättvist att jämföra med en världsstjärna som Zlatan men se vad styrka har gjort för hans spel. En starkare och uthålligare Tahiri kan bli säsongens verklige stjärnskott i Superettan.
*****
Nu är bolagisering inte bara på tapeten utan även rätt nära förestående om styrelsen får sin önskan fram. Extra föreningsstämma den 19:e december ska ta ställning till om styrelsen ska ges bemyndigande att arbeta mot ett ÖSK Fotboll AB. Frågan är naturligtvis ganska komplicerad och långt från fansens vanliga samtal om 4-4-2 kontra 4-3-3. Personligen är jag i grunden positiv till bolagisering men skulle vilja ha en bättre titt på underlaget och hur saker och ting ska fungera för att helt sluta upp bakom förslaget.
Det verkar finnas en stor optimism från styrelsen kring bolagisering och hur det ska dra pengar till verksamheten. Jag hoppas att det inte bara är förhoppningar utan åtminstone mörkgrått på vitt att pengarna finns där ute, redo att pytsas in. Aktiekapitalet får man inte förbruka hur som helst så vid sidan av den ryggraden behövs ytterligare pengar. Eftersom ÖSK inte varit någon vinstmaskin på länge är jag lite hälsosamt tveksam till om investerarna kommer flockas kring projektet i den utsträckning som behövs. Finns de är jag givetvis positiv till det hela för det finns tveklöst fördelar med bolagisering. Om inte annat så är reglerna betydligt klarare för aktiebolag än för föreningar vilket betyder mindre tolkningsutrymme för Tallinger och hans gelikar.
Med en framgångsrik bolagisering bör verksamheten få en ny stabilitet, något som kan locka både sponsorpengar och duktigt folk som vill arbeta i styrelser mm. Möjligheterna att rädda situationen i händelse av en ekonomisk kris blir också lite bättre. Men givetvis har en bolagisering också ett pris, konstigt vore det väl annars. Det mest slående för gamla föreningsmänniskor är förstås att makten förskjuts. I Sverige är det så att föreningen måste ha majoritet av rösterna vid bolagsstämma så på pappret ligger makten kvar hos föreningens medlemmar. Bolagsstämma hålls normalt en gång per år och är ju i praktiken en möjlighet att i efterhand säga bu eller bä till det bolagsstyrelsen presterat under året som gått. Å andra sidan skiljer det sig i praktiken inte särskilt mycket från hur det funkar idag med föreningsstyrelsen och årsmötet. Det vore intressant att veta hur man tänkt sig att sätta samman bolagsstyrelsen, det kommer att bli en nyckelfråga. Både för hur bra bolaget kommer att arbeta och för föreningens inflytande.
Det ska bli spännande att få se och höra vilka planer och tankar som finns på extrastämman. Det får bli avgörande för mitt slutgiltiga ställningstagande även om jag lutar åt ett ja i nu läget.
*****
Nu är det dags att runda av funderingarna för den här gången. I eftermiddag blir det troligen en ny tur mot Behrn Arena och förhoppningsvis får jag se träning och åtminstone får jag lite träning själv.
