Krönika: Allsvenskan 2007
Svartvitts krönikör Jonathan Rosén listar fem punkter som resulterar i allsvenskt spel 2007.
Tänk dig en kall oktoberkväll nästa år. Du riktigt sitter och ryser av välbehag, de fem punkterna du drömt om har slagit in. De svartvita hjältarna är åter där de hör hemma. Och ingen Lagrell i världen kan ändra på det.
Så vilka är då de fem punkterna? Häng med så lotsar jag dig.
1. ÖSK tillbaka i Allsvenskan 2007
När Lagrell och hans undersåtar hånflinade oss ur Allsvenskan svetsades den gnällbältska ilskan samman till ett revanschbegär av sällan skådat slag. Det tog en säsong och en till innan vi åter landade där vi hör hemma. Och det var med en röd tråd, en satsning på egen talang blandat med invärvad rutin och målskytt av rang som spetsen trängde igenom den kompakta muren av hembackande elvor.
2. Noll derbypoäng till Degerfors
De rödvita ärkerivalerna från bruken kammade noll två gånger om poängmässigt och två gånger om målmässigt. Den röda tråden i båda matcherna är mittfältsspelets betydelse, Larsen hade lekstuga med några stackars förvirrade rödvittröjade själar som blivit placerade i mitten av planen. Och framåt var Johan Pettersson ostoppbar, tre mål.
3. Haginge utsedd till årets spelare i Superettan
Äntligen fick Patrik Haginge spela mittback en hel säsong. Och som han tog den chansen, han blev utsedd till Årets spelare i Superettan, motviering löd: För hans placeringssäkerhet, snabbhet och goda passningsspel belönas han med detta pris. Som bonus bosatte sig Haginge i U21-landslaget.
4. Näfver och Emra fick sina genombrott
De tog inte bara Behrns Arenas besökare med storm utan hela Superettan. Emra och Näfvers teknik och fart var en starkt bidragande orsak till att ÖSK åter tog klivet upp till finrummet Allsvenskan. Nu blir det prio ett att behålla dessa spelare även nästa år i Allsvenskan.
5. Anttonen tog äntligen klivet
Från att han ansetts vara lovande till att aldrig riktigt slå igenom tog Patrik Anttonen i år äntligen klivet. Han utvecklades till den nyckelspelare han redan förra säsongen hade förväntningar på sig att bli. Hans kantspel gav ÖSK en slagkraft vi inte skådat på många herrans år i sportklubben. Kanske inte sedan Mattias Jonsson stundtals härjade på en av de offensiva kanterna.
Visst hade även en del andra punkter kunnat hamna där, som att Johan Pettersson vann den interna skytteligan med 11 mål och att Sebastian Henriksson tillhörde en av lagets bättre spelare denna gångna säsongen men allt kan inte komma med och önskelistan präglas starkt av den röda tråden tänkandet, satsningen på egna talanger. Näst på tur står Lönnqvist och Sandro.
…skor och kex finns inte kvar men fotbollen den är underbar…
Vi syns där nästa höst.
