Helsingborg-Sundsvall 2-1 (1-0)

Enormt viktig seger för Helsingborg i en match som knappast präglades av något skönspel.

Kanske var det inte den vackraste fotbollsmatch vi sett, kanske var det inte heller den mest intensiva. Men likväl var det fotboll och det var Helsingborg som avgick med segern i den jämna match som det trots allt blev. Mikael Gustafsson och Gustaf Andersson målskyttar för hemmalaget, Tommy Bergersen för bortalaget. HIF kostade dessutom på sig att missa en straff och att få ett mål tveksamt bortdömt på grund av att Fredrik Sundfors backade in i en HIF:are.

Mycket på spel
Det märktes redan från början denna kylslagna eftermiddag att det inte skulle bli något skönspel från något av lagen. Spelarna verkade ha lite problem med tekniken och felpassen var många rakt igenom hela matchen. Som om inte detta var nog fanns det tydligt nog en hel del nerver med i spelet, åtminstone för HIF:s del. Inte konstigt, med tanke på den turbulens som ständigt verkar råda i klubben.

HIF gjorde mål redan i den sjunde minuten. Ett mål, som snyggt förarbetades av Gustaf Andersson (stolpskott) och slogs in av Mikael Gustavsson. Det tidiga målet innebar att HIF satsade på att säkra bakåt. Kanske lite för mycket, för det blev oerhört mycket rensande och oerhört lite skönspel. Nerverna var på utsidan, för att använda ett slitet gammalt uttryck.

Första halvlek gick på poäng till Sundsvall. Gästerna försökte spela boll och hade också ganska ordentligt spelövertag. Man skapade inte så mycket, men det kändes ändå halvfarligt vid flera tillfällen. Under en femtonminutersperiod i mitten av första halvlek såg matchen ut som en kamp mellan Jesper Jansson och GIF Sundsvall. Jesper var helt enkelt ÖVERALLT.

Säkrare i andra halvlek
HIF:s spel blev säkrare i andra halvlek. Gustaf Andersson gjorde mål på ett friläge och allt såg lugnt ut. Det vill säga tills Sundsvall fick en straff som också resulterade i mål. Man befarade det värsta i kylan på Olympias läktare. Skulle HIF vika ner sig? Var pressen för stor? Vad tänkte spelarna nu?

Nu blev det dock så att andra halvlek var en jämnare affär än första. HIF höll uppe spelet bättre än vad man gjort i den första, och Sundsvall, som må ha haft många skott på mål, hade ingen lycka i avsluten. Faktum är, att de inte tvingade Fredrik Larsson till speciellt många svåra ingripanden över huvud taget. HIF höll undan tämligen lugnt och segern var i hamn. Jubel utbröt bland de sextusen (urusel siffra!) besökarna.

Intryck
Det gick nästan att ta på spänningen hos spelarna. De var säkert mer än väl medvetna om vad en förlust skulle innebära både för dem och klubben och därför blev också spelet därefter. Nervöst, stundtals ängsligt men med mycket hjärta och bra inställning.

Antalet rensningar måste ha slagit nytt Olympiarekord, det var verkligen "det säkra före det osäkra" som gällde. Vi fick också se helt sjukt många hörnor i matchen, 23 stycken! Det hör inte till vanligheterna. Ovanligt få av hörnorna blev speciellt farliga, lagen måste träna mer på fasta situationer, helt enkelt!

Positivt och negativt
Det positiva i denna matchen var framför allt kämpaglöden hos spelarna, allra mest synlig hos Jesper Jansson samt de två anfallarna Eklund och Andersson. Dessa tre kämpade enormt och visade enorm vilja i spelet. Gustaf Andersson gör mycket för laget genom sin uppoffrande spelstil, det han brister i teknik visar han i inställning.

Negativt? Jo, det var ju knappast något skönspel. Några individuella misstag såg mer eller mindre skrattretande ut, men sånt händer. De flesta förlåter nog matchens bristande spelkvalitet med tanke på de tre poängens vikt.

Motståndet? GIF Sundsvall är ett spelande lag, det tycker jag är trevligt. De spelade betydligt mer fotboll än HIF gjorde stundtals och det ska de ha all heder av. Nu förstår jag att de kanske inte kommer att vara speciellt nöjda med sin insats, men jag tycker man visar att man verkligen har etablerat sig som ett bra allsvenskt lag. Dessutom var jag väldigt imponerad av Bala Garba på topp. Han kommer att göra flertalet mål i årets allsvenska, så mycket är säkert. Få spelare har den rätta kombinationen mellan storlek, styrka och teknik, men han hade verkligen det.

Smått och gott:
* Micke Gustavsson rensade på mållinjen. Med hjälp av en klackspark. Jag trodde inte han skulle våga klacka bollen i eget straffområde igen.

* Otroligt dåligt att publiksiffran stannade på 6345. Är det inte fler i stan som bryr sig om fotbollslaget?

* Ett käckt litet ljud i högtalarna: "Åhhhhh!" för att få uppmärksamhet följt av en klappande varelse på storbildsskärmen är nästan pinsammare än HIF-Jokern. Men visst, det verkar ju funka. Själv blir jag mest illamående.

* Kjell Jakobsson, HIF:s driftschef, var helt tokig under matchen. Skrek på domaren, hetsade publiken och var allmänt rolig att lyssna på.

0 kommentarer