Halmstad-ÖSK 2-3 (1-1)

ÖSK vann rättvist på Örjans Vall mot ett oinspirerat hemmalag.

Jag skall villigt erkänna att jag var en smula uppgiven inför långfredagens match. Tämligen säker på att påskhelgen skulle förstöras via en förlust och att vi fortsatt skulle vara utan poäng. Men dessa farhågor kom verkligen på skam. Inte nog med att ÖSK vann. ÖSK vann rättvist. ÖSK spelade bra. ÖSK vågade anfalla. ÖSK gjorde tre mål på bortaplan.

Stefan Lundin presenterade tre förväntade ändringar i startelvan då Herish Kuhi, Chris Pozniak och Magnus Samuelsson alla fick chansen på Örjans Vall. Den sistnämnde var bara en utmärkt målvaktsparad från att inleda sin ÖSK-karriär på allra bästa sätt. Efter fem minutes spel fick han på en underbar volleykanon i efterdyningarna till en högerhörna men Conny Johansson kunde avvärja. Bara att lyfta på hatten för den fantomräddningen då den var av sån kailber att sannolikt Gordon Banks varit nöjd.

ÖSK tog dock ledningen tidigt i matchen då en hörna från Micke Steen letade sig in bakom målvakten via en försvarare. Inte vackert på något sätt men ack så viktigt. Ett underbart skitmål helt enkelt. Sportklubben fortsatte att gå på offensiven och det var stundtals trevligt att se det fyndiga spelet från de svartvita eleganterna. Kanske fick man en del hjälp av den kraftiga medvinden men Halmstad såg märkbart ointresserade ut.

Kvitteringen kom därmed som en kalldusch då ÖSK tycktes ha god koll på händelserna. Magnus Andersson och Sharbel Touma sågade sig fantastiskt elegant igenom ÖSK:s högerförsvar och den förstnämnde kunde med milimeterprecision placera in bollen i Alvbåges bortre burgaval. Oerhört vackert, snabba platsförflyttningar och ett tillslag på bollen. Ett modernt mål som taget ur en instruktionsbok.

Resten av halvleken var jämn spelmässigt. Hemmalaget hade måhända lite mer boll men ÖSK hade chanserna. Herish Kuhi hade tre riktigt bra lägen inne i straffområdet men avsluten gick antingen utanför eller rakt på målvakten. HBK hade ett par skott utifrån men inget direkt supervasst.

Jonas Thern valde att lyfta in polacken Igor Sypnevski i halvtid och ta ut unge debutanten på innermittfältet, Dusan Djuric, som gjort en slät figur. Detta innebar att HBK övergick till att spela ett mer rent 4-4-2-spel och det höll på att ta en ända med förskräckelse.

Halläningarna hade ett bastant grepp om de första tio minuterna av andra halvlek. Trycket mot ÖSK-defensiven var intensivt och det kändes bara som en tidsfråga innan målet skulle komma. ÖSK redde dock ut stormen och började så sakteliga återvinna bollinnehavet och etablera någon form av offensivt spel. Då kom dråpslaget. Chris Pozniak gick in alldeles för hårt i ryggen på Magnus Andersson vid ett inspel från höger och straffen var lika ovälkommen som solklar.

Mikael Nilsson stegade fram och sköt ... utanför. Antar att det an vara "okej att missa straffar" om målvakten gör en fantomräddning men att missa målet helt och hållet och därmed inte ens ge sina lagkamrater chansen att slå in en eventuell retur är inget annat än uselt. Straffmissen innebar i sin tur att ÖSK-lirarna lyfte sig, man fick precis den kick av medflyt man behövde. Ledningsmålet lät därför inte vänta på sig. Patrik Anttonen slog en längre boll upp mot Herish Kuhi som hann före både målvakt och försvarare. Av någon outgrundlig anledning försökte målvakten agera ytterback och sätta press på Kuhi långt ute vid sidlinjen istället för att återta sin position i målet då han insåg att han inte skulle hinna först till bollen. Herish spelade in bollen till en fristående Paul Oyuga för vilken det blev en smal sak att placera in lädret i ett tillspillogivet mål.

Svartvitt spelade väldigt trevlig, småfyndig, fotboll efter målet. Många nervknutar verkade ha löst upp sig och Herish Kuhi kunde via ett superbt volleyskott göra sitt första mål för säsongen och ge Sportklubben en tvåmålsledning med dryga kvarten kvar att spela. HBK försökte få till ett snabbt mål men man cirkulerade mest utanför ÖSK:s straffområde utan att komma till några större farligheter. Kändes nästan som om Sportklubben skulle kunna kontra in fyran istället.

Därför kom Magnus Anderssons reducering efter 89 minuter överraskande. Ett hårt skott från långt håll tog vägen in i mål via stolpen. Vi skulle tvingas genomlida några svettiga övertidsminuter av denna påskmatch. HBK hade några småfarligheter och man slängde in murbräckan Torbjörn Arvidsson på topp för att vinna pastejerna i luften men det lyckades inte. Alvbåge & Co höll nollan och årets första poäng bärgades.

Försvaret gör en bra insats. Magnus Samuelsson var en rejält plusvariant som vann många dueller både längs backen och i luften. Chris Pozniak skötte sig mycket bra mot Touma men den onödiga straffen drar ned helhetsbetyget. Mikael Danielson är inte bra defensivt just nu. Blir ifrånsprungen gång på gång och det är oroväckande då andra aleternativ på den positionen saknas. Alvbåge var mycket stabil mellan stolparna och skall på intet sätt hållas ansvarig för något av baklängesmålen.

Mittfältet lyfter sig rejält jämfört med de tidigare matcherna. Positionsspelet betydligt bättre och flera nödvändiga offensiva löpningar togs. Man vinner betydligt fler bollar centralt men det känns som om man ända kan vänta sig lite mer av denna, vår mest meriterade, lagdel. Främst väntar jag på fler offensiva initiativ av Patrik Anttonen.

Herish Kuhi och Paul Oyuga var strålande i anfallet. Sällan har ÖSK skapat så många chanser på bortaplan som under långfredagen. De kompletterar varandra fint och hann med att göra varsitt mål. Varning utfärdas härmed till DIF-försvaret.

Skott på mål: 5-12
Hörnor: 7-10

Noterat:
* Det fanns många små glädjeämnen i matchen. Pozniaks brytning på Touma i första halvlek var ett. Lars Larsens genomsskärare till Danielson i andra halvlekt ett annat.

* Istället för att säga att HBK bjöd in oss i matchen via ett par individuella tabbar så väljer jag att säga att vi utnyttjade motståndarens misstag perfekt.

* Nu kommer jag INTE kräva några förändringar till matchen mot Djurgården nästa lördag. För omväxlings skull.

* De tillresta kubanerna är värd allt beröm. Önskar jag åkt med då hemresan måste varit såååå underbar.

* Jag väljer att helt ta avstånd från de anti-Oyuga uttalanden jag gjorde i vintras. Han har varit kanonbra de två senate matcherna och håller han det här målsnittet så torde en skytteligatitel vara tämligen oundviklig.

0 kommentarer