Sunderland - Newcastle3 - 0
Lågtryck på Råsunda
I en bitande aprilsnöstorm presterade ÖIS en fullt godkänd halvlek mot AIK, dock avslutad av ett snöpligt och inte helt rättvist baklängesmål. Tyvärr visade sig matchen bestå av två halvlekar. När Fröjdfeldt äntligen "blåste i matchuret" efter 92 minuter hade AIK vunnit med 3-0. Det kunde ha varit ännu mer.
[Inför matchen]
[Tankar från Råsunda]
[Analys: Snön föll, och vi med den]
I linje med säsongsupplägget valde ÖIS att inte toppa laget, formtoppen skall komma senare i år. Alltså stod Afonso och Aubynn över dagens match. Det är lätt att bli sarkastisk men en sådan här dag gällde det att med humorns hjälp lida igenom eftermiddagen. Vädret var typiskt aprilväder och det låg i luften att ÖIS inte skulle vädra sina ömtåliga, nyligen skadade lirare och istället ge det vinnande laget mot Enköping nytt förtroende. Snön vräkte ner före matchen men ännu värre var den hårda, bitande vinden.
Nästan mangrant hade öisarna i Stockholm mött upp på en sylta djupt inne i fiendeland mellan Sumpan och Solna och i försnacket var förväntningarna på en mycket ödmjuk nivå. Detta visade sig vara det enda som stämde denna dag, förutom att södra läktaren där den hundrahövdade öisklacken härskade var läsidan.
När domaren flöjtade igång matchen visade AIK ganska snart att man ville ha en bred offensiv och uppställningen liknade från mitt perspektiv på kortsidan mer 4-3-3 än 4-4-2. ÖIS ställde upp med Erik Gustafsson som den mer offensiva mittfältaren men i princip en 4-4-2-uppställning. ÖIS motståndare verkar alltid vilja lyfta in bollen bakom vårt mittförsvar alternativt diagonala bollar bakom ytterbackarna som fångas upp av deras rättvända yttermittfältare. Snabba vändningar ville både AIK och ÖIS ha men passningsspelet höll en låg klass delvis beroende på den regntunga planen. Både lagen hade några halvchanser men det tycktes vara mycket svårt att slå en avgörande, målgivande passning. AIK hade en konstruktiv mittfältare i Stefan Ishizaki men ÖIS hade i Eric Gustafsson lite svårare att styra spelet på mitten. När passningarna saknar precision får våra forwards Paulinho och Hemberg det svårare, i stället för klara målchanser blir det halvchanser. Båda anfallarna i ÖIS hade chanser men var inte distinkta i avslutningarna. Att ÖIS överhuvudtaget skapade målchanser berodde tyvärr på att AIK var bleka. Efter ca 40 min. tycktes det gå mot 0-0 i paus men när AIK fick en frispark 40-45 meter från vårt mål så tappade ÖIS-försvaret en nickduell mot Andreas Alm och bollen glidstudsade i stolpen med Dicken glidande efter och stolpreturen "forcerades in" av Dicken med ryggen mycket olyckligt men helt utan skuld för vår käre lagkapten.
I paus gick snacket i klacken att ÖIS hade lika mycket i chansväg men att AIK varit det lite mindre dåliga laget. Det fanns gott om hopp att matchen kunde vända. AIK har sällan setts tamare på hemmaplan och någonstans i hjärn- och hjärteroten finns en optimist som tror att med lite tur och kanske även skicklighet så skall man kunna besegra AIK anno 2003.
I början av andra halvlek dök en rejäl chans upp men Erik Gustafsson hade antagligen Henke Larsson i tankarna och hans mål mot portugiserna för Celtic när han valde en tåfjutt i bra vinkel ca 10 m från målet. Men istället så... när man på allvar hoppas blir det naturligtvis 2-0 till AIK. Hur det gick till? Jo, på det vanliga sättet; en långboll, öisbackarna står och vinkar för offside emedan motståndaren (Arash Talebinejad) joggar i ensamt majestät med bollen mot en övergiven Dick som försöker göra sig stor men kanske inte så hög och gnagaren lobbar elegant in bollen. Varför låter jag nu lite småsur? Jo, det är alldeles för vanligt att ÖIS-försvaret ligger lite högt i plan och missar offsidefällan och sedan hoppas att vinkningar till ass. domare skall resultera i en offsideavblåsning. Minns ett av baklängesmålen mot Helsingborg i premiären och ett stort antal till de senaste åren. Utan snabbe Valter Tomaz Jr verkar offsidetaktiken än mer våghalsig, visst den fungerar i nio fall av tio men motståndarna gör mål i nio fall av tio när den misslyckas. Detta "typiska" mål åskådligör den stora svagheten i ÖIS försvarsspel. Utan Källa har vi dessutom ingen hård press som stör motståndarna när de måttar in bollarna bakom backlinjen. ÖIS försvar är snarast känt som lite svajigt vilket framgick i spelarenkäten i senaste Offside.
Kring 70:e minuten står Anegrund och dräller med bollen vilket leder till ett misslyckat uppspel och Rubarth har inget problem att servera Hoch en boll bakom backlinjen där Dick försöker göra sig stor men kanske inte så hög och... ja, bollen lobbas in i maskorna och ÖIS-klacken tar genast upp "Rödblått ska vinna" och "fyra raka nu" som hörs ända ut till spelarna. När ÖIS inte kan prestera någon press mot aikmålet så skanderar klacken istället "Vi älskar rödblått" och när matchen till slut är över ljuder "Så skönt att vara öisare".
OK, Fredholm som kom in efter paus istället för Hemba hade en nick i stolpen och en styrning av ett bra inlägg strax över från fem meters avstånd. ÖIS skapade en del men alla tre lagdelarna blir underkända.
(Spelarkritiken nedan är avkortad pga längdbegränsning! - red anm)
Dick i målet är godkänd. I backlinjen klarar sig Phiri fint. Han är snabb och följsam och hela tiden på hugget framåt utan att det skapas några onödiga blottor bakom honom. Klart godkänd. Björkqvist spelar enkelt och klokt. Godkänd. Anegrund håller ihop backlinjen men idag var den inte så ihophållen som man kan önska. Kraven på Anegrund är och skall vara stora därför underkänd. RBB var pigg utan att glänsa och får godkänt.
På mittfältet var Bosco den som försökte skapa något, hans vänsterkant låg bakom i princip allt ÖIS hade framåt i första halvlek. Godkänt. Marek på andra kanten var osynlig i första halvlek men kom igen stort när Bosco gick ut tidigt i andra, fanns det något samband? Han får godkänt tack vare andra halvlek. I mitten kämpar Johannesson heroiskt och överglänste Nordin. Utan "Jonny" idag hade jag inte velat vara kvar matchen ut, då hade AIK fått dominera totalt. Till sist och tyvärr idag minst, Eric Gustafsson, vår lovande, spelbegåvade yngling som inte fick ut något av sitt spel. Lohm kom in i andra halvlek istället för Bosco och om spelet säger jag inget, däremot hoppas jag att han snart kommer att tycka att det är roligt att spela boll igen. Valter ersatte Eric och visade spänst i luftdueller men verkade ovan och positionsosäker på mittfältsplatsen.
I anfallet jobbade Pålle kopiöst men led stor brist på geniala genomstickare och andra smörpass. Godkänd. Hemba fick inte ut något av sitt springande och fick ge plats åt Fredholm som visar sig mer och mer ha förmågan att komma till chanser även om hans marginaler idag var stolpe ut.
Individuellt får många spelare godkänt men tyvärr är ÖIS spelidé idag med snabbt, precist passningsspel inget som laget som helhet tillräckligt behärskar. Dvs formen är dålig, potentialen finns där. Mot ett välorganiserat lag som AIK som krymper ytorna räcker dagens ÖIS inte till.
Klacken var dagens ljusglimt, där jag stod sjöng den Black Army på Norra Stå av banan....;) Klacken kändes tajt och ramsorna höll bra tempo. En klar utveckling om jag jämför med för ett år sedan. Dessutom inte minst viktigt, humöret var bra, stöttning hela tiden och inga trista hatramsor, enbart positiv stöttning av laget.
(Texten också publicerad på ÖIS.Online)
(Betygen nedan är satta av AIK-redaktionen.)