Tankar från Råsunda

Motgångarna fortsätter för ÖIS. Det blev förlust med 3-0 mot AIK på en mycket svårspelad plan.

Hade man funderat lite extra redan vid spelarpresentationen hade man också fått en föraning om hur det skulle gå. Det fanns en spelare med kortärmad tröja och det var Krister Nordin som spelade i vinnande AIK. Att gå ut till match på det viset när vädret inte ens är lämpligt för bandy och absolut inte för fotboll, det tyder antingen på att man är den orädde järnmannen, som inte ryggar för något, eller att man är totalt dumdristig.

Jo, det blåste, snöade och regnade om vartannat, termometern var nära nollstrecket och man hann åtskilliga gånger tänka på ifall det här kunde vara en sommarsport. Det var säkert så att vädret passade AIK bättre, likadant med underlaget, men det som avgjorde var inställningen och de där små marginalerna. Båda lagen saknade flera viktiga spelare, men det var Solnalaget som öppnade vassast och fick en hörna redan i första anfallet.

Med de förutsättningar som fanns så bjöd matchen i sig på en ganska medioker underhållning. Målchanserna var inte särskilt många, vilket inte är att förvånas över när spelarna hade svårt att ens hålla ordning på armar och ben. En dråplig situation var när Robert Bärkroth och Kalle Corneliusson halkade runt en lång stund under en intensiv närkamp.

Första halvlek innehöll annars mest kamp och inte så mycket ordnat spel från något av lagen, men kvaliteten höjdes något efterhand. Och det fanns allt några möjligheter för ÖIS att göra mål, redan i den 11:e min var Christian Hemberg nära att hinna fram på ett inlägg från David Marek och Paulinho Guára hade två gånger bra möjligheter, när han kom förbi en pressad Fredrik Björck.

0-0 i paus hade gett ett bra avstamp för andra delen av matchen, men så blev det inte. En frispark av Jimmy Tamandi nickades av Andra Alm, bollen studsade aldrig utan kanade förbi Dick Last i stolpen och tillbaka på Dick för att sedan rulla över mållinjen.

Mål i baken

AIK kom ut till andra halvlek med stärkt självförtroende och anförda av Stefan Ishizaki hade man två bra målchanser innan tvåan kom. Det var återigen Ishizaki, som stod bakom framspelningen. Denna gång till en fri Arash Talebinejad – som annars verkade ha svårt med det allsvenska tempot – och när Johan Anegrund väl jagat ikapp Arash, så fick han skottet på smalbenet och bollen gick i en lyra över Dick Last. Johans protester mot att det hade varit offside ledde bara till en varning för honom själv.

Det blev även 3-0, ett dåligt uppspel av Johan Anegrund gick rakt på Mats Rubarth, som frispelade Daniel Hoch. Hoch avslutade med en kall lobb, som Dick Last var chanslös på.
ÖIS fick en riktigt rejäl chans att snygga till siffrorna. Ett inlägg av Markus Johannesson, nickades i stolpen av Patrik Fredholm och returen skört Paulinho Guára utanför.

Spelarna

Edwin Phiri och Erik Gustafsson kom inte upp i samma klass som mot Enköping, men de gjorde ändå godkända insatser. Backlinjen gjorde ett flertal fina brytning, men uppspelen var desto sämre. På mitten var AIK något starkare, speed och kraft vann över teknik. Den som till att börja med försökte bryta mönstret var Daniel Hoch, men hans djupledslöpningar slutade ofta i offside. Framåt var Paulinho Guára mycket aktiv och hade varit väl värd att åtminstone få göra ett mål. Bäst i ÖIS var David Marek tilsammans med just Paulinho Guára.

Hälften så bra eller dubbelt så dåliga?

Förra säsongen tog det åtta matcher innan ÖIS hade släppt in tio mål, nu tog det bara fyra matcher. Då bör man också konstatera att inget av målet kommit till på något misstag av Dick Last.

Förra säsongen hade ÖIS gjort fem mål efter två omgångar, nu har man spelat dubbelt så lång tid med samma målskörd som resultat.

Det är inga roliga siffror som 2003 har haft med sig så här långt. Det har inte fungerat vare sig offensivt eller defensivt, vilket även har visat sig spelmässigt och i uteblivna poäng.

Tomas Levin2003-04-30 00:59:00

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK