McDonald redo ta över efter Atiba
18-årige McDonald Mariga är HIFs senaste afrikanska import. Med tanke på att det bara var lite drygt tre år sedan som han för första gången spelade med fotbollsskor på gräs, kan man inte kalla hans karriär för något annat än kometkarriär. Redan ordinarie i Kenyanska landslaget och nu har han kommit för att frälsa helsingborgarna.
Du är ju inte speciellt gammal, bara 18 år. Ändå har du redan hunnit med en hel del och är redan bofast i det kenyanska landslaget. Hur ser din bakgrund ut? Har fotbollen alltid varit det självklara valet?
-Ja, jag har spelat fotboll så länge jag kan komma ihåg. Givetvis var det inte samma förutsättningar i Kenya som här i Sverige. Allt var mycket primitivare i Nairobi. Fotbollsplanerna var bara grus och sten. Det var faktiskt inte förrän jag kom till Pipeline i 16-års åldern som jag spelade på gräs för första gången. Fotbollsskor fick jag inte heller förrän jag började spela i Pipeline. Dessutom var det inte ens mina. Till en början fick jag låna de stora stjärnornas skor. Det är samma spelare som jag nu spelar i landslaget med, så det är lite roligt.
När insåg du att du kanske skulle kunna försörja dig som fotbollsspelare?
-Jag spelade väldigt mycket fotboll i High School, men jag var helt inställd på att studera färdigt och få en utbildning först. Så upptäckte Pipeline mig och ville att jag skulle börja spela med dom. Det var första gången jag fick lite pengar för att spela fotboll. Det var inte mycket direkt, men det var då jag insåg att jag kanske skulle kunna få en karriär som fotbollsspelare. Annars hade jag som sagt tänkt studera vidare och bli ingenjör.
Hur fick du kontakt med Sverige?
-Inte så långt efter att jag började spela med Pipeline blev jag kallad till landslaget. Det var där agenten Patrick Mörk såg mig. Så Mörk var min första kontakt med Sverige. Han sa bara att han skulle höra av sig när han hade hittat en klubb åt mig. En dag fick jag ett e-mail från Mörk där han sa att han hittat en klubb (Enköping) som ville att jag skulle komma och provträna. Vid det tillfället visste jag absolut ingenting om Sverige. Jag visste ju inte ens var det låg! Men självklart blev både jag och min familj glada. Tyvärr kunde jag inte satsa på både skolan och fotbollen så jag var tvungen att hoppa av High School.
Vad var din första reaktion när du väl kom till Enköping?
-Jag hade ju aldrig varit utanför Kenya innan så det är klart att det var en stor omställning. Min första reaktion var hur kallt här var. Sen var det givetvis tufft socialt. Det var väldigt ensamt även om Enköping hjälpte mig med mycket. Jag bodde själv i en egen lägenhet, så det blev många samtal och e-mails hem. Efter ett tag träffade jag några kongoleser och då kändes allt lite bättre. Dom pratar swahili precis som vi i Kenya, så då blev det lite som hemma.
Och efter Enköping blev det HIF. Var det ett självklart val för dig?
-Ja det var det faktiskt. Lille var också intresserade, men både jag och min agent tyckte att det var bättre att jag stannade här i Sverige och fick spela A-lagsfotboll. Dessutom har jag följt HIF sen jag kom till Sverige. Vet faktiskt inte varför det blev så, men jag blev intresserad redan första gången jag såg laget på TV. Jag ska erkänna att jag inte såg en enda match live förra året, men jag såg vartenda match på TV.
I måndags sålde HIF sin stora mittfältsstjärna Atiba Hutchinson. Det har pratats om att vi har ersättaren i truppen och man har bland annat nämnt ditt namn. Är du redo för utmaningen att ta över Atibas roll?
-Ja! Självklart! Det här har ju varit mitt mål sen jag kom till Sverige. Att få spela i Allsvenskan alltså. Det är klart att jag skulle jag vilja ta över Atibas plats, men det är givetvis tränaren som bestämmer. Jag är glad så länge jag får spela. Fast får jag själv bestämma så vill jag gärna vara med i offensiven. Gud har planerat allt på ett bra sätt för mig hittills, så jag känner mig trygg i min roll.
