En cupmatch som ger allsvenska poäng?
Efter storsegern mot Floda funderar vi lite kring spelglädje, rätt målskyttar, vältajmade cupmatcher, fortsatt mystisk försvarstaktik och annat smått och gott.
Underbart att spelglädjen var tillbaka! Den har ju varit frånvarande i tre av fyra allsvenska matcher, men mot ett hanterligt motstånd, i fint väder och på en bra plan kommer den fram - mot Floda såväl som mot Enköping. Inte helt bra att det verkar krävas perfekta omständigheter för att locka fram den, men det känns i alla fall tryggt att veta att den alltid finns där innanför tröjorna!
Vi hade väldig tur med målskyttarna, tycker jag. Precis de som behövde göra mål för självförtroendets skull fick också göra det. Hemberg, "mr Ketchup", fick äntligen korken att lossna. Kan han ta med den känslan till de "riktiga" matcherna också? Och Afonso fick en skön start efter sin frånvaro. Straffmålet var gott nog, men viktigare var nog att han fick lyckas med ett av sina mer avancerade nummer, runda målvakten och "promenera" in bollen. Lohm, som haft en så besvärlig vår, fick runda av sin kanonfina insats i matchen med ett riktigt kanonmål. Det är honom så väl unt! Och till och med Anegrund fick göra mål, han som kanske behövde ett litet lyft efter sin för honom så ovanliga mindre lyckade match senast. Den ende som inte "behövde" sitt mål var väl Marek, som inte borde ha några problem med självförtroendet efter att ha varit bland de bästa i laget i varje match under våren. Hans mål hade jag gärna givit till "Tallen", som hade det tungt på Råsunda och inte helt fick till det i sitt inhopp mot Floda heller.
Den här matchen låg verkligen förnämligt inplanerad. (Tack för det, förbundet!) Just när vi var som allra deppigast så fick vi chansen att spela ut, göra många mål och minnas hur det känns att vara ett riktigt bra fotbollslag. Enormt behövligt, både för laget och för oss supportrar. Jag tror faktiskt att detta kan ha varit något så ovanligt som en cupmatch som ger allsvenska poäng! För det känns som om vi har en mycket bättre chans mot BoIS nu än om vi hade kommit direkt från Råsunda-debaclet.
Varför gick det då så lätt mot Floda? Jämför med lite andra resultat mellan allsvenskar och div II-lag i den här cupomgången: Spårvägen-HBK 1-2, Vallentuna-ÖSK 1-2 (gg), Qviding-BoIS 2-0 (!), Friska Viljor-IFK Gbg 0-1, Husqvarna-MFF 1-2 (gg)... Förutom ÖIS lyckades bara Giffarna imponera mot div II-motstånd, då de slog Ystad med 6-0. Det är alltså inte så jäkla enkelt! Men min teori är att det rör sig om motivation. Ofta i tidiga cupomgångar mot "bonkegäng" ställer man bara ut skorna och räknar med att det ordnar sig ändå, vilket det oftast också gör. Men Sällskapet hade efter inledningen av säsongen massor att bevisa för sig själva och alla andra, så vi ställde upp med bästa laget och full tändning. Det är det som krävs för att skillnaden mellan divisionerna skall överföras från papperet till gräsplanen.
Lite negativt lyckades undertecknad gnällspik hitta, även i denna match:
Backlinjen fortsatte envist med självmordstaktiken från Råsunda: Otroligt högt utgångsläge och offsidefällor som primär spelidé. Till och med mot det här motståndet orsakade detta en hel del problem. Varenda gång Floda slog en djupledsboll bakom vår backlinje blev det kaos. Varenda gång! Dessbättre gjorde de det inte så värst ofta, men ändå ofta nog för att mönstret skulle bli tydligt. Jag begriper inte alls tanken med denna försvarstaktik. Handlar det kanske om att "krympa laget", att hålla nere avståndet mellan backlinje och mittfält? I så fall fungerar det för bra, för Johannesson får ingen yta kvar att agera på utan hamnar i knät på mittbackarna. Resultatet av det blir att det inte går att göra några meningsfulla uppspel den vägen, backarna kan lika gärna spela till varandra som till "Jonny", varför det alltför ofta slutar i en långboll istället. Mot Floda gick många av dessa längre bollar fram, men mot bättre lag gör de inte det. Och bättre lag lär också utnyttja djupledsbollar bakom backarna oftare och bättre. Landskrona lade ju, som jag nämnt tidigare, upp hela sitt spel på sådana bollar i fjol.
Lite spelarkritik slutligen:
Lohmen var bäst på plan! OK, det är svårt att bortse från Hembergs fyra mål, men om vi ändå gör det så tar Daniel priset. Verkligen en stor glädje att få skriva det efter att ha behövt komma med mindre smickrande omdömen i ett par matcher. Nu fick vi se vad Lohm verkligen kan: Strålande precision i passningarna, korta som långa; härlig teknik; knivskarp speluppfattning; och inte minst rejält krut i dojan! Jag medger att jag ställde mig lite frågande när Hamrén sade till ÖIS.Online inför matchen att Lohm skulle vara med från start för att han "börjar komma tillbaka i rätt form". Det hade jag inte sett några tecken på. Men Hammarn hade förstås rätt!
Bland övriga spelare går extra plus till Hemberg (förstås), Anegrund, Marek och Johannesson.
Och Afonso då? Hur gick den efterlängtade comebacken? Jo tack, bra! Visst såg Affe lite avig ut ibland, lite ovan i tekniken, lite långsammare i vändningarna än annars. Men man såg också tydliga spår av den magi vi har längtat efter. Och vad som i mina ögon var riktigt intressant, det var vad som hände med spelet i stort när Afonso kom in. Han bytte ju med Paulinho och spelade alltså anfallare. Men sin vana trogen spelade han väldigt släpande, rörde sig över stora ytor och såg mer ut som en mittfältare. Detta skapade en helt annan dynamik i anfallsspelet! Med en gubbe "frånvarande" från anfallet tvangs samtliga mittfältare att fylla på mer framåt, och i och med Afonso fanns det folk nog till det. Men istället för ett vanligt tvåmansanfall där samma personer mer eller mindre statiskt springer längst fram hela tiden så var det nu hela tiden olika personer som kom med fart bakifrån, ofta flera åt gången. Detta gav en markant vässning av anfallen, och jag vill absolut se att vi spelar så i fortsättningen. Det borde gå att göra även om Afonso inte kan spela från start än. Andra borde klara den rollen om de bara får tydliga förhållningsregler att faktiskt spela på det viset. Något att fundera på kanske, herr Hamrén?
Sådana här utflykter till diverse småklubbsidyller runt om i riket är bland det charmigaste man kan råka ut för i sitt "jobb" som fotbollssupporter. Jag hade mer än gärna sett en likadan match till i nästa omgång av cupen. Varför inte Skärhamn t ex, de är ju kvar. Men tyvärr går inte det. Reglerna säger nämligen att fr o m omgång 3 spelar det lag hemma som spelade borta sist. Lottas vi mot Skärhamn går matchen därmed på Gamla Ullevi, och detsamma gäller alla de småklubbar som klarat sig kvar. Mycket synd, tycker jag! Detta kunde ha gällt från omgång 4 istället. I omgång 3 borde det visserligen som nu vara fri lottning (till skillnad från omg 2, där lag från Allsvenskan och Superettan inte kan möta varandra), men om ett elitlag (Allsv, div I) lottas mot ett sämre lag så borde det sistnämnda få ha hemmaplan även i omg 3. Ändra gärna på det till nästa år, förbundet!