Sprakande premiär för ÖIS
När äntligen träningsmatcherna kör igång, så slår vi på stort och kommer med två rapporter från en och samma match!
Örgryte IS-Ljungskile SK 0-0 (0-0)
Fredag 17/2 kl 15.00, Förbovallen
Startuppställning, ÖIS
Wibrån
Tomaz Jr – Anegrund - Dahlin- Jurkic
Vega - Ganemyr
Toivonen
Mwila - Mellqvist - Johannesen
Byten, ÖIS:
Vega -> Mulenga (46)
Mwila -> Simon Chekroun (64)
Toivonen -> Vega (64)
Eftermiddagen börjar närma sig kväll och ett påträngande snöfall har skrämt bort de flesta flyttfåglar. Det annars så inbjudande gröna plastgräset gömmer sig under ett vitt täcke och två lag värmer upp för match. Kulan är i luften igen och då kan vare sig kyla, blåst eller snö stoppa kung fotboll.
De frusna åskådarna kunde redan innan avspark värma sig med det sprakande fyrverkeri som Balders Hages tifogrupp hälsade sina favoriter med. Uppiggade av detta välkomnande tog ÖIS ett stadigt grepp om matchen. Redan från början pressade man tillbaka de grönklädda och det var verkligen spel mot ett mål. Första farligheten kom efter ett växelspel mellan Ola Toivonen och Erik Johannesen, men bollen rensades undan framför mål. Efter en snabb omställning hittade Robin Ganemyr fram med en passning till Boyd Mwila, men målvakten var snabbt ut och kastade sig framför fötterna på Boyd och tog bollen.
Mycket av ÖIS anfallsspel startade på vänsterkanten, Dejan Jurkic och Boyd Mwila hittade varandra fint, men efter att Boyd och Erik Johannesen bytte kant i mitten av första så kom inte Boyd med i spelet lika mycket. Angelo Vega var också en spelare som hade svårt på det hala underlaget och var för dagen inte alls god vän med bollen.
Sällskapet kunde ha avgjort matchen i 29:e min. En kontring på vänsterkanten gav Erik Johannesen utrymme för ett inlägg som Boyd Mwila direktsköt, men bollen tog i ribbans undersida och studsade ut. Mot slutet av halvleken blev spelet jämnare och Ljungskile stack upp några gånger, dock utan att skapa några rejäla chanser.
Andra halvlek
Efter pausvilan hade Lirarnas Lag tappat den mesta av energin, som gjorde att man dominerade kampen. Matchens kvalitet sjönk ordentligt, passningsspelet blev sämre och målchanserna lyste med sin frånvaro. Första hyfsade läget kom i mitten på halvleken, när Marcus Dahlin nickskarvade en hörna av Robin Ganemyr, men LSK-försvaret fick undan bollen. Nu började det plötsligt bli spring i benen på ÖIS och med Alexander Mellqvist - som dittills varit helt osynlig - som dirigent på mitten tog man åter hand om initiativet. Alexander själv hade en bra chans när han kom fram i vänsterinner-läge, men skottet gick utanför.
I 81:a min kom jättechansen. Robin Ganemyr slog en lång svepande boll, Clifford Mulenga sprang exakt i rätt ögonblick, undvek offsiden och kom sopren med målvakten. Plötsligt stannade Clifford upp, tappade kontrollen över bollen och två jagande försvarare hann tillbaka. När Clifford äntligen fick iväg skottet, som passerade målvakten, så räddade en Ljungskilespelare på mållinjen till hörna. Det såg faktiskt ut som han använde handen också, men någon straffspark blev det inte. Sista målmöjligheten kom när Valter Tomaz Jr testade med ett lågt långskott, men bollen gick utanför.
Matchen
Det är inte lätt att göra mål på Ljungskile, det kommer många lag att märka. Nu lyckades inte heller ÖIS slå hål på den gröna försvarsmuren, men med tanke på hur det såg ut när vi mötte samma lag för nästan exakt ett år sedan var det här ett stort kliv framåt. Resultatet i en sån här match har ju absolut ingen betydelse.
Det fanns även fler glädjeämnen. Dejan Jurkic imponerade med sitt offensiva spel, mittbackarna Anegrund och Dahlin fungerade bra förutom några småmissar, Ola Toivonen visade prov på bra blick och fina pass. Nu väntar Elfsborg i Borås på onsdag och då får vi säkert se ett starkare ÖIS