Gustaf Andersson: Vi är enormt revanschsugna
En harmonisk Andersson

Gustaf Andersson: Vi är enormt revanschsugna

På en solig hotellterass, på Hotell Lordes en mil från Larnaca, får jag mig en pratstund med Gustaf. Han är full med revanschlust inför 2006 och övertygad om att HIF kommer att göra ett betydligt bätrre resultat än 2005.

Vi är inne på tredje dagen på träningslägret. Hur tycker du det har varit så här långt?

-Det känns väldigt bra än så länge. Resan ner blev rätt lång, och det tar ett tag innan man kommer igång och kroppen har vaknat till liv. Men dom yttre förutsättningarna är bra. Planerna är en aningens hårda bara, men förhoppningsvis vattnar dom planen innan matchen mot FC Banants.

Är dom för hårda? Blir det aldrig bra? Det känns som om planerna antingen är för hårda, för mjuka eller av plast.

-Nja… Jag vill poängterar att riktigt gräs ALLTID är bättre än plastgräs, även om tex plastplanen ute i Förslöv är riktigt bra. Men att spela på plast känns som om man utövar en helt annan sport. Fotboll i seriespel ska spelas på gräs. Så är det bara.

Är inte det lite romantiserande av gräset? Det finns väl bra plastalternativ också?

-Hahahaha, ja kalla mig gärna romantiker. Jag kan inte tala för alla spelare, men jag känner ingen som vill gå ut mitt i sommaren och spela på plastgräs. Det finns ju inte. Olympias gräs är i och för sig inte bra på något sätt, men jag spelar hellre där än på plast.

Det här är tredje året i rad ni är på Cypern. Om du jämför Cypern Vs. La Manga, vad är bra och vad är dåligt?

-Fotbollsmässigt är det nog lite bättre på La Manga, men där är helt stendött. Klart att det inte är läge för party här heller, men här finns tex bra TV-kanaler, bowlinghall och lite liv och rörelse runt omkring. Helheten är väldigt viktig och där vinner Cypern.

Jag har följt din karriär rätt länge, ända sedan Frölunda tiden, och det var länge sedan jag såg dig se så harmonisk och nöjd ut. Det är nästan som du är pånyttfödd.

-Hahahaha! Harmonisk? Ja, det är skoj att spela fotboll just nu. Förra året var första gången under min seniortid som jag var skadad under en längre period. Hela säsongen blev mer eller mindre spolierad, så det är klart att det återspeglades i mina prestationer. Det är väl i och för sig nästan alltid skoj att spela fotboll, men har man gått skadad under så lång tid, där man tränade under någon vecka för att sen få vila igen, är det inte riktigt lika skoj. Det höll på så hela året.

-Man tar väldigt många saker för givet när man är frisk. Man glömmer att uppskatta det enkla. Man uppskattar kanske inte självaste känslan av att vara frisk och att överhuvudtaget KUNNA spela fotboll. Jag har som sagt nästan aldrig haft problem. Råkar man ut för ett skadefyllt år får man helt plötsligt andra perspektiv. Man blir glad att överhuvudtaget kunna vara med. Oavsett om det är en riktig jäkla gristräning eller om det är match.

Just nu, som truppen ser ut i dagsläget, ser det ut som om du är försteanfallare. Spelar det faktumet in i den nyfunna glädjen?

-Neeeej… Så kan jag inte tänka. HIF är ju trots allt en storklubb och där är det alltid tuff konkurrens. Även om det är en klyscha så gör man sitt bästa på träningar, och under dom matcher man får spela, sen är det tränaren som tar ut laget. Jag kan inte göra så mycket mer och det är bara att acceptera. Att hålla på att spekulera i om man ska få spela eller inte tjänar ingenting till.

Om man tittar på dom två senaste allsvenska säsongerna så har dom varit riktigt dåliga med Gustaf Andersson mått mätt. Du är målskytt och ska producera, men har misslyckats. Hur sätter sig sådant mentalt?

-2004 började i och för sig bra för mig mål- och assistmässigt sett, men hösten var inte alls bra. Jag gjorde inga mål alls på hösten och under 2005 gjorde jag bara ett. Men jag kan inte påstå att jag gått och grubblat. Det bästa är förmodligen att inte tänka alls. Det finns ju trots allt många anledningar till att det gått som det gjort. 2005 var ett förlorat år med ständiga skador och att jag samtidigt höll till ute på högerkanten dom flesta gångerna jag spelade spelar också in. Man spelar där tränaren vill ha en, men det är kanske inte min naturliga plats.

Det har pratats mycket om jakten på den djupledslöpande forwarden ett bra tag nu. För mig känns det som beskrivningen på en gammal go Gustaf Andersson…

-Hahaha…Ja, jag ser mig ju just som en djupledsspelare, men vad tränaren och föreningen vill ha för trupp kan jag inte spekulera i. Men det är klart… Jag passar in på beskrivningen. Jag möter hellre i djupled än möter upp. Så har min spelstil alltid varit. Men det SKA alltid vara hård konkurrens i HIF, så det är väl inte konstigt att man söker förstärkningar.

Tycker du att din spelstil har förändrats någonting under åren? Är det någon skillnad sen tiden i Frölunda och IFK Göteborg?

-I Blåvitt spelade vi betydligt rakare, kan man väl säga. Där skulle jag gå i djupled i stort sett hela tiden. Sen jag kom till HIF har jag fått betydligt större bredd i mitt spel. Vi är ju betydligt mer inriktade på kortpassningsspel än vad vi var i Blåvitt. Så jag har helt klart blivit en bättre passningsspelare. Överhuvudtaget har jag fått ett bredare register sen jag kom till HIF.

I sommar kommer Henke… Var och hur vill du spela då?

-Ska jag vara ärlig så tänker jag inte så mycket på det. Jag måste spela i nuet. Det är NU jag ska prestera för att vara värd en plats längre fram.

Men du håller säkert med om att 4-4-2 kanske hade varit det bästa ur ditt perspektiv?

-Hahahaha! Nej, jag vill inte kommentera eventuella lagsystem eller laguttagningar. Det är ändå Peter Swärdh som bestämmer.

Hur tror du att du och Henke hade kunnat komplettera varandra oavsett hur sifferkombinationen ser ut?

-Henke är ju en världsspelare. Det man har sett genom åren är ju att oavsett vilka spelare Henke har runt sig, så har den spelaren blivit bättre. Det är en otrolig inspiration att ha en sådan spelare i truppen. Att överhuvudtaget får träna med en spelare som har den rutinen är väldigt stort.

2005 blev ju ett skralt år för klubben. Vad talar för att HIF kommer att göra ett bättre 2006?

-Framförallt revanschlustan! Vi vet i laget att vi har en väldigt stor kapacitet. Att vi inte kunnat visa det under en hel säsong har varit väldigt frustrerande, men det ska bli ändring på det i år.

Känns inte det lite som en klyscha? Allsvenskan är full av lag som vill prestera bättre än 2005. Vad gör HIF speciella? Är laget bättre rustat för säsongen 2006?

-En sak som definitivt skiljer oss från många är att vi har otroliga talanger på väg upp och i truppen. Alla dom som har varit med och tränat med A-truppen har tagit enorma steg. Ett års utveckling betyder mycket för dom. Vad är det som säger att klubben automatiskt blir bättre enbart för att vi köper in X antal nya spelare. Det är inte heller en garanti för framgång. Jag är helt övertygad om att en eller flera spelare i år kommer att ta det utvecklingssteget som vi tex sett Granqvist eller Khalili göra.

Kan man sammanfatta det som att du tycker att förutsättningarna för ett framgångsrikt 2006 är större än vad dom var inför 2005? Trots förlusten av Atiba och Graulund?

-Visst… Vi tappade vår bästa spelare i Atiba, och det krävs verkligen att flera tar ett steg framåt. Men jag måste säga att vi har en grymt bra känsla i truppen. En sån sak ska man inte förringa. Vi har känslan av att vi kan slå vem som helst i serien. Vi vet vad vi kan och det kommer att synas 2006.

anders.sjolin@comhem.se2006-03-07 18:15:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen