Intervju: Markus Johannesson
Vi pratade med Sällskapets mittfältsgigant inför derbyt.
Hur är formen?
- Formen är jättebra! Jag har känt mig väldigt pigg de sista två veckorna. Och även laget ser starkt ut. Det gällde bara att hitta harmonin i gruppen, att alla jobbar åt samma håll, och det är det vi har strävat efter.
Med lite perspektiv, hur ser du nu på den svaga inledningen?
- Jag tycker egentligen inte att det var så konstigt. Vi hade haft en väldigt turbulent vår, med mycket spelare in och ut, och jag tror inte att vi var riktigt förberedda att starta serien. Det var många spelare som var osäkra på om de skulle få spela, vi hade ingen klar startelva. Det var många som behövde gå in och ta ett väldigt stort ansvar, och när det inte fungerade så tappade vi självförtroendet väldigt snabbt. Och det räcker att några börjar fundera så faller hela laget. Sedan blev det mer skador, och så rullade det på.
Med facit i hand, borde ni ha spelat fler matcher innan premiären?
- Nej, absolut inte. Jag tror inte det ligger där. Förberedelserna var jättebra på alla sätt, det var mer väldigt mycket otur känns det som. En sån sak som Afonsos ljumskbråck t ex, det är inget som man kunde ha gjort något åt. Det var mycket sådana konstiga skador.
Nu när Källa inte är med, känner du att du får ta ett större ansvar då?
- Nja, jag tror inte att det handlar så mycket om Källa. Det är klart att jag saknar honom och hans kontinuitet och hans kunskaper, men...
De som har spelat tillsammans med dig på mitten nu har ju ofta varit betydligt yngre förmågor istället.
- Jo, visst får jag ta ett större ansvar. Men den stora delen har varit att så många av de andra tongivande äldre spelarna har varit borta. Därför har jag kanske fått ta ett större ansvar än vad som är normalt, och kanske än vad som är bra för mig också. Så det är nog inte bara Källa det handlar om utan alla andra som varit borta; Ula, Johan, Jeff...
Trivs du med den rollen, eller känns ansvaret betungande?
- Nej, det gör det absolut inte. Jag hoppas att folk har sett att det har gått ganska bra, att jag har lyft mig i rollen. Jag tycker att jag har gjort vad jag kunnat och kommer att göra det ännu mer framöver. Så det känns inte alls betungande, det är bara roligt att få det ansvaret. Det är positivt att folk litar på en.
Ja, det känns som om du har växt i år.
- Ja, absolut. Sedan betyder det mycket det här med Thailand [med landslaget]. Det var mycket positiva saker på våren som gjorde att man växte. Utan att egentligen spela några matcher får man bättre självförtroende, och kan man ta med sig det så blir det bra.
Spelar du, eller ÖIS rent allmänt, på ett annat sätt på mitten än tidigare?
- Vi har ju fått gå tillbaka lite, mycket pga skador och att vi har haft ont om mittfältare, till det här med defensiv mittfältare igen, vilket vi inte hade det sista året med Källa. Så det är lite annorlunda. Vad gäller mitt spel i sig själv... Jag blir tryggare, bättre med bollen, lugnare för varje säsong. Man bygger upp ett självförtroende. Det är det som utvecklas mest, tycker jag.
På försäsongen spelade ni mycket med två defensiva innermittfältare. Det har ni inte gjort sedan, hur kommer det sig?
- Det var också med tanke på materialet. Som det såg ut med full trupp så var det ett väldigt intressant spelsystem för oss. Och det är det nog fortfarande, men vi har fortfarande inte full trupp... Tittar man på papperet vad vi har för spelare så tror jag att det skulle passat oss väldigt bra. Nu blev det inte så, vi var tvungna att gå ifrån det. Och det är ju bra att vi kan växla mellan olika alternativ.
Man tycker nästan lite synd om Atli, som blev omskolad till mittfältare och nu inte får spela bara för det...
- Verkligen! Det är det jag menar, det var mycket sånt. Och det kan ju inte någon hjälpa, inte tränarna heller. Atli har ju hamnat väldigt i kläm, och fler med honom; spelare som fick ett stort förtroende, men sedan kastades allt om precis innan starten och istället kom det in spelare som kanske inte var riktigt förberedda. Det var mycket sånt. Och så är det, tyvärr. Man lider med de spelarna, men man kan inte lägga för mycket kraft på det.
Du får se till att bli avstängd, så att Atli får spela...
- Ja, det får väl bli så!
Du var påtänkt som lagkapten ett tag, men sedan blev det Dick istället. Besviken?
- Haha, nej! Jag är jättebra kompis med Dick. Det är en jättebra lagkapten, han har varit med länge och varit med om mycket. Visst, det är inget att sticka under stol med att jag gärna hade varit lagkapten. Det vill väl alla, det är en jättefin utmärkelse. Men jag är med där bakom Dick och stöder honom. Man kan väl kalla några av oss för vicekaptener. Jag tycker att han är ett jättebra val!
Spelar det någon roll vem som är kapten?
- Det skall ju inte göra det. Men man får alltid en liten extra roll, det är accepterat att man kan styra och ställa lite mer. Det är ju en ledare som vi i gruppen har valt, och som tränaren har valt, som skall visa vägen för oss. Så lite större ansvar får man, det är ju så.
På planen också?
- Det kan ju vara svårt för Dick ibland att nå ut som målvakt. Så han är kanske mer kapten på sidan av, med sitt sätt att vara. Alltid positiv, tränar väldigt hårt, trevlig och tillmötesgående mot alla. Det är hans stora förtjänster. Under matchen får kanske vi andra som är ute på planen ta ett större ansvar än vad han kan göra som målvakt. Men han visar förstås vägen med ett bra spel!
[fortsättning i del 2]
