Gästkrönika: Dåtid, övertid och framtid
Det var en gång ett fotbollslag. Helsingborgs IF hette det. Året 1992 tog tränare Bosse Nilsson steget upp i Allsvenskan, mycket tack vare Henrik Larsson och Mats Magnusson. Det dröjde 7 år innan Hiffarna tog hem guldet till sundets pärla. Den här gången var det Åge Hareide som frälste Helsingborg. Norrmannen införde ett offensivt tänkande med jävlar-anammaanfall, norska spelare, och ett stabilt mittfält. Tränarens vitala roll i ett välfungerande fotbollslag blev lika klart som överkokt pasta. Konsekvensen ser vi idag: Peter Swärdh. Paradoxalt kan tänkas, i.o.m att Swärdh saknar allt det som karaktäriserar en stor ledare i ett lag med vuxna människor, förutom sitt stora kunnande. Föranledningen till detta känner vi till. Nanne Bergstrand och Sören Cratz, succétränare med en enda uppgift, gör inte helsingborgarna besvikna! Man hade ambitioner, guld i ryggen, folk på läktarna. Men de flesta spelarna som spelade hem guldet försvann, "gratis".
Eftersom HIF behöll Alvaro för att kunna prestera något slags motstånd i Champions league, Hansa Rostocks tarvliga ekonomi och HIFs giriga budgetramar höll föreningen på att gå i konkurs. "Ska vi behöva betala HIFs ekonomiska drivor med våra jävla skattepengar?!" Jag undrar hur många som sa så betalar kommunalskatt till Helsingborgs kommun. HIF är Helsingborg (och delar av Lund). Så spelarmaterialet återhämtade sig aldrig efter Jonsson, Stavrum och Powells tid. Och de offensiva ambitionerna att visa upp en klubb med vinnarskallar, blodiga och svettiga, tynade bort. Inga piskor höjdes, inga morötter erbjöds. Det känns som man får glädjefnatt så fort HIF spelar riktigt bra. Men varför har det hänt så sällan de senaste åren? På Landskrona IP mot GAIS en kall vinterdag ser vi spåren ca 6 år senare. Jag står nära startelvan innan matchen, Swärdh står i mitten: "Nu går vi ut med intensivitet, hög press och vilja direkt från början i matchen". Men det låter inte övertygande och spelarna ser inte ut som om de lyssnat överhuvud taget. Mycket väl ser det ut precis så, de kan inte ha lyssnat överhuvud taget.
Swärdh har inte övertygat. Det var meningen som en tillfällig lösning, tills HIF hittade en bra tränare. Det är dags nu. Visst, han har spelarnas stöd. Men är det för att han är en sådan god analytiker, för att han inte pressar dem, för att han är "en trevlig typ"? Jag har inga tvivel över att Swärdh kan fotboll, men han är ingen ledare. Materialet har blivit bättre, ekonomin hämtar sig, men kämparglöden är så fattig på syre att det ser ut som den håller på att slockna i Landskrona-kylan. Och så har det varit länge nu. För länge. Det är nästan som man har börjat vänja sig vid att HIF inte ger 100%. Man kämpar inte sig till fria ytor, man slarvar bort bollen, man vill helt enkelt inte mycket nog. Och så ska det inte vara. Folk mår fan dåligt av att se sitt lag spela rutten fotboll. Det förtjänar vi inte. Det HIF behöver nu är en ledare, med Peters "enorma fotbollskunnande" OCH förmågan att göra vinnarskallar av Hiffa-huena som hänger nere vid HIF-emblemet på bröstet. Man ska hata sin tränare. Tvinga dem till bättre kondis, tvinga dem att kommunicera, tvinga dem att kämpa, i varje situation, i varje match. Vakna!
Ljusning i tunneln? Absolut. Tarmo ser stark ut och vill mycket när han har bollen, Mcdonalds är hungrig och vill ha boll. Henke lyckas förhoppningsvis axla sin nyckelroll i laget bättre än Andy gjort. Hans blotta närvaro kommer att betyda mycket. Men innan Konungens återkomst behöver Imad höja sig, Babis måste höja sig, Andy måste höja sig, Dahl måste ta för sig bättre och Eldin måste träna på fotboll... Det ser bra ut bakåt, men mot GAIS kunde man räkna bollarna som gick via mittfältet till anfallet på en hand. Swärdh måste inse att 4-2-3-1 inte fungerar. Vårat mittfält är inte bra nog, vilket gör att folk tänker mer på var de ska vara, var de andra är och vad deras uppgift är än att ta initiativ. Med 4-4-2 är rollerna tydliga och man kan fokusera på spelet, ett bättre spel. För något nytt krävs, det måste till och med slipsknutarna i styrelsen ha märkt. Spelarna måste börja brinna igen.
Jag kommer osökt tillbaks till tränarfrågan. Presterar inte HIF, igen, i vår tror jag vi får en ny tränare efter uppehållet. Jag vill redan passa på att önska denne välkommen till vinnarlaget HIF!
2007 blir vårat år. Kung Larsson tillbaks efter 13 år på Olympia, en ny vänsterback, en Lantz?, en taggad Babis, en taggad Andy, en mer rutinerad Imad, en självsäkrare Dahl, en bänkad Karisik, en stor Est och en ledare på bänken.
Vi e på väg!
Håll ut! (och sjung långsammare)
//Hjalmar Bardh Olsson
