Veckans funderingar
Enköpingsmatchen, AIK-matchen, landskamper och annat löst plock.
Det var ett tag sedan jag hade någon Veckans funderingar senast. Detta beror inte på att jag slutat fundera, utan snarare på att man inte direkt varit på något humör för att skriva. Okay, det gäller visserligen bara efter matchen mot Enköping, men det har varit fullt upp.
Matchen mot Enköping, ja. Jag var pinsam nog att i HIF:s matchprogram i stort sett lova en seger. Jävligt smidigt, med tanke på att man vet hur HIF haft en tendens att vika ner sig mot "på pappret" sämre motstånd. Ett lag som vinner med 4-0 är dock inte sämre, så det där är ju en klyscha. Jag var inte överraskad av förlusten, mest irriterad och på något sätt överkörd. Jag trodde ju spelarna hade lärt sig.
Vad det beror på att det jämt ska förloras mot lag som Öster, Enköping, Norrköping, osv. vet jag inte. Det är säkert en jäkla massa psykologiska faktorer som spelar in. Men man undrar ju ändå hur man kan påverkas så mycket av att ha kravet på sig att vinna. Det borde ju vara kul att få höra att laget man spelar i är så mycket bättre än motståndarna. Det är ju knappast så att HIF-spelarna borde skakat av rädsla inför matchen mot ESK. Men jag vet inte, jag blir inte klok på det helt enkelt.
Och jag är väl ingen större psykolog heller, ska jag snabbt erkänna. Annars vet jag vilka jag skulle erbjuda mina tjänster.
Nu väntar match mot AIK och det blir säkert en komfortabel seger. Glöm det faktum att HIF av tradition har det svårt på Råsunda. Det blir vinst. Varannan match bra, varannan dålig, så ser det ut för HIF. Det jävliga är, att om det resonemanget håller så kommer det alltså att bli en plattmatch mot BoIS. Och jag förlorar hellre med 5-0 mot AIK än tar ännu en förlust mot småfolket från åkrarna söder om stan. Det vore för jävligt. Jag minns fortfarande den äckliga känsla jag hade efter förra årets smäll. Nej, jag snackar inte om 6-2, den matchen skiter jag i. Jag snackar givetvis om matchen då Jansson förlorade en nickduell mot Alexander Farnerud. Bara en sån sak...
Vi får väl förresten se om Jesper Jansson blir utsatt för något "rött kort-tifo" på Råsunda. Långsinthet? Nejdå, verkligen inte. AIK-fans är väl inte kända för att vara förlåtande och eftersom alla inte har tillgång till sanningen så får det väl vara så.
Sedan var det landskamp igår och ytterligare en landskamp på gång. 6-0 mot San Marino och man är bara nöjd, inget mer. Satt och försökte elda upp mig själv, för att känna lite nerv. Lite spänning. Lite jävlar anamma. Men det gick inte, inte mot San Marino. Jag kom på mig själv att vilja kolla Danmark-Norge mest hela tiden istället. Men Jonsson gjorde i varje fall tre mål och det är stabilt.
Må väl.
