Buffalo - Anaheim
Inför Hammarby - HIF
Äntligen är det allsvensk premiär! Men det är inte utan att man haft en klump i halsen allt sedan spelprogrammet spikades. Premiär i Stockholm... mot Hammarby.
Tabellraden på Söderstadion sedan HIF:s återkomst lyder nämligen 2-1-7. Senast HIF tog poäng där var 2000, och då alla poängen genom en 2-0 seger. Fjolårets möte har jag inte mage att påminna er om. Så visst är det med fler fjärilar i magen än vanligt som man ska uppleva HIF:s entré i 2006 års allsvenska.
Det har varit många turer kring HIF under försäsongen. Nyförvärven dröjde i vanlig ordning trots provspelare på provspelare, för att när de väl kom, göra så med dunder och brak. Peter Swärdh får, redan innan säsongen ens dragit igång, fortsatt frän kritik och kraven på sin och sitt spelsystems avgång duggar tätt i Forumet. Glöm inte att det faktiskt är en ny säsong och att det nu är dags att ge klubben sitt helhjärtade stöd från början. Kritiken gör ingen nytta!
Årets första startelva bjuder på ett par överraskningar. Problemen med vänsterkanten väljer Swärdh att lösa med den högerfotade mittbacken Fredrik Björck. Än en gång visar Swärdh tecken på styrka när han väljer att peta truppens ordinarie vänsterback och inte ens ge honom plats på bänken. Men om Björck är lösningen på vänsterbacken återstår att se. Att McDonald Mariga skulle ärva tomrummet efter Atiba Hutchinson kanske inte är så överraskande om man ser till vinterns träningsmatcher, men ändå... han är blott arton år och fick bekanta sig med en gräsplan första gången när han var sexton. Kenyanen kan mycket väl bli årets stora utropstecken.
I övrigt är väl startelvan ganska väntad. Andreas Granqvist och Andreas Jakobsson ska inte spela defensiva mittfältare någon av dem. Problemet är ju dock att de är så lika varandra i spelstilen och att ingen av dem är särskilt snabb. Det gäller att inte vara skrockfull när man konstaterar att Andreas och Andreas bildade mittlås tillsammans endast en match i fjol... just det, den mot Hammarby borta, då de båda två agerade David Ljung om jag får lov att uttrycka mig milt...
Det är i år upp till bevis för Babis Stefanidis och det känns som att det överhuvudtaget är på högerkanten det ska ske för HIF:s del. Erik Wahlstedt var framför allt en av få som presterade bra 2005. Något som kanske kan kännas något förutsägbart. Samtidigt som Babis hellre går in centralt i banan för att utmana, än att slicka linjen Lindström-style för att mata inlägg på inlägg. Vänsterkanten känns dock fortfarande en aning för tunn. Fredrik Svanbäck är den evige slitvargen, men än så länge har han inte fått ut mycket av allt slit. Bollen är för det mesta inte vid hans fötter när han springer upp och ner för kanten och de flesta av den skottglade finnens skott går långt, långt utanför. Många hade nog hellre sett Imad Khalili från start, men förhoppningsvis har Swärdh en tanke även med detta drag.
Centralt är det Andreas Dahl som ska styra bakifrån och i år känns som ett år då Dahl måste ta nästa kliv. Något som är fullt möjligt nu när han ges större utrymme efter Atiba Hutchinsons sorti. Olivier Karekezi tycks växa in i rollen som den centrale offensive mittfältaren och var under försäsongen den enda spelaren som deltog i samtliga matcher. Debuterande Tarmo Neemelo fram till känns väl mer rätt som ensam anfallare än vad lilla Peter Graulund gjorde, men det vill fortfarande till att de offensiva mittfältarna fyller på. Men som sagt, en stor och tung huvudspelare fram till har HIF saknat sedan Magnus Powells dagar... Och Eesti har ju dessutom faktiskt nätat några gånger i den estländska (lingon)serien.
Sia om tisdagens drabbning är något jag egentligen inte vill göra. Det kan sluta precis hur som helst. Dock har HIF i alla fall under försäsongen sett något stabilare ut i defensiven än vad de gjorde i fjol. Samtidigt är anfallsspelet så intetsägande att man inte ska hoppas på något målsprutande för HIF:s del. Med tanke på den stabilare defensiven, att det är premiär, att några där uppe stylar någons långa toviga vita skägg och att ingen est än så länge gjort något mål i årets allsvenska så tippar jag 1-1. Men tro mig, tipset har tagit på alla krafter hos en sekelskiftespessimist som jag...
Om jag till slut också ska orda lite om säsongen vi har framför oss... Hur långt kan det här räcka? Eller kommer det att göra ont när knoppar brister? Henrik Larsson flyttar hem. En ikons hemvändning räckte för att lyfta HIF vid det senaste sekelskiftet. Kan Henke bli den stora moral-boosten som Roland Nilsson en gång i tiden var? Och kan Swärdhs manskap hålla sig där uppe medan vi alla väntar på the Return of the King? Officiellt snackar man i sedvanlig ordning om en topp fyraplacering. Frågan är dock om inte klubben vill fira 100 år med spel i Champions League? Men ja just det, det där får jag ju lämna till någon tidsoptimist att fundera över. Men drömma får väl även en pessimist göra...?
Och jo, till er som ser matchen på plats, förvänta er en ordentlig påminnelse om fjolårsdrabbningen innan avspark. Hammarby lär inte spara på propagandakrutet. Give ´em hell Kärnan och HIF!
Startelvan:
D. Andersson - E. Wahlstedt, A. Granqvist, A. Jakobsson, F. Björck - M. Mariga, A. Dahl - B. Stefanidis, O. Karekezi, F. Svanbäck - T. Neemelo
På bänken:
O. Berglund, J. Augustsson, I. Khalili, E. Karisik och G. Andersson.
