En förtrollad debut
När det vankades seriedebut för B-laget bar det av till Munka-Ljungby idrottsplats för att kunna avverka hemmadebuten. En idyllisk liten fotbollsplan blev skådeplats för matchen HIF-Öster. En match som förutom tre mål även bjöd på en känsla av att man varit med om en förtrollad debut.
B-lagsmatcher kan vara en lite speciell upplevelse. Det är ofta då du kan vara totalt avslappnad och för en gång skull kunna njuta av spelet istället för att bita av naglarna ner till nagelbanden på grund av nervositet. Du kan njuta av din kopp kaffe och insupa atmosfären. Du kan till och med kosta på dig att besvara grannens tilltal med en blick, eftersom det inte gör något om du missar ett par sekunder av spelet. Du är helt enkelt sorgfri. Det är trots allt sällan en förlorad B-lagsmatch får din värld att gå under (om så är fallet, bör du verkligen se över ditt liv).
Ibland är det också ett tillfälle att få se en ny stjärna födas. Vem minns inte Alvaro Santos debut i träningsmatchen mot FCK? Det är ett sådant tillfälle som vuxna män (och kvinnor med för den delen) kan referera till och stolt säga ”Jag var där!”. Just vid det speciella tillfället stod folk upp i bänkraderna och skrek ”Honom ska vi ha!!!”. Vi som var där glömmer det aldrig. Det kändes som om man var förflyttad in i Twilight Zone och upplevde Tjuren Ferdinand på riktigt. Hur det sen gick för Tjuren Fer… Ursäkta, för Alvaro Santos, vet vi alla. Det är en kärlekssaga som nästan är för bra för att vara sann.
Under tisdagens träningsmatch mot Öster fick jag lite av samma vibrationer som jag fick första gången Santos stegade av Olympias gröna matta. Det känns som om jag varit med om något speciellt efter att ha sett Mike Sserumagas debut i HIF. Vän av ordning kommer givetvis att påpeka att vi pratar om en rutten träningsmatch mot Öster. Med B-laget dessutom… ”Hur bra kan han vara, liksom? Och hur rolig kan en B-lagsmatch vara?” Tja… För att fortsätta på Disney-spåret kan jag bara konstatera att en B-lagsmatch kan vara alldeles tråkig och dötrist, eller alldeles, alldeles underbar.
Det är givetvis fullkomligt orättvist (och ointressant) att dra några som helst fotbollskvalitativa paralleller mellan Santos och 17åriga Sserumaga. Det är två helt olika typer av fotbollsspelare. Poängen är känslan av mersmak som Sserumagas debut lämnade. Den påminner mycket om den känslan som Santos första framträdande lämnade. Huruvida Sserumaga överhuvudtaget kommer att få en karriär i HIF får framtiden utvisa. Ett lyckat provspel räcker inte alltid långt, hur fantastiskt det än var. Vem minns inte brassen Rogério som fick fem plus i Aftonbladet efter sitt första framträdande i HIF-tröjan? Vad gör han nu?
Vad som än händer med Mike Sserumagas framtida äventyr i HIF-tröjan var det i alla fall roligt att ha varit på plats vid hans debut. Det var ett förtrollat litet ögonblick. Ett sådant förtrollat ögonblick som oftast enbart inträffar på en B-lagsmatch långt ute i bushen. På en idrottsplats du förmodligen inte passerar om du inte kört vilse. Ett förtrollat ögonblick när du är helt avslappnad och totalt skiter i om ditt lag förlorar med 7-0. Efter ett sådant förtrollat ögonblick kan du för alltid yttra ”Jag var där!” när folk börjar prata om Mike Sserumaga i framtiden. Om han lyckas vill säga…
